I MFF-Fokus i mars: Bengt Madsen

Publicerad 24 mars 2003

Inför säsongsstarten – och efter årsmötets turbulens – fann hemsidan anledning att ta ett rejält snack med ordförande Bengt Madsen. MFF-hövdingen uppdaterar sin position på flera fronter och berättar bland annat om planerna på att kraftigt inskränka segerpremierna, sitt halvår som skyttekung i MFF och sin högst personliga metod att stressa av i tillvaron.

– Det känns värre och värre för varje år. Nervositeten kommer tidigare och tidigare. Därför är vintervilan rätt skön. Men nu är det nära förestående.

Formuleringen är frank och plötslig, andas en anspänning. Kanske är det ovissheten och otåligheten två veckor innan allt drar igång, kanske också vikten av Det Yttersta Ansvarets Börda. När Bengt Madsen i år går in på sin femte säsong som MFF-ordförande handlar det inte längre om ”etablering som stabilt allsvenskt lag”, ”en placering på övre halvan” eller ens ”vara med och slåss högst däruppe”. Såna floskler har den malmöitiska flabben under några år tvingats forma med visst besvär, men nu spottas de ut till förmån för den nedärvda, gutturala stavelse som är den enda relevanta att definiera vad som gäller:

Go’ull ( ’guld’ ).

– Krav, önskemål och förväntningar accelererar i takt med åren och i takt med att det har gått bättre och bättre för oss. När vi trillade ur var alla bejsälade av en sak: tillbaka till allsvenskan igen. Nu är vi där och då höjs kraven. Under både Erics och Cavallis tid hade vi så stora sportsliga framångar – det var nästan bara guld som räknades – så man börjar fundera över när nästa guld kommer. För nån gång ska det ju komma. Någon gång når vi den ljusblå himlen, men vi är inte där ännu.

Nu är det emellertid inte precis en trängd, sliten ledare med pannan i djupa veck som tar plats i Kulans styrelserum för en pratstund. Just genomförd är en relaxad morgon-pep-runda genom kansliet där han tycks ha direkta ärenden till några, pejlar läget hos de flesta och snackar med alla, inklusive ett gäng frukosterande juniorspelare. Och visst, när Bengt Madsen tillträdde som ordförande var det knappast en arrogant ledarstil som skeptikerna tvekade inför, oron gällde om karln egentligen hade tid. Två tunga uppdrag för SvFF och SEF, ”vanliga” jobbet som VD för fastighetsjätten Wihlborgs plus ett icke ringa antal styrelseuppdrag. Men sedan 60-års-milstolpen i fjol har han trappat ner, och ägnar nu MFF mer tid än något annat. Han är här ute ofta, och det märks.

Kraven positiv signal
– Att folk ställer krav är också en positiv signal, det innebär att de älskar Malmö FF. Och Förutsättningarna finns för oss. Vi har den starka delen av A-truppen kvar och vi har förstärkt med några spelare. Om inget oförutsett inträffar, ska i vara med och slåss i den absoluta toppen. Sedan är det tillfälligheterna som avgör: när får man formsvackan under året, den kommer ju för eller senare. Vilka lag möter vi då, var ligger de placerade?
De sista veckorna inför premiären är intensiva. Styrelsen har just haft sitt konstituerande möte, där ledamöternas ansvarsområden för året delats upp. I veckan väntar den stora upptaktsträffen inför säsongen, en slags Allsvenska Mässan där klubbarna presenterar sig för den samlade sportjournalistkåren. ”Alla är där”, som det brukar heta:
– Det är samma tjuv- och rackarspel varje år. Tränarna intervjuas och var och en försöker hålla en så låg profil som möjligt.

Nya sponsor- och publikrekord på gång
Spurtskede råder för krängandet av de livsnödvändiga nätverkspaketen, och Bengt Madsen deltar aktivt i arbetet. Som går bra. Ifjol hade Nätverket 69 medlemmar, rekord då, i år ligger antalet på 85 – hittills. Det är lika med en inkomstökning på 5 miljoner.
– Då har vi också en viss omsättning på medlemmarna. Av fjolårets 69 företag är det nio eller tio som slutat. Ändå ökar vi med sexton, och därmed ha vi alltså 25 nya företag i år. Men Nätverket får inte bli en för stor klubb. Personligen tror jag inte vi ska gå över 100, då är det bättre att ha väntetid.
Liksom alla i och kring föreningen talar Bengt Madsen det stora suget efter MFF, och hur stimulerande det är. Näringslivets ökande intresse matchas av publiktillströmningen – ifjol landade snittet på smått otroliga 13 000.
– En fantastisk utveckling, som vi ska värna om. Det bör komma minst lika mycket folk som ifjol, alla tecken tyder på det. Hittills har vi sålt 5500 säsongskort, ifjol vid denna tiden 3500 – en stor ökning. Budgetmässigt är vi ändå försiktiga: vi räknar med lika mycket folk 2003 som 2002, totalt cirka 175 000. I år kommer i augusti en kvalmatch till uefacupen. Skulle vi vinna den och kommer in i Uefacupen, kommer sannolikt betydligt mer folk i år. Sen beror det på hur det går. Förhoppningsvis får vi få en bra start där vi är med i toppen från början.

