Malmö FF – IFK Göteborg

Tid: 2002-09-15 19:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 4-2

MFF med Peter Ijeh tillbaka i laget gjorde en strålande första halvlek, med stundtals bländande anfallsspel. Det räckte för att ta ett avgörande kommando mot ett inte oävet, men krisdrabbat IFK Göteborg.

Det ser ut som om formsvackan är över, och det är frestande lätt att dra slutsatsen att det beror på en mans när- eller frånvaro i laguppställningen. Peter Ijeh var tillbaka efter sin avstängning, och visade att han konserverat målformen. Två mål på åtta minuter var vad MFF behövde för att harmoni och flyt skulle återinfinna sig. Under avstängningen har motståndarförsvaren haft det lite lättare; de har kunnat kncentrerar sig på att skära av Niklas Skoog, essentiell för MFF:s anfallsspel. Men med Ijeh på plan går det inte att ägna någon annan extra uppmärksamhet, tvärtom, hans latenta målfarlighet kräver ständig tillsyn, vilket skapar stress för motståndarna och utrymme för övrig MFF-offensiv: de där tiondelarna, den där sekunden då en intention kan förverkligas.

Men det här var också en helt annan fotbollsmatch än den mot HIF i onsdags; öppnare, tempostarkare. De pigga ben vars avsaknad präglat MFF:s spel de senaste matcherna satt till att börja med på IFK Göteborgs spelare. I matchens inledning syntes inga spår av ett hårt pressat lag allt närmare avgrunden – nej, Blåvitt strävade efter ett fartfyllt spel fullt med rörelse och initiativ främst på kanterna. Samtidigt syntes också MFF mer laddade och tog sig an den så viktiga matchinledningen metodiskt och optimistiskt. Det kändes dukat för en trevlig, händelserik match.

I sjätte minuten presenterade sig Peter Ijeh med ett bra skott strax över efter uppspel av Erik Johansson, strax efter hade Niklas Skoog skottchans efter samarbete med Andreas Yngvesson: alla MFF:s fyra offensiva spelare var på hugget. Första riktiga målchansen kom två minuter senare för Erik Johansson i bra läge framför mål, efter förarbete av Yngvesson och Ijeh. IFK Göteborg hade ett par farligheter innan de i tionde minuten fick en frispark ute på vänsterkanten. Som inte kändes direkt farlig, men högst överraskande resulterade i mål – anfallaren Kabba Samura fick lite för ouppvaktad gå upp och nicka in bollen framför en Mattias Asper just på väg att rädda. Snöpligt, märkligt, oroväckande.

Men MFF fortsatte bygga upp sitt anfallsspel, som såg allt mer övertygande ut med Yngvesson igång fint på sint vänsterkant, Mattisson mer med offensivt och Johansson aggressivare. I trettonde minuten vann Erik en boll och spelade fram till Ijeh, som just utanför straffområdet till höger tunnlade en göteborgsspelare som inte hade annan möjlighet än att obstruera. Frispark i strålande läge. Mattisson, Skoog och Ijeh vid bollen; Skoog tog sats från höger och sprang över bollen, Ijeh från vänster sköt – förbi muren och in i målets högra sida! Ingen dödlig placering, men Bengt Andersson var inte alls med på noterna. Det såg märkligt lätt och enkelt ut när skyttligaledaren visade att han kunde näta även på frispark. Mål nummer 19 – 1-1!

Matchen ändrade inte karaktär, småputtrigt spel från bägge lagen, där Göteborg kom fram i ett par bra lägen men avslutade sämre. Detsamma kan inte sägas om MFF. Peter Ijeh hade två heta chanser på tre minuter. Den första efter löpning, ryck och vältajmad pass från Andreas Yngvesson. Ijeh låg och lurade i linje med IFK-försvaret och fick på ett bra skott över. I 21:a minuten i efterspelet till en hörna damp bollen lite slumpartat ner vid Ijeh. Och mitt framför mål, ensam med Bengt Andersson gjorde sig stora delar av publiken redo för ett nytt rusigt målvrål, men Ijeh fintade och fintade igen och – snubblade…

Vi skulle inte hinna gräma oss över den missade chansen speciellt länge. I sekvensen efter skickade Niklas Skoog in ett mycket välavvägt inlägg från vänsterkanten, mot bortre stolpen och en förbluffande omarkerad Peter Ijeh – som utan större besvär, men med målkungens kyla och självklarhet, kunde nicka in 2-1! Nu: islossning. MFF:s andra fjärdedel av matchen var alldeles lysande. Laget kunde spela ut ordentligt och IFK Göteborg – som förvisso fortsatta skapa möjligheter – hade inte mycket att sätta emot. När den fulla, hungriga rörelsen finns där i hela laget samtidigt som Niklas Skoog regisserar offensiven med sin enastående bollmottagning och blick för spelet (läs: crossbollar!), då… ser det bra ut. Också fascinerande hur Skoog och Ijeh hittade varann bättre än nånsin efter att inte spelat ihop på några veckor.
– Det luktar internationell nivå när de två håller på. Peter och Niklas är riktigt, riktigt bra idag och vi gör en jättebra första halvlek, sade en nöjd Tom Prahl efter matchen.

Och det kom mer. 3-1 närmare bestämt, i 22:a minuten, på ett spektakulärt sätt: i efterspelet till en MFF-frispark går bollen till Daniel Majstorovic i utkanten av straffområdet med ryggen mot mål. Och vad gör han? Jo, drar till med en cykelspark! som går i en finfin båge över famför allt Bengt Andersson och in i mål. Förmodligen inget IFK-keepern vill se alltför många videorepriser på, desto roligare för Maestro – och MFF! Och MFF-offensiven bara fortsatte, chans på chans uppstod, oftast med Niklas Skoog inblandad. Vilket fick göteborgarna att inse att det enda sättet för dem att stoppa hans totaldominans av deras planhalva var med ojusta medel…vilket faktiskt hjälpte ett par gånger, men oftast inte. Mild fick en varning, vilket kanske fler skulle haft.

Innan paus skulle Daniel Majstorovic hinna med en nick i stolpen efter ett lååångt Ijeh-inkast. Efter paus hann det gå en minut och 44 sekunder innan MFF dödade matchen. Eller Bengt Andersson, om man vill vara elak. Peter Ijeh spelae fram Andreas Yngvesson i bra läge på väg in i straffområdet, Bengt gjorde den riktiga bedömningen att han skulle hinna rensa undan bollen. Och rensade gjorde han, men inte undan. Bollen damp ner allt för få meter från farligt område – och ändå tog Niklas Skoog en del tid på sig att måtta innan han skickade in bollen i tomt mål. Lätt förstås att tycka det var ett skitmål efter sorgligt defensivt arbete, men man kan också se det som en stressraktion på den tunga MFF-offensiven.

Det skall poängteras att IFK Götebog var med matchen igenom och skapade mycket, framför allt genom sitt fina kantspel med många giftiga inlägg. I 50:e minuten gjorde Mattias Asper en bra räddning på ett sådant inlägg, han skulle göra några till i matchens slutskede. Men det skulle också bli 4-2 av Håkan Mild, som nickade in ett inlägg på nästan exakt samma sätt som Samura gjorde 0-1. Mild, ja, som definitvt skulle haft en varning till och därmed utvisning efter en ny, farlig kapning av Skoog. Visserligen fick han se rött och lämna planen några minuter senare, men det var sitt eget blod ymnigt rinnande från huvudet efter en möjlig MFF-armbåge som inte gav frispark. Ursinnig sorti av Mild.

Det är med ett igenkännande vemod man ser IFK Göteborg söka gungflyn och tuvor men ändå alltmer närma sig det riktiga bottenträsket. Pigga i början, med i matchen, men helt utan flyt, vilket förstås demoraliserar. Roger Gustafsson med huvudet i händerna vid sidlinjen, om än han bedyrar hur starkt laget jobbar och hur bra det ändå ser ut. Även om IFK Göteborg nog har ett bättre lag, är det omöjligt att inte tänka på MFF -99; den gastkramnde stämningen av att det där som inte kan hända håller på att hända i alla fall. Vemod, men i ärlighetens namn ytterst lättnad, för – vi har det bakom oss.

Efter 4-1-målet ett ganska vanligt scenario: MFF känner att matchen är vunnen, slår av på tempot, kvaliteten sjunker.
– Vi gick och väntade på slutsignalen. Lite synd att vi inte tog tillfället i akt att köra på. Men det är ju så – i förlustmatcher finns det positiva saker, och man kan vara kritisk även när vi vinner. Det är inte så bra att släppa in två mål, men samtidigt är vi nöjda med att ha gått från 0-10 ifjol till 8-2 i år, sa Tom Prahl efter matchen.

Och nu väntar 36 dagars himmelsblå diaspora – först 21 oktober får MFF ta Stadion i besittning igen för match i 24:e omgången mot Elfsborg. Då vet vi om det handlar om guldjakt, medaljstrid eller avrundning av en framgångsrik säsong, men dagens match när onekligen ljusa förhoppningar.
MFF fortsätter vägra förlora två macther i rad, MFF släpper inte greppet om serieledningen. De spelare som haft det trögt såg alla betydligt piggare ut. Första anhalt på turnén: Landskrona.


/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners