Jörgen Becke
– Fotbollen är väldigt konservativ. Man har trott att man klarar allt med bollen och därför har man hamnat på efterkälken vad gäller den allmänna fysiken. Numera krävs en helt annan uppbyggnad än förr i tiden.
Möt MFF:s fystränare Jörgen Becke i en stor intervju, där han berättar om sitt arbete med A-truppen, men också luftar funderingar kring djurgårdsmodellens brister och att MFF kanske inte var redo för Micke Andersson. Med mera.
En gång i månaden framöver kommer hemsidan att presentera ett fylligt reportage om eller porträtt av någon person eller företeelse i eller kring Malmö Fotbollförening. I februari kulminerar försäsongens uppbyggnadsträning för A-truppen, så vem vore lämpligare att boka upp först än fystränaren Jörgen Becke?
– Nu sprider du din energi överallt! Glöm inte: vad är det som gäller? Tävlingen. Det andra ordnar sig.
Träff med Jörgen Becke, MFF:s specielle fystränare sedan fyra år. Vi träffas på hans himmaplan, i hans rike: Atleticum. I helgen är det JSM-tävlingar i Västerås för hans elever på friidrottsgymnasiet, och inomhushallens luft är full av… frustration. För de unga talangerna tar nervositet och förväntningar emellanåt uttryck som irritation över praktiska saker, kring träning, kring resan.
Lärare/tränare Becke har att lugna, styra upp, samla ihop. 35 elever, alla med sin situation, sin utveckling, sina möjligheter för ögonen. Vår pratstund kommer att avbrytas med jämna mellanrum.
Obekant med honom sedan tidigare såväl till person som gestalt har jag på näthinnan en provisorisk bild av min gamle gympalärare från högstadiet mulitiplicerad med tre, ungefär. Och den reslige, kraftfulle man i 45-årsåldern som genast upptäcker min lite trevande entré i hallen och stegar fram från sin grupp friidrottare verkar stämma bra. Men redan handslaget är mjukare än väntat, och när samtalet kommer igång bleknar stereotypen till förmån för människan, naturligt nog. Jörgen Becke är verbal och pratsam, uttrycker sig ödmjukt men distinkt och med lagom eftertanke. Han har funderingar kring det mesta och prövar dem gärna.
– Fotbollen är väldigt konservativ. Man har trott att man klarar allt med bollen och därför har man hamnat på efterkälken vad gäller den allmänna fysiken. Numera krävs en helt annan uppbyggnad än förr i tiden. Då tränade man kanske två gånger i veckan och spelade match på helgen. Samtidigt hade spelarna på den tiden en helt annan fysisk bakgrund. Många höll på med flera olika idrotter, och fysiska yrkes var vanligare. Kroppsarbete.
Skador stoppade en karriär,startade en annan
En av dem som utövade flera idrotter förr i tiden var Jörgen Becke själv. Friidrott och fotboll – i Husie IF – på sommaren, basket och hockey på vintern. Kring 14 valde han att satsa på friidrotten. Som senior tävlade han för Pallas, och kan fortfarande ståta med klubbrekord i huvudgrenen tresteg – 14,59 noterat 1979 – och 400 m häck – 57,61 1982. Han nosade på eliten med några U- och JSM-medaljer, men en rad skador satte stopp för karriären. Träna friidrottare började Jörgen Becke göra redan vid 20 års ålder, och idag är hans en av landets mest meriterade i sitt skrå. Under hela 90-talet var han ansvarig för långsprinten – 400 meter 400 meter häck – i landslaget, till exempel.
– Fördelen med mig och min roll i MFF är att jag har rötterna i en annan idrott, som alltid har tjänstgjort som föregångare för allmänidrotten. Jag kan komma in och se allt med andra ögon.
Snabbstyrkan viktigast för fotbollspelaren
Det centrala begreppet i Jörgen Beckes fysträningsfilosofi för fotbollsspelare är begreppet snabbstyrka, det vill säga träning av det snabba muskelarbetet, de explosiva rörelserna, ofta med olika former av hopp med eller utan extra belastning. Där den traditionella skrotlyftningen pumpar upp muskelvolymen ökar snabbstyrketräningen effekten, det vill säga styrkan per kilo kroppsvikt.
– Effekten av hopp är fyra till åtta gånger större än vanlig styrketräning. Så kallade plyometriska hopp – hopp över häckar och plintar – utvecklar mycket större kraft och explosivitet.
