Månadsintervju med tränarna – april
I en färsk intervju med hemsidan ger Roland Nilsson och Hans Gren sin syn på tävlingssäsongens första månad, skriver ut recept på botemedel mot de senaste matchernas måltorka – och förklarar varför de inte vill ha Ferrarin Figueiredo stående i garaget.
I en färsk intervju med hemsidan ger Roland Nilsson och Hans Gren sin syn på tävlingssäsongens första månad, skriver ut recept på botemedel mot de senaste matchernas måltorka – och förklarar varför de inte vill ha Ferrarin Figueiredo stående i garaget.
Från den 4 april till och med den 4 maj – MFF:s första månad av tävlingssäsongen. Åtta matcher, sju i serien, en i cupen. Tre raka vinster följt av fem matcher utan seger. Ut ur cupen direkt och en av säsongens två mål missade.
Inte ett mål på nio halvlekar. Två poäng av tolv på se fyra senaste omgångarna. Men i MFF-kabyssen råder varken spänd eller modfälld stämning. Roland Nilsson och Hans Gren utstrålar lugn och tillförsikt när de slår sig ner för en ny månadsintervju med hemsidan.
– Vi är stabilare. Vi är bättre försvarsmässigt. Vi har bara släppt in tre mål. Vi har haft ett bra passningsspel – som kan bli bättre, samtidigt som vi kan bli bättre på sista tredjedelen. Det är det vi jobbar vidare på, säger Roland Nilsson som ett kort samlat intryck av MFF:s prestation under säsongen så här långt.
Av de åtta spelade matcherna avhandlades premiären mot Häcken i förra månadsintervjun, varför samtalet går direkt på den historiska invigningsmatchen på Swedbank Stadion – med fokus på själva matchen.
Ett Örgryte som fått stryk i sin hemmapremiär varit tillbakadraget och till en början svårforcerat. Men ju längre första halvlek led, desto mer krävande MFF:s spelövertag gästerna – och en kvart in i andra kom det förlösande 1-0-målet.
Roland Nilsson:
– Så är det när man möter motståndare som backar hem – innan man får hål på dem så att de måste flytta upp sina positioner. När vi får första målet kan de inte stanna kvar där bak längre, och då öppnar de upp sig.
Örgryte såg trötta ut redan i slutet av första halvlek – kände ni redan då att ni var tillräckligt mycket starkare?
Hans Gren:
– Fick vi bara hål på dem, så var vi ganska säkra på att vinna matchen. De kom ju också från en mentalt jobbig första match, och så fick de 1-0 i näsan här – då är man kanske inte så kaxig… medan vi fick extra adrenalin och styrka av vårt mål.
Roland Nilsson:
– Bolltempot var så pass bra, de fick springa så pass mycket. Och vi hade ett passningsspel som fungerade väldigt bra; vi kom runt på kanterna och vi tryckte tillbaka dem. Det kändes som att om vi bara kunde fortsätta rulla boll så skulle de tröttna – och det gjorde de. Samtidigt kunde vi slänga in lite pigga ben, och då blev det för mycket för dem.
Hur påverkades ni av stämningen omkring?
– Jag tycker vi var väldigt professionella rakt igenom; vi fokuserade på det vi skulle och höll koncentrationen bra. En väl genomförd match av oss, från början till slut.
Efter den första stora festen på Swedbank Stadion väntade en – att döma av de senaste årens resultat – av de svåraste bortamatcherna för året: AIK på Råsunda. Båda lagen gick in i matchen med två segrar i ryggen – men det blev MFF som vann den tredje och det efter en imponerande stark lag- och arbetsinsats.
Hans Gren:
– Taktiskt sett en väldigt bra match från vår sida. Vi visste att de skulle vara aggressiva och ville göra det trångt för dem; så fort vi vann bollen så skulle vi passera deras press – och det lyckades vi med. Vårt passningsspel hängde med, det var de som fick jaga oss stundtals, och det var en styrka hos oss i en väldigt svår bortamatch. Det var en jämn match, men vi var trygga bakåt, och vi hade förmånen att få målet.
Om AIK varit en av de svåraste bortamotståndarna är utan tvekan Trelleborg en av de svåraste på hemmaplan. Och palmkramarna från sydkusten trilskades även denna gång. Liksom ifjol snodde TFF ett tidigt ledningsmål och presenterade åter MFF för en svår matchsituation.
