Intervju med Sören Åkeby
Epok Åkeby är här. Epok Åkeby är i full, brinnande fart och präglar den himmelsblå verkligheten för varje utpressad deciliter svett vid löparbanor och gymjärnskrot. Det är alltså hög tid för ett första samtal den nye sheriffen i stan.
Epok Åkeby är här. Epok Åkeby är i full, brinnande fart och präglar den himmelsblå verkligheten för varje utpressad deciliter svett vid löparbanor och gymjärnskrot. Det är alltså hög tid för ett första samtal den nye sheriffen i stan.
Bosse Nilsson pratar på som vanligt, med enstaka inpass från Alf Westerberg och en Mats Svensson och Richard Dahan som tittar förbi en stund. Allt är som förr borta i MFF:s ledarkabyss i slutet av stadionkorridoren – nästan. Med i snacket är också nye ass-tränaren Anders Johansson, och själva samtalsämnet – rör sig om hur mycket Sören Åkeby egentligen ska behöva betala för att han just råkat utlösa larmet till kontoret. Men denna lilla incident till trots verkar Sören Åkeby till fullo behärska käftslängarjargongen som sitter i väggarna, södertugget har inga problem att parera anloppen från de mer hemtama skånska varianterna.
Dags för en första intervju med MFF:s nye tränare, mellan träningar första veckan efter hemkomsten från Sydafrika. Det blir en inledande pratstund om lite av varje, men framför allt om Sören Åkebys tränarfilosofi. Denna filosofi har några väl kända och omtalade grundpelare: hård fysträning, betoning av spelarnas karaktär – och så 4-3-3-systemet.
Låt oss börja med nuet: fysträningen. Du brukar säga att det får accepteras att förlora en match mot ett lag som är bättre på att spela fotboll, men aldrig att förlora en match på sämre kondition eller styrka.
– För mig är det små marginaler som avgör vem som blir svenska mästare och vilka som kommer femma. Finns det tid och resurser att komma så väl förberedd till säsongen som det går ska man självklart göra det, det tycker jag är otroligt viktigt. Därutöver är det upp till hur man vill spela och vilket spelarmaterial man har.
– För att få ut det optimala måste man sköta sig optimalt. Vi ska förbereda oss med allt vad styrke- och konditionsträning innebär, men också genom att äta rätt. Självklart ska man lita på spelarna, men – till exempel är det rätt vanligt bland unga spelare att hellre ta sovmorgon än att gå upp och förbereda sig för träningen. Då tycker jag att man måste se till så att de får i sig vad dom ska, så att de kan gå ut och göra en bra träning. Därför käkar vi nu frukost och lunch tillsammans, sedan får spelarna själv ta ansvar för vad de äter på kvällarna. Så kommer det att vara hela året.
Just nu är MFF inne i den viktigaste fysträningsperioden. Bollen är i princip bannlyst i två veckor till…
– Ja, det är tre veckors hård fysträning kvar innan vi börjar titta på den där runda leksaken. Efter tio dagar i Sydafrika kör vi nu ett par veckor här hemma, där vi höjer intensiteten efter hand. Man blandar lite hela tiden, men vi går alltmer över från uthållighets- och mängdträning till kortare löp, mjölksyreträning och explosivare styrketräning. Det finns inga genvägar till framgång; det är en tung försäsong man måste genomgå. Men i slutändan får man mycket roligare, när man står på plan, är klar i skallen och förberedd för 90 minuter.
Vad händer efter fysfasen, när ni tar steget ut på plan?
– Jag vet inte om jag vill säga ”efter fysfasen”, för den kommer att hänga med hela vägen. Fysträning är färskvara, och måste hållas fräsch under hela säsongen. Fotbollsmässigt kommer vi att jobba otroligt mycket med passningsspel och positionsspel, hur man ska ligga på banan i offensiv och defensiv. Mottagningar, vändningar, vinklar i fotbollen. Hur man kan hjälpa varann mer på plan, hur man vågar ta beslut. Sedan kommer vi att jobba med koordination, fotarbete, snabbhet, med ett ”snabba fötter”-pass tjugo minuter innan den vanliga träningen.
Hur ser du på träningsmatcherna?
– Resultatet är helt oviktigt, även om jag vet att det påverkar spelarna. Vi ska ut och prestera. Vi i föreningen vet om när vi är inne i en tung fas, och det håller vi internt – vi ska inte gå ut och förklara varför vi just nu förlorar mot det eller det motståndet. Allsvenskan börjar den 3:e – då ska vi vara klara.
