Jag är en motgångssupporter.
Jag låg och lyssnade på när hustrun väckte Julian, vår 6-åring, inne i barnkammaren:
– Vann Malmö FF, frågade en sömndrucken Julian.
– Ja, de vann med 2-0, svarade hustrun, och tillade: Men det var visst en dålig match.
– Men det var väl inte en dålig match om Malmö FF vann?
Kom sen inte och säg att den grabben inte är ordentligt uppfostrad.
Det var ett ljuvligt sätt att vakna upp på. Klockan var väl drygt halv sju i morse. Jag låg kvar och drog mig, laddade upp för morgonpromenaden innan frukost. Jag låg och lyssnade på när hustrun väckte Julian, vår 6-åring, inne i barnkammaren:
– Vann Malmö FF, frågade en sömndrucken Julian.
– Ja, de vann med 2-0, svarade hustrun, och tillade: Men det var visst en dålig match.
– Men det var väl inte en dålig match om Malmö FF vann?
Kom sen inte och säg att den grabben inte är ordentligt uppfostrad.
På väg till Stadion, genom Pildammarna, fick jag ett sms från Ola igår. Han undrade:
– Var är du? Det är alldeles tomt här!
Några minuter senare, i kön till luckan, frågade jag Liljegren Senior, som vanligt med den vita kepsen på svaj, om han trodde vi skulle bli tiotusen ikväll.
– Åtta och åtta, sa Liljegren.
Han hade fel, så när som på 219 åskådare.
Vi var helt enkelt de närmast sörjande som slöt upp. Vi som inte funderar på vem laget möter utan bara snörar skorna, drar på den extra fleecetröjan och sätter oss i bilen eller på cykeln och ställer oss i kön. Vi som inte tvekar att utsätta oss för smärta, vi som knappast kan anklagas för att vara medgångssupportrar.
Som så många gånger förr levererade Malmö FF när man minst krävde det och när man minst förväntade det. I avsaknad av Jari hade de båda innermittfältarna dragits ner defensivt och det var meningen att det skulle vara snabba omställningar på kanterna. En uppgift som sköttes utmärkt – ja, i alla fall på den ena kanten.
Det var helt enkelt som om Tom Prahl plötsligt hade slagit sig ner på bänken igen. Laget hade ett fast grepp om defensiven, tog inga onödiga risker. Tillsammans med Öster-matchen var detta den säkraste segern i år.
Och det allra bästa var att Malmö FF gjorde något som de inte lyckats med tidigare i år. Man spelade av matchen. Man gick ut i andra halvlek utan några andra ambitioner än att ha tre poäng i handen 45 minuter senare. Jag vågar inte tänka på vilken plats MFF skulle ligga i tabellen om den inställningen hade anammats tidigare på säsongen.
Men nu var det inte bara defensiven, i ärlighetens namn. Det var även Emil. Det var hans bästa match, så här långt, i Malmö FF. Vilket inte förvånade någon som såg honom dominera långa stunder i EM-kvalet mot Sverige.
På söndag är Jonathan tillbaka. Om det bara kunde bli hälften så mycket fart på den andra kanten, då kan matchen mot Gefle bara sluta på ett sätt. Ja, det förstås, om MFF inte gör misstaget att ta ledningen med 3-0 i paus.
Mats Weman
Malmö FF hoppas att Mats Wemans krönikor kommer att glädja, irritera och diskuteras av hemsidans besökare. Vi vill även påpeka att krönikorna innehåller Mats Wemans personliga åsikter och inte nödvändigtvis är Malmö FF:s officiella.
