Intervju med John Phillips – del 1
Bland de ynka 6 580 personer som såg MFF kröna en fin allsvensk höstspurt med att krossa GIF Sundsvall den nionde november fanns en 27-årig engelsman. Han gillade vad han såg på plan, men gillade framför allt vad han fått se under sitt besök över helgen. Nyfikenheten på klubbens intresse för hans tjänster hade växt till en övertygelse som höll på att mogna till ett beslut: jo, det här är rätt. Det här vill jag göra.
Några dagar tidigare hade MFF:s vd Pelle Svensson på ett medlemsmöte redogjort för den nyligen spikade verksamhetsplanen, i vilken bland annat ingick en rad åtgärder för att förstärka organisationen kring A-laget. En av dem rörde fysträningen. Veckan innan jul var saken klar. Malmö FF skulle anställa sin förste heltidsanställde fystränare någonsin, handplockad från Southampton FC: John Phillips.
Bland de ynka 6 580 personer som såg MFF kröna en fin allsvensk höstspurt med att krossa GIF Sundsvall den nionde november fanns en 27-årig engelsman. Han gillade vad han såg på plan, men gillade framför allt vad han fått se under sitt besök över helgen. Nyfikenheten på klubbens intresse för hans tjänster hade växt till en övertygelse som höll på att mogna till ett beslut: jo, det här är rätt. Det här vill jag göra.
Några dagar tidigare hade MFF:s vd Pelle Svensson på ett medlemsmöte redogjort för den nyligen spikade verksamhetsplanen, i vilken bland annat ingick en rad åtgärder för att förstärka organisationen kring A-laget. En av dem rörde fysträningen. Veckan innan jul var saken klar. Malmö FF skulle anställa sin förste heltidsanställde fystränare någonsin, handplockad från Southampton FC: John Phillips.
– Jag gillade Roland och tyckte det han berättade om hur tränarna ville arbeta och om deras intentioner med mig lät bra; jag fick intrycket av en tajt grupp och en tilltalande filosofi som låg nära hur jag själv vill arbeta. Som den förste fystränaren på heltid i klubben skulle jag också själv i hög grad kunna forma mitt arbete, fylla i det blanka pappret på mitt eget sätt. MFF såg ut som en bra klubb, och det här verkade som en bra chans att utvecklas och ta ett steg vidare i karriären. Dessutom såg den nya arenan fantastisk ut!
Fyra veckor in i försäsongen 2009 möter John Phillips upp för en intervju med hemsidan. En sen torsdagseftermiddag sitter vi och pratar i en för övrigt tom tränarkabyss innanför omklädningsrummen, och John börjar med att berätta om sina tankar bakom att tacka ja till jobbet i MFF. Dem var man onekligen nyfiken på: från Southampton FC, från Premier League och League Championship – till ett mittenlag (med toppambitioner) i den obskyra svenska ligan, rankad som Europas 23:e bästa. Därtill: bryta upp för en ny tillvaro i ett nytt, främmande land.
Först på väg till Leicester
Som så ofta handlade det om kontakter och tajming. Den gemensamma nämnaren mellan John Phillips och Malmö FF heter Paul Balsom, Johns kollega i Southampton under tre års tid och god vän med Roland Nilsson – dessutom anlitad som fysiolog av svenska landslaget.
– Tillsammans med tränaren Nigel Pearson lämnade Paul Southampton för Leicester City i somras. Tanken var att jag också skulle följa med, men klubbledningen satte stopp för det. Det var mycket nära en flytt, jag och min flickvän hade redan börjat titta på hus, tankarna var i Leicester, men jag fick stanna kvar. Senare på hösten hörde Paul av sig och berättade om MFF. Och jag tänkte: varför inte?
Kom inte intresset från MFF ganska oväntat?
– Jo. Jag hade inte hört talas mycket om Sverige och svensk fotboll, så allra först var jag kanske tveksam… men jag gjorde lite research och blev mer och mer intresserad. Jag tog ett snack med min flickvän om saken, och vi kom fram till att ”vi kan väl ta en titt”. Så vi kom hit, och – det var väldigt annorlunda mot vad jag hade väntat mig. Alla var mycket vänliga och tillmötesgående.
Vad hade du väntat dig istället.?
– Jag vet inte! Men i England kan man som utomstående bli bemött med viss likgiltighet, folk i klubben pratar inte med en och så… Här kände jag mig välkommen direkt, såväl spelare som personal var vänliga och nyfikna.
Arbete med A-laget lockade
I Southampton arbetade John Phillips i första hand med reserv- och ungdomslag. Chansen att få jobba fullt ut med ett A-lag och att själv få utforma ett sådant arbete var utan tvekan det som lockade mest med MFF.
– I Southampton var det väldigt mycket upp till mig att ansvara för spelarnas fysiska status efter eget huvud – dock inte för A-laget. Därför skulle jag inte vilja komma hit utan att kunna få arbeta mycket med spelarna. Jag vill ha stort inflytande över vad de gör och att det jag gör innebär mycket för dem.
På vilket sätt tilltalades du av tränarteamets filosofi och arbetssätt?
– De vill ta arbetet med att förbättra spelarnas form ett steg vidare, och de vill göra fysträningen mer individuell. Min filosofi är att fotbollsspelare behöver vara toppidrottsmän för att göra bra ifrån sig på högsta nivå, och jag vill skräddarsy träningen efter individerna i så hög grad som möjligt.
Mindre resurser men bättre organiserat
John Phillips kommer från en klubb som förvisso trillade ur Premier League 2005 och sedan dess huserat i andra divisionen League Championship, men där ändå de ekonomiska resurserna ligger på en helt annan nivå än i Malmö FF, vilket till viss del också gäller hur utvecklad verksamheten är. Efter en månad i MFF kan John nu jämföra lite, och nämner en egen träningsanläggning med allt på plats och helt under kontroll, som gym, planer och bespisning, som en viktig skillnad.
– Om jag ville ha någon särskild mat i kantinen, så sa jag bara till om det.
Och så är det inte riktigt här?
– No comment…! Nej, men faciliteterna här är bra, gymet och Kombihallen är bra. Stadion är förstås gammal, men snart börjar vi använda den nya arenan och då blir det fantastiskt.
Hur tycker du arbetet kring laget fungerar här jämfört med i England?
– Det verkar vara mycket bättre organiserat, och det uppskattar jag, för jag är ganska strukturerad själv. Varje morgon berättar tränarna vad de har planerat för dagen, vilka tider som gäller och så vidare. Det var något som verkligen irriterade mig i England: man kunde förbereda en uppvärmning ute på en plan klockan 10, och sen stå och vänta på alla som kom en halvtimme senare och berättade att de haft ett möte istället – bara det att ingen hade berättat det för mig.
Svenska spelare seriösare
På frågan om vilket intryck han fått av spelartruppen drar John Phillips paralleller med de svenskar han jobbat med i England.
– Spelarna är betydligt mer disciplinerade här. Det är även mitt intryck av svenska spelare efter att ha haft Alexander Östlund och Michael Svensson i Southampton: de arbetar väldigt hårt och är väldigt engagerade. I England är inte alla spelare så professionella som jag skulle vilja, jag tror att en del kanske får lite för mycket betalt lite för tidigt, vilket gör att de tappar den inre motivationen att bli bättre. Det låter kanske märkligt, men jag är faktiskt van vid lata spelare som inte tar saker till sig.
Vill vinna respekt och vänskap
John Phillips kom till Southampton 2004, och arbetade i början parallellt med sin utbildning vid universitetet i Chichester, där han avlagt examen i idrottsvetenskap och fysiologi. Han har sysslat med utveckling av fys och kondition hos klubbens ungdomsspelare från pojk- till junior- och reservlag, och deltagit i planeringen av träningsupplägget, uppvärmning och rehab för akademi-, reserv- och A-spelare – samt stuckit emellan med uppdrag för engelska ungdomslandslag.