Hans Gren:
– På ett sätt är det ju bättre att de får ett tidigt mål än ett sent… men rent matchmässigt är det självklart bättre att ta ledningen. Nu fick de göra det, och Trelleborg som är erkänt skickliga på att försvara sig fick nu ännu mer energi till just det, och kunde satsa ännu mer på omställningsspel. Det blir ju så det när man får ett mål mot sig bakåt hemma, då drar sig de flesta lag hemåt, gör det trångt och försöker kontra – och då gäller det att ha tålamod.
Hur klarade ni av den beskrivna situationen i den här matchen?
Roland Nilsson:
– Vi gör 1-1 precis innan halvlek, men sen skapar vi inte några direkt heta målchanser i andra halvlek. Vi blir lite slarviga i vårt passningsspel 10-15 minuter in i andra; vi tappar lite enkla bollar och när vi flyttar fram och de backar hem straffar det sig genom att vi får lägga väldigt mycket energi på att springa och jaga boll. Det blir långa transportsträckor hem för att komma på rätt sida, och det tar på krafterna.
Är ni nöjda med er insats i matchen?
Roland Nilsson:
– Nja. Vi spelar fortfarande bra, men det är alltid skit att släppa in ett mål mot lag som är starka försvarsmässigt; de får extra energi och vi vet att vi måste göra två för att vinna matchen, då är det jobbigt.
Veckorna 16 och 17 var det ihoptryckta allsvenska vårschemat som allra tätast, och när MFF ställdes mot Elfsborg borta var det fjärde matchen på tio dagar! I en jämn match inledde och avslutade MFF matchen riktigt bra, medan de gulsvarta boråsarna dominerade däremellan – och dessvärre också gjorde matchens enda mål.
Men MFF saknade inte chanser, och oavgjort hade inte varit orättvist.
Roland Nilsson:
– Vi hade chansen att ta ledningen också, och då vet man inte vad som kunnat hända.
Säger Roland och har sannolikt Guillermo Molins rena friläge i tolfte minuten i tankarna, men istället blev den Florén som gjorde mål efter halvtimmen.
Hans Gren:
– Elfsborg på bortaplan är ju en av de svåraste matcherna man har under seriens gång. Elfsborg är bra, spelar en fantastiskt bra fotboll stundtals, men jag tyckte ändå vi kunde mäta oss relativt bra med dem. Vi har kommit betydligt närmare dem om man jämför med den match vi gjorde där ifjol [0-4, säsongens största förlust], vi tar med oss mycket av det från matchen.
Vad ser bättre ut i år mot ifjol (bortsett från att laget då var som djupast i den långvariga svackan under sen sommar och tidig höst)?
Hans Gren:
– Det ser bättre ut försvarsmässigt.
Roland Nilsson:
– Vi är stabilare, och framför allt hade vi nu ett eget passningsspel som är ganska bra, i första halvlek och i slutet av matchen.
So far so good. Förlusten mot Elfsborg hedersam i årets kanske svåraste bortamatch, poängtappet mot TFF tråkigt, dock hanterligt. Fem matcher och MFF hade spelat bra, presterat bra i alla. Men sedan – två matcher vars utgång lämnar mycken frustration efter sig. Förlust i första (och sista) cupmatchen mot Mjällby borta. Därefter 0-0 mot Gefle hemma.
Två matcher mot två defensivt inriktade lag, samma matchbild, samma problembild: spelövertag och dominans, oförmåga att rasera försvarsmurarna och få in bollen i mål.
Hans Gren:
– Ja, även i matchen mot Trelleborg är det ju så. Vi möter 8-9 spelare på rätt sida om bollen i ett lågt försvar. Det är svårt att möta lag som är välorganiserade i sitt försvarsspel, så är det för alla. Ta Barcelona, de råkar ut för samma sak mot Chelsea; över 180 minuter så gör de ett mål i sista sekunderna. Det gäller att få hål på de lag som spelar så. Ta IFK Göteborg-Gefle nu senast; IFK får hål på dem, då måste Gefle lyfta sig, då kommer lägena.
Roland Nilsson:
– Göteborg hade ju även ett par riktigt vassa chanser innan de gjorde målet, då Gefle spikade igen. Det kunde lika gärna ha blivit frustrerande för Göteborg, men så fick man lite av ett flytmål när Hugosson gjorde en räddning men inte var med på returen. Och helt plötsligt ligger bollen i nät.
Där har vi inte haft marginalerna på vår sida.
I cupmatchen fick Mjällby ett drömscenario i matchen genom ett tidigt, och hyfsat slumpartat ledningsmål.
