Intervju med Andreas Yngvesson
I sin serie intervjuer har hemsidans Måns Renntuns tur nu kommit till Andreas Yngvesson.
I MFF-Fokus: Andreas Yngvesson
Tisdagsförmiddagen är regnig. Tisdagsförmiddagen är plågsamt mycket vardag. För Andreas ”Ante” Yngvesson i Malmö FF:s a-lag är det lite mindre vardag. Dels ska den vanliga träningen idag ersättas av rehabiliteringsträning efter lårskadan i matchen mot Enköping. Dels har han lovat att ge ”I MFF-fokus” en inblick i hur en regnig tisdag i en a-lagsspelares liv kan se ut.
9.20: Frukost på Kulan.
– Smakade pizzan gott?
Erik Johansson tittar på Andreas Yngvesson med ett snett leende när han slår sig ner med frukostbrickan på Kulan. Det är två dagar efter den knappa segern mot Enköping. Kvällen innan har Djurgården slagit Sundsvall.
– Vad menar du? Hur vet du det, svarar Ante förundrat.
– Ja, det stod ju i tidningen, flinar Erik samtidigt som han försöker undvika att spilla
ännu mer mjölk från gröttallriken.
– Vad skulle jag göra? Det ringer en kille från Sydsvenskan efter jag sett Sundsvall-Djurgården. Jag sa att jag käkat och kollat på matchen och då frågar han mig vad jag ätit. Jag kan ju inte ljuga eftersom han (pekar på Thomas Olsson) sitter bredvid. Så jag säger pizza. Nu lär man väl få en massa pikar för detta.
Ante (ingen kallar honom något annat än detta) verkar dock inte vara alltför bekymrad. Efter att Olsson, Erik och Lollo Chanko lämnat frukostbordet för att gå in till omklädningsrummet avslöjar Ante vilken sorts pizza det var för mig.
– En mexicana med extra vitlökssås, säger han och ler så att den enorma prillan nästan trillar ur munnen.
När vi senare samma dag sitter i lugn och ro i Antes lägenhet på Gamla Väster pratar vi om vilka regler och krav man har att följa som elitspelare. På min intervjubandspelare dränks Antes norrländska av Ulf Lundells röst från stereon.
– Vi tar ansvar för våra egna kroppar. Tom bestämmer inte vad vi ska äta. Man märker själv att man tappar snabbhet om man går upp i vikt. Men ibland får man unna sig en gräddigare sås, nåt friterat eller en pizza.
9.40. Omklädningsrummet.
Snacket om Antes pizzauttalande är det givna samtalsämnet i det halvfulla omklädningsrummet. Först när Jon-Inge Höiland och därefter Joseph Elanga kommer för sent byts samtalsämnet.
– Tjing, tjing, hörs det från Daniel Majstorovic.
Är du inte på plats i omklädningsrummet senast tjugo minuter i innan träning blir det 200 kronor i böter. Bötesbeloppen administreras av lagkapten Hasse Mattisson. Niklas Skoog, Hasse och Tobias Grahn inleder en högljudd diskussion om att Grahn tilldelats böter för att han varit sen till en samling.
– Pengarna går till någon gemensam aktivitet, som en fest efter säsongens slut eller paintball på sommaren, förklarar Ante.
Sitter du på en pub på Möllevången kan du ibland höra hur vuxna män och kvinnor engagerat diskuterar spelarna i Malmö FF och hur de är vid sidan om plan. Detta är inget som förvånar Ante.
– Många är ju ljusblåa in i själen. Det är klart att man undrar då. Själv brukar jag hänga med Olsson, Nicke (Skoog), Inge (Höiland) och Asper. Danne (Majstorovic) Lollo och Concha håller ihop ganska tätt. De unga killarna, Jon, Mackan och lärlingarna, umgås mycket tillsammans. Det finns smågrupperingar, men inte i negativ bemärkelse.
På en rak fråga om Ante varit med om att någon spelare frusits ut någon gång under hans karriär funderar han länge.
– Nej, jag tror faktiskt inte det. Men det är en enorm skillnad i Malmö FF:s omklädningsrum idag mot när jag kom för två år sedan. Det var inte samma glädje i omklädningsrummet då. Delvis spelar resultatet in men till stor del beror det på att det tillkommit väldigt roliga och bra människor. Idag har vi en fantastisk stämning.