I princip alla matcher ligger på hemmaplan mot rätt beskedligt motstånd.
– Det är klart vi ska undvika att resa så mycket som möjligt, då får vi ju mer tid till att träna. Och som storklubb är det en fördel: vi kan ju välja. Och motståndet, tja det är lag i högsta ligorna, förutom två matcher i mitten. Sedan ska vi få två eller minst en bra match nere i Holland också, att mäta oss mot när vi kommer lite närmare.
Det blir en veckas träningsläger i Holland i mitten av mars – varför Holland?
– När vi är där har de samma typ av väder som när allsvenskan startar i Sverige. Det ger en bättre förberedelse än att åka till granna, goa gräsplaner som är som golfgreener, och så är det helt annorlunda till matcherna när man kommer hem. Att välja lite sämre väderlek är att optimera förutsättningarna.
Över till nästa grundpelare, det här med karaktär. Du har flera gånger sagt att karaktären har högsta prioritet när du tittar på en fotbollsspelare. Ser du karaktären som ett råmaterial, som går att bygga upp och utveckla?
– Det är svårt att säga. Den kan bli bättre, men har du dålig karaktär från början är det ett stort, stort minus. Karaktären går att påverka, men det man kan utveckla mer med fotbollsträningen går att påverka mer med fotbollsträningen. Därför väljer jag hellre spelare som är lite sämre fotbollsmässigt men har bättre karaktär än en spelare som är en lite bättre fotbollsspelare men har lite sämre karaktär. Detta är min filosofi; det är många andra, psykologer och så, som säger det är annorlunda – men det skiter jag i.
Men de flesta talanger är ännu i tonåren – man utvecklas och mognar i olika takt…
– Det måste man förstås ha överseende med, det finns olika faser i livet. Men jag tycker man kan se om spelare har bra karaktär. Det går att läsa av.
Vad är bra karaktär i fotbollsvardagen?
– Att förstå vad det innebär att vara professionell fotbollsspelare, att det inte finns utrymme för allt, att man måste försaka en del. Man kan kanske inte gå ut med kompisarna en lördag kväll när man har match på måndag eller tisdag. Man förstår att man måste sköta sig med kost och med sömn. Att man måste vara målmedveten på träning, är lyhörd och ödmjuk och alltid vill alltid bli bättre. Att förstå att det är en lagidrott man håller på med; man får gärna vara egoist, men på rätt nivå. Att ta framgångar på rätt sätt, inte tappa ödmjukheten utan jobba hårdare, och har man motgångar så… gäller det också att jobba ännu hårdare. God skalle, på hästspråk!
Så grundpelare tre. Sören Åkeby kan utan överdrift sägas vara Mr 4-3-3 i det ännu år 2006 väldigt 4-4-2-likriktade fotbollssverige; han har kört systemet sedan sin tid i Nacka FF 1995-98.
Det verkar ligga en stark övertygelse bakom, hur nådde du den?
– För mig är det ganska enkelt: jag tycker man har en jävla bra balans i försvarsspel och anfallsspel! Det är lätt att säga att jag är en 4-3-3-tränare… jag föredrar 4-3-3, men jag måste ju också har ett material till att spela 4-3-3. Det behövs spelare som klarar en mot en i defensiven, men som framför allt kan slå ut sina motståndare i offensiven – då är 4-3-3 effektivt. Det krävs lite mer av individen i 4-3-3 än i 4-4-2, där jag tycker att man lättare kan gömma sig i kollektivet. I ett 4-4-2 är alla trygga, dina misstag syns inte så mycket. Men nu är jag en sån som… tycker man ska ställa lite krav också.
Är 4-3-3 ”tacksamt” att spela i allsvenskan, eftersom de flesta spelar 4-4-2?
– Jag tänker inte i dom banorna. Jag tänker bara på mitt lag, hur vi ska genomföra det. För mig är 4-3-3 ganska lätt att gå över och spela 4-5-1, om man nu ska hårdra, på bortaplan och i internationella matcher. I allsvenskan är det kanske lättare att genomföra ett ”extremt” 4-3-3, just för att det är ett annorlunda motstånd för de flesta lag.
Och det blir 4-3-3 i MFF…?