Roland Nilsson
– Vi fick en straff emot oss som var väldigt tveksam. Och efter målet backar de tillbaka. De är väldigt bra bakåt, det såg vi redan när vi mötte dem i träningsmatchen i våras. Vi skapade ändå en hel del chanser, men Asper gjorde också ett par riktigt vassa räddningar, så att… det är ju så, när bolljäkeln inte vill in, då blir det jobbigt. Det är också jobbigt att spela anfallsfotboll när man inte får belöningen i ett mål. Det blir lätt lite frustration.
Vad har saknats i spelet för att få hål på motståndarna i de här matcherna?
Hans Gren:
– Lite tyngd i boxen. Där finns saker att förbättra. Spelare som vill ta sig in och ta den där fajten inne i boxen. Det krävs vissa karaktärer till det.
Vill ni ha in fler spelare i straffområdet, eller spelare som tar för sig mer?
– Både och, det beror på vem vi har på plan. Det kan räcka med två man om de är tillräckligt modiga, men det kanske behövs fyra om de inte är riktigt lika modiga…
Vilka spelare vill ni se komma in mer i straffområdet, sett till positioner på plan?
– Det beror också på situationen. Vi har ju givna spelare som ska in i vissa situationer, men vilka positioner de tar beror lite på var bollen är.
Säger Hans Gren, och vill naturligt nog inte avslöja för många detaljer.
Ser man på inläggsspelet, så kommer ni ofta fram till inlägg och ofta på bra sätt – men sedan stämmer det inte alltid i nästa moment. Tajmingen blir fel mellan hur inlägget slås och de inlöpande spelarna, eller så löper för lite folk in? Vad kan bli bättre där?
Hans Gren:
– Det är mycket som kan bli bättre där… från avlevereringen av inlägget eller passningen till den som ska göra målet, och sedan naturligtvis löpningarna in på den ytan där bollen ska slås. Sedan ska bollen också slås i rätt läge – annars så står det åtta man där, fyra backar och fyra mittfältare framför. Och då är det trångt. Ibland har vi missat att slå det tidiga inlägget, och ibland när vi har slagit det sena inlägget har vi slagit bollen i fel läge… det är mycket som ska stämma, och vi får jobba vidare med det.
Roland Nilsson:
– Allt som rör inläggsspel handlar om en kombination av många faktorer, där det gäller att den som levererar bollen ska leverera den in i ett område där spelare ska springa in med fart. Är det någon som springer rätt och inlägget kommer på fel yta blir det ingenting, och går inlägget rätt men ingen är där på bollen så blir det heller ingenting.
Sedan finns också valsituationen för spelaren, som oftast – men inte alltid – är en av yttermittfältarna, att slå inlägg eller utmana och gå på genombrott in i straffområdet. Att ta rätt beslut.
Hans Gren:
– Där kan vi bara ge spelaren alternativen, sedan får han lösa situationen själv, om han ska ta avslut eller passa, det går inte att styra från bänken. I många lägen är speluppfattningsförmågan som är avgörande.
Roland Nilsson:
– Sen gäller det ibland också bara om att bollen ska trilla rätt. När vi väl får in ett bra inlägg som inte motståndaren får bort, så gäller det att det ramlar framför fötterna på en av de våra och inte på försvarsspelaren, där handlar det om tillfälligheter ibland.
Ur det perspektivet borde det efter matcherna mot TFF, Mjällby och Gefle finnas tillgodohavanden på flytkontot…
Hans Gren:
– Ja, det får man hoppas!
OK – TFF, Mjällby och Gefle spelade alla lågt försvarsspel med upp till åtta man och hade begränsat intresse av att odla ett anfallsspel. Låg tätt, förivrade sig sällan, samlade sig snabbt. Samtidigt går det inte att komma ifrån intrycket att de vid en hel del tillfällen fick tid att samla sig eftersom uppspelsfasen över offensivt mittfält stundtals varit för långsam för MFF i de här matcherna. Mycket gå med bollen, ta ett par touch själv, titta lite för länge innan passning…
Håller ni med om det?
Roland Nilsson:
– På mitten har det fungerat bra tycker jag, vi har kommit runt på kanterna och fått in bollen centralt på spelare som har kommit rättvända. Men på sista tredjedelen av plan har vi tagit för lång tid på oss i de här matcherna: vi har transporterat boll för länge, eller dröjt för länge att komma till avslut eller slå den avgörande passningen. Vi har inte varit tillräckligt snabba i vårt spel.
Varför inte?