När Malmö mötte Elfsborg för några månader sedan var det upprörda känslor i slutet av matchen. Efter en hörna på stopptid tog frustrationen överhanden och Peter Ijeh och Daniel Majstorovic började knuffas. Diskussionerna om incidenten var många.
– Det kan jag tänka mig. Men samtidigt är ju inte fansen med i omklädningsrummet. Det enda de har att relatera till är matcher och vissa träningar. Det är en fysisk sport. Det ser mycket värre ut än vad det är. Just av denna anledning tycker jag att det inte ska hända sådana här saker. Det ser så dåligt ut. Men det var inga problem mellan Danne och Ijeh efter matchen.
Hur tänker du på hur du uppfattas?
– Träffar någon mig på krogen och jag kanske inte är så trevlig så börjar ju direkt snacket om att jag är dryg, det är man ju medveten om. Så jag snackar alltid med alla.
Det kan ligga nära till hands att tro att elitfotbollsspelare lever i en skyddad verkstad där man sällan hör vad som sägs om dem. Ante är dock förbluffande pricksäker när jag ber honom gissa vad folk på Malmö stadions betongläktare säger om honom.
– Hmm. Jag tror de ser en vilja i mig att vinna och alltid ge järnet. Sen tror jag de kan tycka att jag är slarvig i passningsspelet. Jag har ingen aning egentligen, detta är bara vad jag kan tänka mig. Går man inte på matcherna har man ingen rätt att gnälla på oss, men går man på matcherna har alla rätt att få ut sin åsikt.
För en stund blir det ombytta roller när Ante börjar fråga ut mig om hur olika spelare uppfattas bland publiken. Jag berättar och förklarar och ibland skakar han på huvudet och stundom nickar han förstående.
– Jag tycker publiken i Malmö är mycket kunnigare än den i Stockholm när jag spelade i AIK. Det är konstruktiv kritik, inte bara gnäll.
Klackens sånger har fastnat på spelarnas trumhinnor. Det märks när Ante och Thomas Olsson retsamt sjunger ”Niklas Skoog superstar, hur många mål ska det bli idag” för just Skoog vid upprepade tillfällen under dagen.
På senare år har även a-lagets träningar blivit allt mer välbesökta.
– På träningarna dagen innan match kan det ibland vara 200 personer. Träningarna blir bättre och jag tror säkert Tom tycker det också. Det blir bättre fart och koncentration. Du kan inte spela för ett större lag i Sverige just nu, intressemässigt.
10.00. Inne hos sjukgymnast Rickard Dahan.
De övriga spelarna har gått ut till en regnig plan för träning. Kvartetten Olof Persson, Daniel Majstorovic, Mattias Asper och Andreas Yngvesson får i tur och ordning behandling för olika skavanker. Kommentarerna haglar.
– Kan jag inte få vara med när du ska ta av det, säger Ante och syftar på Majstorovic vältejpade knä och den smärta som säkerligen kommer uppstå när tejpen ska av.
Sjukgymnasten Rickard Dahan återberättar ett skämt som han hört på Sen kväll med Luuk. Ante, som i väntan på att Olof Persson ska bli klar med sin behandling på britsen, sitter bredvid.
– Haha, säger han avmättat när Rickard är klar med skämtet.
– Skämtpolisen har talat, säger Olof Persson.
10.25. Styrketräning.
– Det är så tråkigt det här, säger Ante en stund senare när vi befinner oss i baltiska hallens katakomber.
Rehabträning. Trots att skylten säger att alla hantlar ska placeras på ställningen ligger de flesta utspridda på golvet. Olof Persson och Ante kan dock inte helt hålla sig ifrån bollar utan börjar trixa med en tung medicinboll mellan sig. Det ser onekligen något riskabelt ut.
Säsongen är lång och kropparna börjar bli slitna. En månad av säsongen återstår innan det är dags för en månads semester.
– November. Kul månad för semester. För mig blir det en tur hem till Sundsvall och sen några dagar i Stockholm. Dessutom ska jag, Niklas Skoog, Thomas Olsson och tre killar från IFK Norrköping åka till London en helg för att se Arsenal-Fulham.