– Vi hade ett teoripass nere i Sydafrika där jag visade hur jag vill spela 4-3-3. Sen ska spelarna får vara med och känna lite på systemet, för att se hur det fungerar och hur de själva kan agera. Men – självklart kommer vi att pröva det. Jag tycker att vi idag har typer för att kunna klara av 4-3-3, men det kan jag egentligen inte svara på förrän jag ser oss i matcher. Vi prövar oss fram i träningsmatcherna, antingen spelare vi 4-4-2 med diamant eller 4-3-3. De är egentligen inte så långt ifrån varandra, fastän folk kanske tror det. Det är ju bara att flytta isär de två topparna och få upp spetsen fram i diamanten, och så har balansspelarna en lite annan roll. Som jag ser det.
Den centrala trion i 4-3-3 är kanske något av nyckel-lagdelen – hur ser du på dess rollfördelning?
– Tian får stöttning av sex och åtta i balans – jag brukar prata om 4-3-3 i siffror… Sexan och åttan är två balansspelare bakom en som vi kallar för tian, som är lite playmaker. Tian ska hitta ytan mellan motståndarens mittfält och backlinje och gärna få instick till sig själv, kunna utmana backlinjen och hitta ett variationsrikt passningsspel med både korta och långa bollar. De tre centrala mittfältarna ska helst hålla sig centralt, och inte vifta så mycket på kanterna, mer än för att stötta. Att få med ytterbackarna i spelet är en viktig del av 4-3-3.
Och anfallsspelarna?
– 7, 9 och 11 kallar vi dom… sjuan till höger, nian i mitten, elva till vänster. För mig får nian gärna vara variationsrik, både löpa på djupet och vara target, ta emot och väggspela runt boxen, få fast bollen tills vi kommer upp med spelare. Det är inte bara anfallarna som ska hålla bredden, ytterbackarna också – dialogen mellan ytterforward och ytterback är viktig.
Dina framgångar med Djurgården var oerhörda, men i AGF Århus kom det att blåsa mer snålt efterhand. Vad har du med dig för tankar från Danmark och tiden där?
– Man kan inte trolla. Man har en filosofi hur man ska träna, man har en filosofi hur man ska spela, man har en filosofi hur fotbollsspelarna ska se ut. Det är bara hårt arbete och bra spelarmaterial som ger framgångar, det går inte annars. Får man dom förutsättningarna, då är det upp till mig att visa att det går bra. Det här är den andra stora svenska klubben jag arbetar i – Århus var en jätteliten klubb om man jämför. När jag kom tyckte man att man hade bra material och att man bara skulle satsa på egna unga spelare – vilket jag inte höll med om. Sedan har jag hört att dom har köpt åtta nya spelare, och då känner jag att jag får ett kvitto på att jag hade rätt… Jag fick inte de förutsättningar jag ville ha.
Har du rätt förutsättningar nu?
– Ja, definitivt. Likväl som i Djurgården. Det är spelarna som går ut och presterar, visar sitt kunnande, men jag tar åt mig en del av äran att vi vann SM två år i rad. Jag ser till att spelarna kommer vältränade och har en idé om hur vi ska spela, och det tar jag credit för.
Vad tycker du om truppens storlek och sammansättning?
– Just nu är den lite för stor att handskas med. Vi har ett antal unga spelare som får visa upp sig… men vi pratar om 20 plus 2 plus 4-5 lärlingar, däromkring. Det känns som att vi har en bra mix av unga spelare och erfarna spelare – och erfarna spelare som också är unga.
Vill du ha spelare i utpräglade roller, eller är det bra med flexibla?
– Det är en fördel att ha lite flexibla spelare också, men – fotboll är ett rollspel, och man försöker hitta spelare till rollerna i laget. Att det ibland finns några spelare som kan röra sig och spela på flera positioner är både en för- och en nackdel. Som tränare tycker jag det är bra att ha några som kan spela i flera positioner, men för spelaren är det tryggt att veta sin roll.
Hur lång tid tar det att bygga ett lag?
– Det är svårt att säga, det beror lite på hur spelarna kan ta till sig den hårda träningen. Det är alltid de unga spelarna som tar lite mer stryk och behöver längre tid att komma in i den nya, hårda träningen, äldre spelare har lättare att ta den till sig. Det låter konstigt, men så är det. Vi har en mix av unga och äldre, och jag är övertygad om att vi kommer att få spelare i form så att vi har ett bra lag varje gång vi går ut på plan.
22 i truppen plus lärlingar – men bara elva som får spela och fem som ”får” värma bänken. Hur skapar man som tränare ett gott konkurrensklimat?
– Kvalitet – och att man sätter alla spelare på samma nivå. Att 22:e-mannen är lika värdefull som de som är med i startelvan.
Det är ju idealet. Men svårt att hålla levande allteftersom säsongen går och vissa matchas, andra inte?
– Då pratar vi karaktär igen. Det är klart, det är alltid lättare att prata med dem som är med i elvan – man har elva vänner varje helg. Men de som är utanför måste förstå att de är lika viktiga, det är lika viktigt att de presterar på träningarna, så att alla blir bättre. De måste fortsätta se sin chans, så att de tar den när de får den. Det är ju konkurrenssituationen som ger kvalitet.
Men det finns också ett värde att spela in en startelva, spela samman ett lag?
– Nja, det är för lätt att säga det. Då är det lätt för spelare att bli bekväma – och det är ett farligt ord för mig. Är förstaelvan från förra matchen bäst på träning så är det klart att dom spelar nästa match också – men är det någon som vill och tar chansen så spelar den. Alltid samma elva, det finns inte för mig. Jag kan garantera, att vi kan vinna en match med 5-0 mot Djurgården hemma, sedan är det tre spelare som är pissdåliga på träningarna nästa vecka. Vad säger att de är bra i nästa match – ingenting.
– Det är för mig kombinationen av karaktär och att ställa krav. Och klarar man inte av de kraven – då ska man kanske inte spela i Malmö FF. Man måste förstå att Malmö är en stor klubb som har krav på sig från ledning, styrelse och fans. Det innebär att man måste klara av kravaen, och då måste man ha större krav på träningarna. Du kan aldrig bli bättre om du inte tränar för att bli bättre. Det är på träningen du lär dig vad du ska prestera till weekenden. För mig är det en examen varje helg. Dom bästa spelar.
Du är uppvuxen på Söder i djupaste Hammarbyland, och gjorde tio år i klubben som spelare, innan skadorna slutligt satte stopp för en elitkarriär som aldrig riktigt fick börja.
– Jag var lite allroundare, mest på mittfältet men även högerback och mittback. Jag var uppe i A-laget, men gjorde aldrig någon allsvensk match – jag är övertygad om att jag hade spelat i allsvenskan om jag inte blivit skadad. Jag fick knäskador ganska tidigt, och läkaren rådde mig att trappa ner för att inte bli invalid… på den tiden var kunskaperna inte så goda om hur man opererar knän, det var mest öppna, gräva lite och sy ihop och sätta gips på… Efter två operationer lämnade jag Hammarby, och sen blev det två till. Sedan slutade jag.
Vad betyder Hammarby för dig idag?
– Jag har ett stort hjärta i Hammarby, det ska jag inte ljuga om, jag känner och umgås fortfarande med flera av spelarena. Jag har också en grundfilosofi från den tiden Hammarby var bra… med klacksparkar och… bra fotboll… det har jag med mig. Men till skillnad från dåtidens Hammarby ser jag ingen motsägelse i att spela rolig fotboll och vinna matcher…!
Hur långt tycker du att du har kommit i din karriär som tränare?
– När jag började var det här något man såg långt borta – att få träna de största klubbarna i Sverige. Det är det inte alla som har förmånen att få göra, så jag tycker jag har kommit långt. Men man flyttar målen framåt efter hand, såväl som tränare som spelare ska man ha ambitioner. Jag hoppas alla mina spelare har ambitionen att gå vidare och inte bli kvar i Malmö – oavsett om jag vill ha kvar dem eller inte. Att man sätter upp mål för att bli bättre, att komma ut och hamna i en bättre klubb… inte bara nån medelmåttig holländsk klubb, som många gör. Det är mer pengar, men de är inga bättre fotbollslag.
I år firar du för övrigt 25 år som tränare – grattis, och… hur känns det?
– Ha ha, va, är det sant? Det har jag inte ens funderat på, men det kan du nog ha rätt i… då passar det väl bra att vinna allsvenskan i år då!
Tänk, ibland får man precis det svar man vill ha på en ställd fråga…
Det här var ett första snack med MFF:s nye tränare, hemsidan återkommer framledes – liksom tidigare -hyfsat månatligen med summering och uppdatering av tankar och tilldragelser under Epok Åkeby.
/Tobias Christoffersson