Miljonförlusten: överraskande och oursäktlig
Strålande tider, härliga tider. Samtidigt fortsatta ekonomiska problem. Under tre år har ambitionen inför varje budgetår varit göra nollresultat på den löpande verksamheten (exklusive spelarköp och -försäljningar), ett mål som verkat rätt långt från verkligheten. När fjolårets förlust landade på minus 13 miljoner var reaktionerna yrvaket ögongnuggande. MFF går nu in i 2003 med 9 miljoner på banken – därmed är ”Zlatanslantarna” i princip slut.
– Det där är en sanning med modifikation. När vi trillade ur skrev vi i häftet ”Vägen tillbaka” att vi hade ambitionen att göra plus minus noll på verksamheten, rörelsen – vilket är ett måste – någon gång 2002-2003. Tittar på rörelseresultaten så var det 12 miljoner -98, sedan 8, sedan 6. Vi var på rätt väg fram tills det enorma droppet ifjol från 6 till 13. Och det är bara att konstatera, att – det får inte ske. Det finns förklaringar, men inga ursäkter.
Ett par av dem drogs på årsmötet:
– Nytt samarbetsavtal med på materialsidan – Puma istället för Nike – framtvingade nyinköp för mer än en miljon
– Damverksamheten kostade en halv miljon mer än budgeterat
– Felbedömning av publikintänkterna på Elfsborg- och AIK-matcherna – mindre folk än beräknat på de två matcherna i guldstriden
– Den utlovade bonusen till spelarna för första eller andraplats, 30 000 kronor per spelare, sammanlagt plus sociala avgifter närmare 1,5 miljoner.

9 miljoner kunde varit 35
– Ja, det rinner till fort, faktiskt. Och uppriktigt sagt, så hade vi inte trott vi skulle komma etta eller tvåa… En annan sak är också viktig att uttrycka. Vi går in i det här året med 9 miljoner på kontot – men vi kunde haft 35. Vi har valt att lösa alla våra skulder, det hade vi inte behövt göra.
Faktum kvarstår: 9 miljoner på kontot, varav merpraten lär gå åt under året. Innebär det att spelare måste säljas för att få in pengar?
– Vår ambition som läget är idag är att skära kostnader, öka intäkterna och inte köpa ytterligare spelare. Är det sedan någon som till äventyrs skulle bli såld får vi vid det tillfället fundera om vi ska ersättningsvärva. Men det är mot all förmodan, som marknaden ser ut. När hade allsvenskan senast en skyttekung som gjorde 24 mål och med noll intresse från någon europeisk storförening?

Spelarinvesteringar en förutsättning
Madsen återvänder gång på gång till det program för hedersam och verklighetsförankrad återkomst som förmulerades i ”Vägen tillbaka” efter degraderingen 1999. Där formulerades målen att ”nollställa” rörelseresultatet på 3-4 år, återvända till allsvenskan inom två och därefter i lugn och ro bli ett etablerat lag med fotfäste som på sikt ska återvända dit ”vi hör hemma”: i toppen.
– Alla vet, att med det laget vi hade när vi föll ur allsvenskan var vi tvungna att förstärka, dels för att komma upp, dels när vi kommit upp för att etablera oss.
Här tillfördes plötsligt unika resurser: genom Zlatan-affären blev MFF i ett slag Sveriges i särklass rikaste klubb. Om vägen tillbaka anträddes med trasiga skor, stannade en glänsande limousine och erbjöd bekväm skjuts, också i högre fart.
– Vi valde att investera i spelare. Ska man förstärka som vi gjort kostar det pengar, men vi hade aldrig varit med och slagits i toppen ifjol annars. Nu har vi truppen, med långa kontrakt på de flesta spelarna. Niklas Skoog har just förlängt sitt kontrakt med fyra år, och förhandlingar pågår med Peter Ijeh. Vi tycker vi har arbetsro med truppen, och att se till att Tom lyckas kan inte vi i styrelsen göra. Nu måste vi ta tag i ekonomin – och vi har vidtagit åtgäder för att kraftfullt reducera kostnaderna.

MFF knappt mittenlag utan Zlatan-pengarna
Backar man ett par steg och försöker se en lite större bild, hänger orsak och verkan alltså bättre samman. Ekvationen går rentav ut. Men ändå, Zlatan-pengarna och dess betydelse, så snabbt självklara… denna osannolika tajming att få till den i särklass främsta spelaraffären i svensk fotbolls historia timmarna innan bubblan sprack på en hysterisk europeisk spelarmarknad. Om Zlatan sålts för 20 miljoner istället – vilket både innan och efter dealen framstår som en mer realistisk möjlighet – hur hade då läget varit för MFF idag?
– Frågan är hypotetisk. Det enda jag kan hoppas är att vi hade varit i allsvenskan, men … men min helt ärliga uppfattning är att vi hade absolut inte varit ett topplag… mycket, mycket tveksamt om vi ens varit ett mittenlag. Och vi hade absolut inte haft det här stödet av näringslivet eller haft över 13 000 i snitt på matcherna. Vi skulle definitivt ha haft en mycket svårare väg att vandra.

Segerpremierna stryps
En av de åtgärder som vidtagits för att få ner kostnaderna är bantningen av truppen från 23 till 20 A-spelare, en annan är ambitionen att i princip avskaffa spelarnas segerpremier, en gång skapade för att kompensera amatörer som tränade på kvällar efter jobbet och spelade match på helgernas fritid.
– Idag är samtliga heltidsanställda, då är det ingen prestation i sig att gå ut och göra en match en söndag – det ingår i ditt uppdrag. Tar man sedan också i beaktande att spelarna i Malmö FF har en genomsnittlig månadslön på 34 000 kronor, kan man konstatera att det är en mer än skaplig lön.
Diskussioner förs med spelarrådet, och innan de är slutförda vill Bengt Madsen inte spekulera närmare i hur mycket föreningen kan spara in på åtgärden. Ett gott allsvenskt dagsverke ska alltså inte premieras, men för en prestation utöver det vanliga kommer morötterna att finnas kvar.
– Till exempel i den händelse vi får betydligt mer folk på läktarna, vi blir etta eller tvåa i allsvenskan eller går vidare från kvalspel till Champions League eller UEFA-cupen. Det är ju när kvalet är avklarat som det pengarna börjar komma, och de pengarna ska spelarna kunna få en ordentlig del av. Men – det förutsätter att siffran längst ner i MFF:s resultaträkning är acceptabel.

Allsvenskans minsta trupp tillräcklig
20 A-spelare, det är enligt en sammanställning i Svenska Dagbladet det minsta antalet i allsvenskan. En nyckelspelare är redan skadad, en eller ett par till så är det kanske kris. Finns det risk att truppen bantats för hårt?
– Vi ska spela allsvenskan plus uefa-kval, möjligen 30 matcher. Då ska vi klara oss med en trupp som de facto består av 27 spelare: 20 etablerade, A-lagskontrakterade och 7 lärlingar. För vi måste också ha modet att låta några av de unga få chansen i ett par matcher. Så har det funkat i alla tider, inte bara i Malmö FF. Hur många MFF:are har inte kommit från de egna leden och debuterat 17, 18 eller 19 år gamla? Våra lärlingar är i den åldern, och det vore ju fanken om inte hos MFF som blev allsvenska junior-segrare 2002 skulle finnas någon som är kvalificerad att åtminstone prova på. En av våra grundpelare är att hitta fler spelare i närområdet och satsa på ungdomar underifrån – malmöbon ska känna igen sig i några av spelarna i a-laget. Det är inget konstigt med sju spelare som är 18-19 år i en trupp.

Styrelsen marknadsför MFF
MFF-styrelsen har ett möte i månaden, men täta kontakter däremellan. Ledamöterna försöker vara ute och representera Malmö FF hos andra idrottsföreningar och förbund, företag och organisationer. Parallellt med den löpande verksamheten kring lag och kansli finns flera långsiktiga projekt som kräver tid och engagemang: stadionfrågan, en ny inomhushall, samarbetsforumet med småklubbar i regionen som kallas Fotbollsnätverket, socialt inriktade satsningar som det så kallade Örtagårdsprojektet. Varje månad hålls lunch- eller frukostträffar för sponsorerna.
– Jag kan inte påminna mig någon styrelse där man mellan mötena lägger ner så mycket tid som styrelsen i Malmö FF. I näringslivet har styrelsen inte med den operativa verksamheten att göra, har heller inte rätt att gå in och lägga sig i, men i Malmö FF har vi kommit överens om att ha en operativ verksamhet, som stöttas av styrelsen. Sedan måste också styrelsen i en idrottsförening på ett annat sätt ut och marknadsföra… folk förväntar sig det.