Men snabbstyrketräningen ersätter inte gammaldags skrotlyft, den är bara vettigare att fokusera på för fotbollsspelaren.
Grundstyrka, maxstyrka, snabbstyrka
Jörgen Becke talar om tre faser av styrketräningen – grundstyrka, maxstyrka och snabbstyrka, samt två sorters konditionsträning – den aeroba (eller långsamma, då kroppen tar upp energin direkt från blodet, till exempel löpning i Pildammarna) och den anaeroba (eller snabba, då kroppen tar upp energin ur depåer i kroppen, till exempel snabba löpningar, ruscher). I december börjar uppbyggnadsperioden: träning av grundstyrkan, grundläggande snabbhetsträning och den aeroba konditionsträningen som fokuserar på uthållighet. Styrketräning med mindre vikter och fler upprepningar och löpning prioriteras framför fotbollsspel. Så småningom övergår fokus från grundstyrkan till maxstyrkan, och spelarna får slita med större vikter men färre repetitioner.
Maxstyrkan omvandlas till snabbstyrka
Efter jul flyttas övergår träningen av grundstyrka och maxstyrka till träning av snabbstyrkan.
Konditionsträningen blir alltmer anaerobt inriktad, samtidigt som ju träningsmatchandet kommer igång. De olika faserna avlöser inte varandra, utan löper in i varandra.
– Varje individ kommer närmare och närmare sin maxstyrka efterhand, och till slut når man toppnivån. Då ska maxstyrkan omsättas i snabbstyrka, för det är den som den väsentliga för fotbollsspelaren, och träningen fokuseras på snabba rörelser och hopp med och utan belastning. Men det är en process, där varje komponent är nödvändig och har sin tid. För att klara av snabbstyrkeövningarna måste spelaren ha byggt upp en viss muskelkapacitet genom grund- och maxstyrketräningen, förklarar Jörgen Becke.
Så småningom avtar fysträningen, fotbollsträningen tar överhanden och Jörgen Becke får en mer underordnad roll i MFF:s träning.
– Sedan är det min uppgift att underhålla och bibehålla det som byggts upp. Under säsongen blir det ett till två pass i veckan mellan april och oktober, och så brukar det bli två serieuppehåll – någon landslagssamling och så sommaruppehållet. Då är det plats för mer fysträning.
Fysprofilerna bra men primitiva
Nytt för i år är fysprofilerna, ett instrument för att iaktta den individuelle spelarens fysiska utveckling, framtaget av Sveriges Olympiska Kommitté och Riksidrottsförbundet. Efter tester upprättas mätvärden för maxstyrka, snabbstyrka, aeerob och anaerob kapacitet. Testerna följs upp ett par gånger om året, och varje spelare får en slags handlingsplan för utveckling av kvaliteter och förbättring av brister. MFF-spelarna gjorde sina tester före jul. Jörgen Becke å sin sida försöker inte dölja att hans begeistring är begränsad.
– Ur friidrottslig synvinkel är detta en primitiv modell. Men för idrotter som inte haft fastlagda tester tidigare är det bra sätt hitta individuell lösning. Problemet är också att vi har haft lite svårt att hinna med uppföljningen.
”Slopa första träningsmatcherna”
Flera gånger kommer Jörgen Becke in på svårigheterna att hinna med allt, balansakten att göra rätt sak vid rätt tillfälle, det är egentligen enda gången han verkar lite brydd och bekymrad. Försäsongsträningen som ett pussel, där alla bitar skall vara lagda till premiären, men där alla bitar inte kan läggas samtidigt.
– Vi kan inte göra mer av allt hela tiden, då räcker inte tiden till. Vissa faktorer är extra viktiga vissa perioder, men kräver mindre tid senare. Vi försöker hitta en MFF-modell under Tom Prahl och för en fortlöpande diskussion.
Jörgen Becke har ett konkret förslag: slopa de första träningsmatcherna. Det skulle ge mer utrymme för till exmepel individuell träning. Men hur är det utöver de schemalagda aktiviteterna, finns det något spelrum för enskilda initiativ hos spelarna? Tas det till i så fall till vara?
– Med den fria viljan finns det alltid spelrum för allting! Det händer ofta att det kommer in killar till mig på eftermiddagarna och kör lite extra, efter vad de känner att de vill utveckla.