– Det brukar bli så när man inte gör mål framåt, då vill man så att säga vara extra säker, eller ta tag i det själv, och då blir det långsammare. Mot HIF, till exempel. Då skapade vi ett par riktigt vassa chanser i första halvlek, där vi hade behövt ett mål som hade lyft oss, och då hade det också varit svårare för HIF att få igång sitt spel. Men nu blev det inte så, och i andra började vi transportera boll och försöka göra det själv igen.
HIF, ja. Efter de två jobbiga matcherna mot Mjällby och Gefle var det dags för bortaderby på Olympia. Där MFF var bästa lag i första halvlek, HIF i andra. Där chanser ånyo fanns men målen uteblev, där försvarsspelet och laginsatsen ånyo var bra.
Roland Nilsson:
– Vi gör en bra första halvlek och en stabil andra. Men som sagt: vi transporterar bollen för mkt i andra, tappar boll och får jobba hem över väldigt långa sträckor. Men försvarsmässigt gör vi det ändå bra.
Dags för några ord om Wilton Figueiredo. Efter en lång process blev säsongens stora nyförvärv klart, och några veckor senare trampade Wilton till slut också malmömark – och framför allt Swedbank Stadions formidabla gräs. Wilton kom in i andra halvlek mot TFF och har varit startman i de fyra matcherna sedan dess. Och det har väl gått… sådär.
Att det tar tid för Wilton att lära känna laget och laget att lära känna Wilton, på plan, i spel, är fullt naturligt, likaså att det är en inte obetydlig omställning från den qatariska ligan till den svenska. Ett alternativ till att så att säga ”matcha i form” Wilton i startelvan hade kunnat vara att låta honom bida sin tid lite med inhopp, U21 och träningar. Till exempel.
Hur har ni tänkt i matchningen av Wilton? Vilka avvägningar har ni gjort?
Hans Gren:
– När man köper en Ferrari vill man inte ha den i garaget, väl? Man vill gärna köra den!
Säger Hans Gren med glimten i ögat.
Det kanske också är lite avhängigt av om Ferrarin är väloljad och fulltankad…?
Roland Nilsson:
– Man kan inte säga ”matcha i form”, han har ju spelat fler matcher än alla andra här! Tittar man väldigt krasst på det kan man säga att det har funkat sådär hittills med Wilton – men det är också så att han producerat väldigt, väldigt bra saker. Titta på bollen han slår till Gische mot Helsingborg, som sätter honom helt fri. Han har ett spel som vi vet ligger på en väldigt hög nivå. Sedan finns det andra saker; Wilton ska lära sig sättet vi spelar på, och vad som krävs att honom. Och de situationerna uppkommer inte på träning, i så fall skulle vi spela elva mot elva hela tiden, och det kan vi inte.
Men det känns bra med Wilton? Att ha honom här, i laget, och arbeta med honom?
– Jadå, han jobbar och sliter. Det är klart att han känner en frustration också, som alla nya spelare som kommer och har kostat lite så vill de visa sig från sin bästa sida och vara bäst på plan hela tiden. Men det är svårt när man är ny.
Vilka är de viktigaste bitarna som måste falla på plats på plan mellan Wilton och laget?
– Dels pratar vi mycket teori med honom, om hur vi spelar. Dels ska det sedan sitta både på träning och i match. Dels ska våra andra spelare hitta honom i hans positioner, lära sig vilka hans styrkor är, var han är på plan, hur han vill ha bollen spelad till sig och så vidare. Men det blir bättre och bättre för varje match och för varje träning.
Avslutningsvis – vad jag personligen tycker är kanske allra mest glädjande, och imponerande, så här långt är att laget inte haft en enda riktig svacka i någon match, inte varit i närheten av att ”falla igenom” – till skillnad från de senaste åren. Det inger starkt hopp.
Hans Gren:
– Nja, korta perioder kanske, men det kan ju också bero på att motståndaren har sina bra stunder. Det är svårt att dominera en match i 90 minuter.
Försvarsspelet har väl över lag varit… jättebra?
Hans Gren:
– Jag är ofta väldigt kritisk mot mycket, men försvarsmässigt har vi varit bra. Fast vi har ännu lite kvar tycker jag. Backlinjespelet har varit relativt bra, men det totala försvarsspelet – där fattas nog ungefär 20 procent.
Vad består de 20 procenten av?
– Nja, det vill jag inte prata om här… men vi har en del nya spelare som kommit in, och det tar ett tag innan de lärt sig sättet att spela. Det är en klar förbättring från ifjol. Men vi ska aldrig slå oss till ro.
