Malmö FF – Trelleborgs FF

Tid: 2001-08-12 02:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 1-3

Missad chans – igen
Man skulle kunna sätta in dagens debakel i något som under det senaste decenniet närmast har blivit en sorglig MFF-tradition: en häpnadsväckande oförmåga att svara mot förväntningar, palla trycket och vinna de där viktiga matcherna som innebär ett ryck framåt, uppåt. När det liksom är upplagt, alla rådande omständigheter är gynnsamma – en seger här nu så jävl.
Dagens match är ett bara alltför tydligt exempel: I årets närmast bisarrt oförutsägbara allsvenska råder ännu i den sjuttonde omgången ett helt öppet spel om medaljerna med låt säga de åtta första lagen inblandade. Innebärande att ett MFF med ambitionerna att hänga kvar och placera sig på tabellens övre halva vid en seger i skånederbyt mot till synes hopplösa jumbon TFF skulle klättra till åtminstone en fjärdeplats – vid poängförlust för ÖIS tredjeplats – och vara med i den absoluta toppen. ÖIS förlorade. MFF: ordinarie manskap, till synes moraliskt stärkt efter kämpainsatsen mot HIF.
Nå, att prata om ett slags himmelsblått trauma, eller förbannelse i den här typen av situationer är förstås varken meningsfullt eller rättvist mot spelarna. Men icke desto mindre – mer än en supporter lär nicka instämmande.

Andrijevski nätade tidigt
Det var alltså regntunga skyar – innan, under och efter match. Bröd och skådespel håller som bekant folket lugnt, men efter att matchvärden Pågens slängt ut lite fullkornslimpor innan avspark och tagit hand om den förra detaljen, var det klenare beställt med den senare. Tempot var inledningsvis hyggligt med ganska öppet spel, där bägge lagen hann skapa några halvchanser innan TFF något överraskande tog ledningen redan i elfte minuten. Otroligt nog – ”givetvis”, ur MFF-synvinkel – genom comebackande Greger Andrijevski, som på gammalt gott måltjuvsmanér höll sig framme i exakt rätt ögonblick: denna gången stötande in returen på Jonnie Fedels fina reflexräddning på TFF-nick efter ett bra anfall.

Lojt och sömnigt
En liten kalldusch förstås, men inte värre än att det fanns gott om tid att reda ut saker och ting. Och det offensiva MFF-spelet visade goda tendenser, med en boll- och spelskicklig Niklas Skoog, en initiativrik Erik Johansson och en Brian Steen Nielsen som verkade på väg att riktigt få sitt spel att bli en integrerad del i MFFs. Två bra avlutningsskott av Erik Johansson efter fina anfall var de bästa chanserna innan det började bli tydligt att något inte var som det skulle. En krypande sömnighet, lojhet och flagrant brist på distinkthet i såväl offensiv bollbehandlig som defensiv tajming – det nyss spirande syntes alltmer omständigt och plottrigt. Flera bra lägen skapades men oförmågan att ta tillvara på dem lyste. Klackens ”VAK-NA MAL-MÖ!” kändes helt rätt.

0-2 väckarklocka
Distinkta, kvicka och tända visade sig däremot TFF vara efter drömstarten; de skapade farlighet på farlighet med bra kantspel och imponerande dynamon Tommi Grönlund på mitten, och i 28e minuten var det dags igen – en omarkerad Greger Andrijevski lyckades trycka dit 0-2. Det målet blev den väckarklocka MFF verkade ha glömt ställa på 17.00. Nu skruvade de ljusblå upp tempot och etablerade tryck vid gästernas straffområde. Reduceringsmålet hängde i luften med två nya bra skott av Erik Johansson och en tjusig dribblingsräd i straffområdet av Niklas Skoog. Nära, men. hemmalaget fick gå till paus mållösa.

Disharmoni och 0-3
Dessvärre – och förvånande nog – visade MFF ingen förbättrad inställning i andra halvlek. Fortsatt seghet, påspädd av växande halt disharmoni. Niklas Skoog drog på sig en helt onödig varning, och i 54e minuten en situation som på nåt vis är signifikativ för matchen och MFFs insats: i kamp om bollen på högerkanten mellan Daniel Majstorovic och en TFFare är bollen över sidlinjen. Den förre stannar upp och söker gestikulerande kontakt med domaren, den senare fortsätter spela, Greger Andrijevski hittar kvickt en helt obevakad Patrik Svensson på andra kanten. Han har och ges tid att ladda ett bra skott som blir 0-3.

Obegripligt dåligt
Noll tre efter dryga sextio minuter mot lokalrivalen och tillika tabelljumbon. Som resultatet dessutom av allt att döma var frukten av bristande skärpa och undermålig fokusering kan summeringen bara bli en: en snudd på skandalöst dålig insats. Att förlora mot ett klart bättre lag, bli utspelade och inte kunna sätta emot något – det är en sak. Att misslyckas tända, att inte ge allt och göra sitt bästa i en match med så mycket att vinna är en annan. Alltigenom obegripligt, särskilt med tanke på den fina moralen i HIF-matchen.
– Vi hade chansen att hänga med i toppstriden, och vi pratade om vad vi skulle göra innan matchen. Sen gjorde vi tvärtom när matchen började, kunde Micke Andersson konstatera efteråt. Mycket sämre än så här går det inte att prestera. Vi spelade för mycket i sidled, slog en passning för mycket och kom inte in i deras straffområde. Samtidigt utnyttjade TFF våra missar och dåliga försvarsspel. Vi har för dålig aggressivitet på egen planhalva. Kanske var vi inte tillräckligt ödmjuka inför uppgiften.

2-3 och 1-4 lika nära
Uppenbarligen inte. I 66e minuten reducerade Jörgen Ohlsson till 1-3, och MFF skapade flera ytterligare målchanser, bland annat var inhoppande Markus Rosenberg några decimetrar ifrån sitt andra allsvenska mål när han fräckt knyckte en boll som halkat ur TFF-keeperns famn och ur dålig vinkel petade den mot tomt mål. Men det är egentligen mindre viktigt. Trelleborg hade lika många chanser att göra 1-4 som MFF hade att göra 2-3 och närma sig kvittering. Men, kvittering – vadå? Den här matchen skulle vinnas. Inte förloras. Och definitivt inte på det här viset.

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners