Intervju med Ranegie
18 mål på 22 matcher. Skytteligaledaren Mathias Ranégie kommer till Malmö FF med ett fantastiskt målfacit, men också med en fantastisk utveckling som fotbollsspelare bakom sig. Nu är han redo för nästa steg.
6-12-18. Så många mål har Mathias Ranégie gjort i Allsvenskan 2009, 2010 och 2011 – hittills, ska förstås tilläggas. 18 var så många mål han hann med innan han kom till MFF sista veckan i augusti. Sedan dess – två allsvenska matcher med sitt nya lag utan nätkänning.
– Det kommer att krävas lite tålamod innan spelet sitter, men MFF har väldigt bra fotbollsspelare, och det är väldigt inspirerande att vara här. Svårt att säga hur längre det dröjer, men samtidigt… det är fotboll, och inget mysterium hur det fungerar, säger Mathias Ranégie med ett leende. Det är efter en förmiddagsträning han möter upp för en pratstund, och han ger ett alltigenom avslappnat intryck. Det kunde vara annorlunda, för skytteligaledaren som mitt i säsongen för en gissningsvis ganska stor summa pengar värvats till regerande mästarlaget för att helst smälta in och leverera per omgående.
– Jag köptes för mycket pengar, visst är det så. Men man kan inte ta in det som spelare, då låser det sig. Jag har gjort en jättebra säsong såhär långt, för mig är det bara att spinna vidare på den och inte tänka för mycket på att jag spelar i en annan tröja.
FYRA HETA LÄGEN
Och närmare mål än Mathias var i sin andra match, borta mot IFK Göteborg kan man knappast komma. Efter en svårspelad första mot Gefle föll flera bitar på plats på Gamla Ullevi, och MFFs nya nummer 13 var framme i åtminstone fyra riktigt heta lägen.
– Den stora skillnaden för mig är att i Häcken var jag ensam anfallare på topp, medan MFF spelar med två man där uppe. I Häcken visste jag när de andra slog en boll på mig, men nu kan den bollen lika gärna vara till den andre anfallaren, som man också ska försöka vara kreativ tillsammans med. Rollen är tydligare som ensam forward, men det finns också helt andra möjligheter med två anfallare.
MER KONCENTRERAD PÅ AVSLUT
6-12-18, som sagt. Efter två skadefyllda och bänknötande år i IFK Göteborg vittnar Mathias Ranégies målfacit under hans tre säsonger i BK Häcken om en fantastisk utveckling. Mathias håller med – delvis.
– Visst är jag en bättre fotbollsspelare idag än jag var 2009, men det fungerade bra då också och jag är väldigt nöjd med alla tre åren i Häcken. Jag har hamnat i målsvackor tidigare, men i år har målen kommit lättare. Jag har liksom känt i matcherna att jag kommer att göra mål, och om jag gjort ett har jag känt att jag kan göra ett till. Låter som en skön känsla för en anfallare. Två hattrick och ett antal ”dubbletter”, som Mathias kallar två mål i en match, har det också blivit.
Men varför har målexplosionen kommit just i år? Mathias Ranégie lyfter fram två faktorer:
konsekvens och koncentration.
– Jag har varit mer konsekvent det senaste året, jobbat hårdare: dels i hur jag förbättrat min fysik,
dels genom att jag börjat löpa mer i djupled. Och så är jag mer koncentrerad i mina avslut. För en
anfallare är koncentrationen i avslutsögonblicket oerhört viktig. Vinklar du foten lite mer till vänster blir du hjälte… det är små marginaler.
• Hur blir man mer koncentrerad?
– Vet faktiskt inte. Tekniskt sett är jag bättre idag än för tre år sen, det hjälper till. Innan kanske förstatouchen blev lite fel, och hade man ett läge från början så brände men det. Nu ser man till att man får bollen så stödjebenet kommer på ett bättre sätt – det är många sådana småsaker.
FANTASTISKT MÅLFACIT
18 mål på 22 matcher är ett fantastiskt målfacit. Men ännu mer fantastiskt är faktiskt att Mathias Ranégie spelar i Allsvenskan överhuvudtaget. Som 15-åring var han en mycket lovande talang i Masthuggets BK, men i samma veva som de stora Göteborgsklubbarnas intresse började vakna
var Mathias på glid in i en orolig och destruktiv tillvaro utanför plan. Han tappade bort fotbollen
och under de fem år då de flesta idrottare tar de viktigaste stegen i sin utveckling spelade han
knappt alls; det torde vara unikt för en allsvensk stjärna i modern tid. Men Mathias Ranégie kom
igen. Han fick ordning på tillvaron och hittade tillbaka till fotbollen – och till sin talang. Som
21-åring gjorde han comeback i Lärje/Angered i division II 2006, vann skytteligan och värvades av IFK Göteborg.
KROPPEN HANN I FATT
– Jag märkte redan på försäsongen i att jag fixade det. Och tur det – jag tror inte jag hade klarat av att komma tillbaka ett lag och märka att jag inte var en av de bästa. I Göteborg? Fotbollsmässigt var jag lika bra som alla andra där. Men inte fysiskt, jag blev övertränad och skadad. I Häcken hann kroppen ifatt, säger Mathias Ranégie. Som liksom oss alla andra bär sitt förflutna med sig, men lever i nuet.
– Din historia formar dig, så är det. Jag tar ingenting för givet idag, som många andra som spelar fotboll kanske gör. Samtidigt kan jag kanske ta motgångar inom fotbollen mer med en klackspark, för jag vet vad som är viktigt i livet. För mig är det att ha ro, och att ha människor jag tycker om omkring mig. Jag har min flickvän och min son Noah, och snart är de här i Malmö.
Kort om Mathias:
Bor: Just nu på hotell.
Familj: Flickvän och sonen Noah, 4.
Intressen: ”Jag är lite av en elektroniknörd… hemmabio, hifi och sånt, jag gillar att läsa om det. Och så är jag ganska bilintresserad”.
Drömbil: Ferrari 458 Italia.
Kör: Mercedes C-klass.
Mat: ”Gärna husmanskost, som dillkött. Gräddiga såser…”
Dryck: Vatten, öl.
Annan sport: ”Jag gillar verkligen att se på skidskytte, det missar jag aldrig! Annars förutom fotboll basket i NBA och tennis.”
Musik: Hiphop och gammal soul, t ex
Outkast, Kanye West, Marvin Gaye.
TV: “Ser gärna dom där halvtimmesdokusåporna, niofilmerna och mycket fotboll”.
Film: ”Caged såg jag nyligen, den var bra”.
3xwww: teknikensvarld.se, hemnet.
TEXT:
Tobias Christoffersson