Beklagar George Persson-striden
Vad få däremot förväntade sig var de hårda ord som fälldes på årsmötet i samband med ”striden” kring George Perssons vara eller icke vara i styrelsen. ”Styrelsearbetet har inte fungerat på flera år”, sa såväl valberedningen som ledamöterna Ingemar Erlandsson och Krister Kristensson. Hårda ord, och i slutändan allvarlig kritik mot den ytterst ansvarige: ordföranden.
– Jag kan bara konstatera att ett årsmöte utser en valberedning, som har att jobba utifrån sitt ansvar. Valberedningen ska lägga örat till marken och lyssna – efter hur sektioner och medlemmarna tycker det fungerar – och sedan bilda sig en uppfattning. I det här fallet satte de sig också med var och en i styrelsen och frågade dem hur de tyckte verksamheten fungerat. I det aktuella fallet ringde valberedningen mig – efter att de först informerat hedersordföranden och George – och berättade att de inte hade för avsikt att föreslå George Persson till omval. Valberedningen var enig. Sedan valde George att kandidera i alla fall, och då blev det naturligt en diskussion på årsmötet. Jag kan bara beklaga att det tog den vändningen.

…men lägger locket på
”Styrelsearbetet har inte fungerat”… många undrar nog vad det innebär.
– Valberedningen ger den samlade bilden. Jag har svarat på ett antal frågor till dem, för min del, vilket jag anser vara ett samtal mellan fyra ögon. Jag finner ingen anledning att gå ut och redogöra för vad de frågade och vad jag svarade. Lika lite är jag intresserad av vad valberedningen frågade de övriga. Jag kan bara konstatera att det som valberedningen säger, det är riktigt, liksom det som Ingemar och Krister säger. Men det är historia nu, och vi måste lägga det bakom oss – det är inget som gagnar varken MFF eller de enskilda individerna. Nu är årsmötet avslutat, ett beslut är taget och det är upp till oss i styrelsen att gå ut och göra ett så gott jobb som möjligt.
Bengt Madsen är rutinerad. Han håller sig i denna känsliga fråga till den slags formaliserad ståndpunkt som hans förtroendeuppdrag kräver,och uttrycker sig endast med stor försiktighet. Icke desto mindre förblir det uppenbart att situationen vållat honom åtskillig frustration under en längre tid, men han väljer att bejaka lättnaden över att knuten till slut lösts framför vidare, destruktiv polemik.

Konstgräshall till årsskiftet…
Så, över till handfastare spörsmål om två viktiga framtidsprojekt, ett mindre närmare i tiden, ett större mer avlägset. Hur går det till med inomhushallen?
– Vi för diskussioner med kommunen och det finns en genuin, genomarbetad uppfattning hos dem att man ska lägga in tredje genrationens konstgräs i kombihallen. Man räknar med att det kan vara klart till årsskiftet.
Därmed är också planerna på en helt ny inomhushall för närvarande avskrivna.

…och stadionförslag till hösten
Och hur är läget för Stadionombyggnaden?
– Vi är med i den så kallade Stadiongruppen, olika arbetsgrupper med alla parter engagerade. Gruppen håller möten varannan vecka och försöker snabba på processen, förhoppningen är att lägga fram ett samlat förslag till senhösten. Vår uppfattning – MFF:s och MAI:s – är att vi ska få fram en fotbollsanläggning och en friidrottsanläggning. Teoretiskt sett kan man klara det, investeringen i en friidrottsanläggning skulle inte behöva bli alltför stor. Utöver banor, kast- och hoppgropar skulle man nämligen kunna använda stadions norra läktare, som är nedmonteringsbar. Den går helt enkelt att flytta den till friidrottsarenan.

Beräknade intäkterna styr omfattningen
Förslaget för området som som presenterades för cirka två år sedan tillsammans med ursprungsarkitekten, sedermera framlidne Sten Samuelsson, gäller den i huvuddrag ännu?
– Friidrottsarenan är inte längre nedsänkt som i det förslaget, och den beräknade övrig-ytan för kontor, restatuanger och konferens har minskat från 40 000 till 25 000 kvadratmeter. De beräknade intäkterna kommer att ligga till grund för den planerade arenans form, innehåll och omfattning. ”Hur mycket kan vi dra in om året på en X kvaratmeters konferensanläggning, till exempel? Jaha, då har vi råd med en sån här arena”…
Det är ännu inte uteslutet att riva Stadion för en helt ny anläggning, ,en det mesta talar för att delar blir kvar och helheten går i samma stil som dagens befintliga, men ack så slitna 50-talsskönhet. Som emellertid håller på att sminkas upp en smula med målarfärg inför stundande fotbollshögtider med start 7 april.

Beredd släppa klubban
MFF är nummer 1 nu – det är inte utan stolthet Madsen berättar att han ägnar föreningen ungefär halvtid, och ser fram emot att göra det framöver. Enligt Malmö Fotbollförenings stadgar får MFF:s ordförande inte vara äldre än 70 år. Innebär det att Bengt Madsen kommer att sitta kvar i ett decennium?
– Jag är ödmjuk inför uppgiften och tar ett år i taget. Det gäller att känna efter… man kanske inte ska ha det yttersta ansvaret fram till man är 70.
Säger han och låter antyda att han kanske kan tänka sig att släppa klubban men stanna i styrelsen.

Köra hästskit lättar trycket
Men även om de andra updragen blivit färre och arbetsbördan minskat, är det ingen vild gissning att Bengt Madsens agenda ännu är mer tätklottrad än de flestas. På frågan om han beträtt alla förtroendeposter för att han lockats av makten eller haft svårt att säga nej, väljer han utan närmare förklaring det senare alternativet. Dessa Upptagna Män… brukar ha den samfällda uppfattningen att det går att bylta på sig i princip hur mycket jobb och engagemang som helst, bara det där andningshålet i tillvaron finns. Så här definierar Bengt Madsen sitt:
– Att köra hästskit till gödselstacken hemma på min gård, eller när min fru skriver saker jag ska göra på små lappar.

Vilka utmaningar återstår?
– MFF har fortfarande ett fint namn utomlands, det har jag märkt när jag varit runt på UEFA-möten och när jag varit med på VM-turneringar. Föreningen är ihågkommen även om det var en del år sedan vi var ute i Europa. Att få vara med om att föra MFF ut i Europa igen, vinna en serieseger.

I MFF-Fokus, mars: Bengt Madsen
Familj?
Hustru Rose-Marie, tre barn Annika, 35, Anders, 34 och Hanna, 17. Sex barnbarn.
Bok?
Historien om Gustaf IV Adolf
Musik?
Janne Malmsjö, Wiehe/Afzelius, Wilmer X, så långt idel ädel skånemusikadel, sedan kommer brasklappen: – Också har jag alla ABBA:s skivor!
Film?
– Jag somnar alltid på bio… Blådårar 2 var nog den senaste jag såg (hela), annars TV-serien Band of Brothers.
Mat?
– Jag gillar svensk husmanskost, och tar gärna en tjock grillad med bröd på väg hem från representationsmiddagen!
Förebild?
– Jag har alltid försökt titta på de som befunnnit sig pinnhålet över mig själv i karriären. Vad har varit bra, och vad har varit mindre bra? och jag har alltid tagit ett steg i taget.
Främsta idrottsminne?
– När jag vann skytteligan som 16-årig junior i Håkanstorps BK – 64 mål på 23 matcher! Då, 1960, fick jag träna ett halvår med MFF:s A-trupp, sedan beslutade tränaren Kajan Sandell och jag i samförstånd att jag inte hade tillräckliga färdigheter för en framtid i MFF:s A-lag.
Det kan tilläggas att Bengt Madsen samtidigt odlade en pingiskarriär, som gick bättre: i Pallas IK – föregångare till MFF:s bordtennissektion blev det elitspel.
Främsta MFF-minne?
– När vi gick upp i allsvenskan.
Säger Bengt Madsen utan att tveka, och OK, nyligare timat brukar vara färskare i minnet, men
då får man ändå beakta att mannen suttit i MFF-styrelsen sedan 1978 och upplevt såväl europacupfinal som fem raka Hodgson-guld.
– Jo, men anledningen till att jag säger just det, att under den tid jag kom in i MFF var framgången självklar – vi skulle vinna allsvenskan. Och när jag så gör första året som ytterst ansvarig i Sveriges genom tiderna mest framgångsrika fotbollsförening – så trillar vi ur allsvenskan.

/Tobias Christoffersson