Du är rätt ung.?
– Ja, jo… i England är nog de flesta A-lagstränare äldre… men jag är mycket ambitiös! Och jag har kunskapen!
Två egenskaper John utan tvekan – och utan att göra några andra jämförelser – delar med en annan ung engelsman som en gång kom till Malmö som 27-åring: Bob Houghton 1974.
Kan det vara en fördel i kommunikationen med spelarna att du är mer i samma ålder som dem än de flesta andra tränare?
– Ja, så kan det vara. Jag är inte den där gammaldags tränaren som skriker och domderar, utan försöker mer komma överens på ett vänskapligt vis – så länge de gör vad jag vill. Om de går och dräller eller beter sig dåligt kan jag förstås bli arg, men i första hand vill jag vinna deras respekt och vänskap, det fungerar bäst.
Kontakten med spelarna i MFF, hur har den fungerat så här långt? Känner du att du måste lära dig svenska?
– Språket var en av de saker jag var lite orolig för. Visst, spelarna förstår mig till fullo, men ibland kan det bli svårt om de kan tala svenska sinsemellan, så att säga bakom ryggen på en… men killarna har varit mycket välkomnande, och jag tror de gillar min engelska humor! Jag tror inte jag behöver, men jag vill lära mig svenska. Hur lång tid det kommer att ta vet jag däremot inte…
På tal om tid – med vilket tidsperspektiv går du in i jobbet?
– Du menar, hur länge kommer jag att bli kvar här? Det vet jag inte. Så länge som möjligt, hoppas jag. Men i fotboll vet man aldrig.
Hur lång tid behöver du för att nå de resultat du vill?
– Det är väldigt svårt att säga. Åtminstone två säsonger skulle jag vilja vara här. Under första året få strukturen att sätta sig, vilket sedan kommer att ge förbättringar, denna säsongen eller nästa.
Hur kom det sig att du blev tränare till att börja med?
– Jag har alltid idrottat mycket, ända sen jag var liten: fotboll, löpning, mountainbiking. Jag var alltid ute och gjorde något, och tävlade i allt jag kunde. Jag visste tidigt att jag ville jobba med idrott och inte på ett kontor, så jag läste idrottsvetenskap på gymnasiet och fortsatte sedan på universitetet. Upp till 20 spelade jag fotboll, sedan provade jag kickboxning och älskade det. Jag tränade 5-6 gånger i veckan och blev ganska bra ganska snabbt, men fick en liten skada och gjorde ett uppehåll – i samma veva började jag jobba i Southampton och hade sedan inte tid längre. Jag har aldrig känt att jag varit i närheten av att vara eller bli en professionell idrottsman, utan varit inriktad på att göra min utbildning och tyckt det varit kul att prova på lite olika saker. Och det tycker jag fortfarande.
Behövde en nystart
Högst delaktig i beslutet att ta steget till Sverige var Johns flickvän Sarah. De båda har tills vidare slagit sig ner på Ön på Limhamn, där Sarah för närvarande mest går och är uttråkad, eftersom hon ännu inte hittat ett jobb. Så vi kan väl slänga in en kort platsannons:
Finnes: erfaren och kompentent engelsktalande läkarsekreterare/sekreterare. Sökes: jobb inom administration.
För John är situationen enklare.
– Jag har inga behov av fritidssysselsättning just nu, för jag känner att jag går till jobbet med ett leende på läpparna varje dag. Jag tror verkligen jag behövde en nystart.
Och en rejäl nystart blev det.
– Ja: nytt land, nytt språk, och alla dricker kaffe hela tiden!
Här slutar första delen av intervjun med John Phillips. I den andra delen, ute på hemsidan imorgon onsdag, berättar John mer i detalj om hur han tänker arbeta med MFF:s A-trupp.
Tobias Christoffersson