MFF längre framme än Djurgården
MFF:s och Jörgen Beckes gränsöverskridande samarbete har varit nyskapande i svensk fotboll, och allt fler klubbar lånar in kompetens från friidrotten. Emellertid är det mästarna Djurgården som främst kommit att symbolisera förnyelse av träningen. Vad anser Jörgen Becke om ”Djurgårdsmodellen?”
– Om du tittar träningen totalt sett vill jag påstå att vi är flera steg längre framme. Djurgården har en väl genomtänkt idé, som de kör fullt ut, men deras modell är ganska grovyxad. De har satt enkla grejer i ett system, som de om de är förnuftiga kommer att utveckla efterhand. Vissa ingredienser tror jag inte på, som att de inte rör en fotboll innan den 15 februari, och innan dess har massor av fysträning.
Men är inte förslaget att slopa de första träningsmatcherna ett steg i just den riktningen?
– Man kan periodvis trappa ner bollspelandet mycket för att träna andra komponeneter, men vi ska aldrig tappa bollen helt. Idrott är färskvara. En sprinter som inte kör sprintpass varje vecka tappar snart känslan för att springa fort. Även om han fokuserar träningen på annat, måste han springa fort regelbundet.
Träningsdosen lagom
Från och till startar snacket om hur mycket laget tränar, om de i princip helprofessionella fotbollsspelarnas tid utnyttjas optimalt. Jörgen Becke tycker att dagens nivå är väl avvägd, för det spelarna har att utföra. Däremot har han – utifrån sitt perspektiv, utanför vad som är etblerad rytm i fotbollen – funderingar på själva schemat. Idag har MFF 8 pass på fyra dagar, två lediga dagar och en matchdag.
– Belastningsmässigt vore det bättre med sex träningsdagar och en vilodag. Men sedan är jag medveten om att det finns sociala faktorer också, och de är ibland viktigare att ta hänsyn till.
Elanga har friidrottseliten inom räckhåll
Jörgen Becke är på besök i fotbollsvärlden. Finns det några uppenbara friidrottsbegåvningar bland MFF-spelarna, som han skulle vilja locka med sig tillbaka till friidrottsvärlden?
– Det finns en – Joseph Elanga. Med hans löpsteg och sätt att röra sig hade han kunnat bli en bra 400 meterslöpare – med träning skulle han kunna göra tider kring 46,00, det vill säga bland de tre fyra bästa i Sverige. Han måste vara allsvenskans absolut snabbaste spelare. Sedan tror jag också Lee Baxter skulle kunna bli en hyfsat bra hoppare, han har spänsten och snabbheten. Kring 15 meter i tresteg kanske…
Ett lag fysiskt på dekis
Jörgen Becke är inne på sin fjärde säsong med MFF. Han började vid den mörkaste tiden det mörkaste året: i slutet av december 1999. Fimbulvinter? Nej, värre. För Malmö Fotbollförening var världen rämnad och ragnarök lägesbeskrivningen. Men världen skulle skapas på nytt, och Micke Andersson var mannen som fått jobbet. Spelarrådet föreslog att han skulle kontakta Jörgen Becke.
– Eftersom det var som det var med fysträningen, fanns det ett behov av att jobba med snabbhet och snabbstyrka. Det fanns ju inte några resurser till dyra nyförvärv heller. Det gällde att utveckla det som fanns och spela sig ur Superettan. Jag hade aldrig jobbat med fotbollsspelare tidigare.
”Eftersom det var som det var”… hur var det då egentligen, en gång för alla? Hade träningen eftersatts så till den milda grad som snack och press gjorde gällande?
– Det skrevs mycket i tidningarna då om hur dåligt tränade de var – och det stämde. Åren innan MFF trillade ner i Superettan var det ingen ovanlighet att truppen gick ut och kom in igen efter fyrtio minuter och var klara för dagen. Det visade sig också i matcherna – spelarna orkade inte hålla i, och hade de inte vunnit matchen i första halvlek förlorade de den i andra. Laget var fysiskt på dekis. Första året gällde det att få alla på fötter: få spelarna att börja andas ordentligt, springa och röra sig på ett riktigt sätt. Mycket grundträning.
En formel för Superettan
Jörgen Becke pekar på något intressant – och sannolikt ödesdigert: när effektiv och utvecklande fysisk träning behövdes som bäst började man slarva med just det.