Därefter, i början av december, inleds förberedelserna inför kommande säsong. Men det är inte decembermånaden som Ante fruktar mest.
– Nej, januari och februari är värst, helt klart. Jag har ju varit med om nästan femton försäsonger under min seniorkarriär så jag börjar bli lite trött på dem. I år var jag så jäkla dålig under försäsongen att jag inte platsat i division två. Jag ville ju visa fansen att jag var bra, men det var första gången på fyra säsonger som jag körde en hel försäsong utan skador. Jag hade inget bett i steget.
Hur påverkas du som person av en sådan period?
– Det är jobbigt att min fotboll påverkar mitt liv utanför fotbollen. Jag vet ju att fotbollen inte är allt. Själv drabbas jag inte när jag blir låg, men de runt om mig gör det nog. Jag har ju många intressen utanför fotbollen, men det är klart att mitt humör påverkas.
12.15. Utanför Kulan.
– Jag var bara tvungen att kolla vad det stod i tidningen också, säger Ante när vi träffas efter att han duschat.
– Men det var ju ingen fara, säger han.
Lagkamraternas överdrivna prat om stora rubriker om hans uttalanden om pizzor och Anders Frisk har nog gjort Ante en smula osäker.
– Jag har aldrig varit med om att bli helt felciterad. Däremot blir jag brydd ibland på vissa sportjournalister. De betygsätter minst 22 spelare. Det är helt omöjligt. De vet inte vilken roll i systemet spelaren ska spela. Du kan tycka att du gjort en bra match och sen läser du tidningen och fått ett dåligt betyg, så förtar det känslan.
12.25. Parkeringen utanför Kulan.
– Får ni inte täcke i landslaget, skriker Ante över parkeringen till Skoog som kommer bärandes på ett stort duntäcke från omklädningsrummet.
Skoog ska senare samma dag flyga till Stockholm för att ansluta till landslagstruppen inför matchen mot Lettland. Han sätter sig i Thomas Olssons bil och muttrar något om att hans tvättmaskiner är för små i huset där han bor.
Niklas Skoog är dock inte den av lagets anfallare som Ante kämpat mest med om en plats i anfallet. Snarare har Peter Ijeh och Markus Rosenberg varit kombattanterna när det gällt forwardsplatsen. För Andreas Yngvesson har konkurrensen inneburit att han numera ingår som yttermittfältare i Prahls lagbygge.
– Som yttermittfältare brister jag fortfarande när jag har ryggen mot mål. Jag är absolut bäst när jag är rättvänd. Jag ska inte ha för brått heller och försöka göra flera saker på samma gång i för hög fart.
Avsluten då?
– Jajaja. Men det är ju en självförtroendefråga. Du tänker nog på Örgryte hemma där jag hade väldigt många lägen. Det sker missar. Har du tid på dig så börjar du tänka, och har du missat några avslut innan blir du harigare och harigare. Kändes surt efteråt. Jag skapade ju alla de här lägena, och hade jag satt dom hade jag blivit kung. Nu blev jag målsumparen.
Känns det orättvist?
– Nä, det tycker jag inte. Det är en krass värld. Så orättvist tycker jag inte det är. Samtidigt får vi ju hålla på med vår hobby och kan betala räkningar och hyra. Det är väldigt få förunnat.
För många spelare är trygghet en förutsättning för att man ska kunna prestera bra. För andra är stenhård konkurrens receptet för framgång. Något tillspetsat är det det sistnämnda som råder på Malmös mittfält. Konkurrensen skärptes ytterligare när Tobias Grahn anlände från Vålerengen i somras.
– Du blir ju på nåt sätt påverkad när klubben köper en spelare som spelar på samma position som en själv. Den som är mest lik mig är ju Grahn, innan har det varit Kristian Bergström. Kristian är mer av en ren kantspelare än mig. Väljer man Kristian före mig så är det inte mycket för mig att göra. Då vill man ha ett annat spel. Varje år kommer det nya spelare som spelar på samma plats. Köper de en spelare för att jag varit dålig hade det varit värre.