– Under lång tid hade MFF som ett av de bästa lagen i Sverige alltid haft ett underlag av bra tränade spelare till sitt förfogande, ibland inköpta, ibland från de egna leden. Så klarade man sig. Men när framgångarna uteblev under 90-talet gick inte nivån att hålla uppe – det blev svårare att skaffa spelare, och med några tränare på rad som inte brydde sig som tillräckligt mycket om grundträningen började truppen gå ner sig.
När behovet av att förädla spelarmaterialet var större – tränade man mindre. En enkel men säker formel för spel i Superettan?
”Micke Andersson var före sin tid”
Dagens MFF-tränare Jörgen Tom Prahl beskriver Jörgen Becke på samma sätt som de flesta:
– Han har värden som man kan luta sig mot: trygghet, stabilitet, konsekvens, noggranhet. Precis de egenskaper som MFF behöver.
…och som Micke Andersson saknade? blir den omedelbara följdfrågan till en man som jobbat med bägge två. Men Jörgen Becke vill inte jämföra MFF-tränarna med varann. Men han pratar gärna om Micke Andersson, och det är intressant att höra hans intryck – kanske kan de bidra till att något nyansera de svartvita, förenklade bilder som oftast blir eftermälena när tränare försvinner.
– Micke Andersson hade många bra idéer, en väldigt lyhörd människa, intresserad av att utveckla fotbollen, av att lära av andra idrotter med eftertanke – iaktta och säga ”var passar detta in i vårt sammanhang”? Det är viktigt att komma ihåg att mycket av det han var med om att sätta igång då har vi nytta av idag. Jag tyckte om många av Mickes egenskaper, men han hade inte allt som det laget krävde – i det läget. Han var den diskuterande typen, spelana behövde besked och raka rör. Det fanns en villrådighet – alla var ju i ett slags chocktillstånd efter degraderingen. Och Micke hade inte riktigt pondus nog att backa upp sina idéer – han rörde runt för mycket i huvudet på spelarna.
Det kändes som om han var lite före sin tid – kanske var MFF inte riktigt redo för Micke Andersson.
Jag tror Micke Andersson hade blivit en väldigt bra tränare efter sex år med Tom Prahl!
Laget moget för de stora kliven
MFF:s nya fysträning startade 1999 och är nu alltså inne på fjärde året. Jörgen Becke beskriver utvecklingen och lagets framsteg enligt den sedvanliga trappstegsmodellen. Från Superettan till allsvensk comeback, till etablering i allsvenskan, till topplacering. Och i år gäller det – det sista steget?
– Ifjol kom topplaceringen ändå lite som en överraskning. I år vill vi vara med och från början veta att vi är i toppen. Då får man ställa sig frågan ”Vad kostar detta?” och så får man betala det priset. Det krävs mer av allt, och allt hänger ihop: Blir du starkare och kan utnyttja din styrka bättre blir du snabbare. Blir du snabbare blir du en bättre fotbollsspelare: du kan springa ifatt motståndare, vinna närkamper lättare när du är först på bollen där du tidigare var tvåa när du var ett steg för långsam. Om MFF missar guldet till hösten beror det inte på att vi inte är förberedda fysiskt, spelmässigt och mentalt. Men jag lever i tron att vi vinner i år, det är min ledstjärna. Mitt arbete bygger på det. Vi har byggt upp det här laget under fyra års tid. Nu är de mogna att ta de stora kliven fram.
I MFF-Fokus, februari: Jörgen Becke
Familj: hustrun Ann-Louise, döttrarna Hedvig, 11 och Nellie, 8.
Bok: Jan Guillou, senaste Arn-boken
Musik: Tina Turner
Film: Ben Hur
Mat: Något med kyckling, oxfilé, elle varför inte springbock, en sorts antilop jag åt i Sydafrika.
Förebild: Friidrottstränaren Ulf Karlsson betydde mycket för mig när jag var yngre.
Främsta idrottsminne: – 60-metersfinalen i inomhus-SM i Atleticum 1995 där Torbjörn Mårtensson vann. Eller när Patrik Strenius och Torbjörn Mårtensson tog sig till och kom femma i finalen i 4×100 m i Atlanta-OS.
MFF-minne: – Jag började gå på match säsongen innan Bosse Larsson och Lasse Granström blev proffs. Då hade dom ett väldigt bra lag, Ingvar Svahn, ”Tejpen” Björklund… en specifik match jag minns var när MFF mötte brasilianska landslaget med Pelé. Sedan förstås att få vara med när vi gick upp i allsvenskan igen. Men jag hoppas inte jag upplevt mitt största MFF-minne än.
/Tobias Christoffersson