13.00. Lunch på Glorias Lounge, Stortorget.
– Kan du inte berätta om dina proffsår, skrattar Ante och Skoog retsamt med adress Mattias Asper som sist av alla fått sina isterband.
Skämtet verkar vara väl inkört. Mattias suckar mest. Jon-Inge Höiland läser en nyinköpt Verdens Gang och berättar historier om norsk fotboll. Ingen i sällskapet verkar ha bråttom iväg någonstans. I och med förmiddagsträningen är dagsverket avklarat.
– Jag stannar gärna i Malmö. Jag har ju ett år kvar på kontraktet, men jag trivs alldeles förträffligt här. Det är många ligor som försvunnit med min ålder. Sen har du kvar till exempel Kina. Ekonomiskt sätt är det extremt bra. Proffs hade varit ett litet äventyr, men det är främst det ekonomiska som lockar om man vill starta upp rörelse efter karriären.
Vad ska du göra när du slutar spela fotboll?
– Ja, precis. Evig fråga. Jag försöker hålla bort den eftersom jag tycker jag har fyra-fem år kvar. Onödigt att lägga energi på den frågan nu.
Under frukosten tidigare på dagen berättade Ante för mig att han jobbade på Sundsvallsposten som skribent i början på nittiotalet.
– Jag vet inte vad jag vill syssla med. Jag skulle gärna jobba som skribent eller med teater.
Teater?
– Ja, men jag har inte så mycket erfarenhet av det. Den enda erfarenheten är att spela apa i omklädningsrummet.
Andreas Yngvesson om hotell:
– Jag delar oftast rum med Skoog. I Enköping senast var jag tvungen att väcka honom för att han snarkade. Jag höll på att bli galen. Det bestäms på högre ort vem man ska dela rum med. Men jag tycker nog vi kan få bestämma det själva.
Andreas Yngvesson om ritualer:
– Som i alla klubbar ska man bjuda på en middag för dem som hjälpt en bli proffs, alltså ledare och spelare, innan man flyttar. Det kan visserligen kosta 30000 kronor, men har man blivit proffs så har man råd. Denna ritual gäller dock bara om man flyttar ”uppåt”.
Andreas Yngvesson om fåfänga:
– Danne (Majstorovic) är nog den som är mest fåfäng. Fast vi har ju en ny förmåga i laget; Tobias Grahn. Han tittar sig gärna i spegeln, om jag säger så.
Andreas Yngvesson om matchdagarna:
– Först träffas jag och Thomas Olsson ute på Kajutan i Limhamns småbåtshamn. Sen blir det en promenad i parken och en Loka eller en kaffe på Slottscaféet. Lunchen äter jag på Don Fortunato på Engelbrektsgatan. Innan jag åker till samlingen blir det Iron Maiden på DVD:n också.
Andreas Yngvesson om golf:
– Vi är ett gäng som spelar på Barsebäck. Oftast är det jag, Asper, Pligg (Kristian Bergström), Skoog och Thomas Olsson. Jag har 9,5 i handicap, samma som Olsson. Men det är vikigt att påpeka att han började säsongen på 10 och jag på 15. Vi hade klubbmästerskap för några veckor sedan och tyvärr vann Aspers lag. Det unnar jag honom verkligen inte.
Andreas Yngvesson om kluns:
– Allting bestäms av kluns, alltså sten-sax-påse, förklarar Ante. Jag förlorade klunsen och fick åka kundvagn genom ett köpcenter i Portugal senast.
Att allting faktiskt bestäms via detta demokratiskt tveksamma system blir jag varse om när vi sitter på Glorias Lounge efter intagen lunch. Beslutet om vem som hämtar kaffe bestäms naturligtvis genom kluns. Jag deltar i avgörandet, och aldrig tidigare i mitt liv har jag känt mig närmre svensk fotbolls finrum.
Att jag dessutom slapp hämta kaffet var en ren bonus.
Fakta:
Namn: Andreas Yngvesson.
Född: 18/8-1974
Bor: Gamla Väster, Malmö.
Tidigare klubbar: GIF Sundsvall, AIK.
Av: Måns Renntun
Måns Renntun kommer under hösten göra intervjuer med spelare och ledare i Malmö FF som publiceras här på mff.se. Det här var den fjärde i en serie om fem.
