Malmö FF – Landskrona BoIS

Tid: 2003-04-21 17:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 2-2

Händelserikt skånederby inför 23 000 på läktarna, där lagen ägde varsin halvlek. Ett taggat MFF med bildlig och bokstavlig medvind gjorde en bitvis lysande första halvlek och tog ledningen med 2-0, bägge målen på straff. Efter paus fick BoIS en smakstart och kunde ta över initiativet. I bedrövelsen över två förlorade poäng finns det emellertid anledning att glädjas över en lovande allsvensk debut.

MFF tog kommandot
23 081 personer valde att tillbringa påskannandagens eftermiddag i försommarvärme på Malmö Stadions läktare, för att se årets första skånederby. Stark vind satte sin prägel på matchen; i första halvlek piskade den upp skum på de himmelsblå anfallsvågorna, i andra på de svartvitrandiga. Tom Prahl hade efterlyst jävlar anamma från sitt manskap, och de visade direkt att det skulle bli bättre åka av än förra måndagen på Gamla Ullevi. MFF tog kommandot från första stund, och släppte det inte – även om spelet stundtals böljade med högt tempo, snabba vändningar och omställningar – förrän BoIS reducerade i 48:e minuten.

Rosenberg i ribban
Den rörlighet som gladde mot Örebro men saknades mot Göteborg var återfunnen, och ett par snabba uppspel mot anfallarna hade sånär gett utdelning redan under första kvarten, men marginalerna var inte med Skoog och Rosenberg. Den förre fick på ett skott i bra läge i tredje minuten, den senare bökade sig loss från sin bevakning i straffområdet och sköt i ribban – matchens första klara målchans i artonde minuten.

Johansson/Yngvesson tongivande
I startelvan två ”nya” yttermittfältare: Chanko ännu sjuk och Bergström petad till förmån för Erik Johansson på högerkanten och Andreas Yngvesson till vänster. En mycket lyckad uttagning – vid sidan av den äntligen helt igång komne och bitvis magnifike Niklas Skoog var de två de tongivande i den starka MFF-offensiven i första halvlek. Bägge med förkärlek till att ta ett steg in i banan och röra runt, Yngvesson med oberäkneliga, lite aviga löpningar och smarta passningar, Johansson genom att utmana man mot man. I den 21a minuten skapade de tillsammans med Joseph Elanga ett grannt anfall: Joseph drev upp bollen på sin vänsterkant, spelade Yngvesson som tog sig inåt och hittade Erik Johansson som utmanade i straffområdet och till slut gick omkull. Knappast straff, men en ordentlig farlighet.

Ihåligt BoIS – framstående MFF
Detta var MFF:s främsta period i matchen. Farlighet på farlighet vaskades fram av det goda himmelsblå spelhumöret, medan BoIS uppträdde märkligt lamt och ihåligt – tillät MFF komma fram utan större besvär, gång på gång.
– Vi blev naiva och korta, och borde ha kunnat spela enklare, som Landskrona-tränaren Jan Jönsson uttryckte saken efter matchen.
Efter en dryg halvtimmes spel bet sig MFF fast ordentligt och producerade en serie på fyra hörnor. Efterspelet till den sista av dem blev intressant, och omdiskuterat: Markus Rosenberg föll på väg genom straffområdet, domare Jonas Eriksson pekade till synes utan att tveka på elvameterspunkten.

Två Skoog-straffmål på sex minuter
Niklas Skoog satte straffen behärskat vid höger stolprot utom räckhåll för Mats Svensson – och 1-0-ledningen kändes fullt rättvis, om än straffen inte direkt var solklar. Fast, protesterade BoIS:arna över domare Erikssons beslut i den 36:e minuten, var det inget mot vad de gjorde sex minuter senare. Då det nämligen var dags igen. Skoog försökte en cykelkspark i straffområdet, gick omkull och fick ögonblicket därefter på nytt skotta på liggande boll… Nu bytte han hörn, det gjorde Mats Svensson också, men bollen gick likafullt i mål igen – 2-0!

Rättvis ledning – trots allt
Det finns åtskilligt att säga om straffsparkarna. TV-bilderna visar att bägge situationerna är tveksamma och att domarens beslut åtminstone sammantagna får anses… kontroversiella. Tveklöst är däremot det stora övertag MFF hade i första halvlek, och i ljuset därav känns ledningsmålen inte orättvisa, trist bara att de inte fick utgöras av skördad frukt från några av de fina anfallen.
Visst hade BoIS några möjligheter också, så fort de kom i offensivt läde kändes de farliga, och MFF-försvaret hade några nästan-strul på gång, men all oro kunde kvävas i sin linda. Innan paus.

Hörna i mål vände matchen
Med tillförsikt och förväntan – om än inte i den svartvita kurvan – emotsågs andra halvlek. Som emellertid började på sämsta tänkbara vis för MFF: redan i dess tredje minut lyckades BoIS reducera, när Alexander Farneud helt enkelt – och väl enkelt – slog en hörna i mål. Mycket snopet, och en gyllene möjlighet för gästerna att ta över initiativet. Vilket var precis vad de gjorde, tyvärr: två svettiga hörnor till och en fräckis från Gabirel Ucar, som från vänsterkanten på mittplan såg att Baxter stod långt ute och slängde iväg bollen som gick precis över ribban. Det tog tid innan MFF fick tag i bollen och gjorde något vettigt av den igen.

Förlorad rytm och rörlighet
Först 20 minuter in andra halvlek skapade MFF en ny målchans, då Markus Rosenberg på språng och ensam med Mats Svensson i Landskrona-målet sköt över. Med den påföljande hörnan, några snabba farligheter och en bra frispark var MFF tillbaka i matchen, men spelövertaget skulle BoIS inte släppa ifrån sig. Landskronaiterna återerövrade efter paus det mittfält, vars ytor de så lättvindligt överlämnat åt MFF att härja på i första halvlek, och deras patenterade omställningsspel oroade hemmapubliken gång på gång. Samtidigt sämre blå rörlighet, och därmed allt större problem att hitta passningsalternativ och rytm i spelet.

Ex-MFF:are kvitterade
I 70:e minuten delade Daniel Majstorovic ut en långt ifrån förgörande men dock ryggknuff på en landskronaspelare cirka fem meter utanför straffområdet. Frispark i farligt läge, och givetvis stegar ex-MFF:aren – även om det var ett slag sedan – Henrik Nilsson fram och klipper in kvitteringen. Ett snabbt och välplacerat skott i vacker båge, men knappast med beckhamsk kirurgiprecision – nog såg det ut som om utrymme kunde ha funnits för mur eller målvaktshandskar att mota. 2-2, matchen helt öppen.

Lyckad debut för ”nye Thern”
Dags att lyfta på hatten för dagens allsvenska debutant och himmelsblå framtidsman. ”Den nye Thern” har han kallats, lärlingen Joakim Nilsson, och mindre press på sig kan man ju få. Ickedestomindre – i 37:e minuten (av första halvlek) tvingades Jon Jönsson kliva av med hjärnskakning, nummer 37 Nilsson kastades direkt in i hetluften – och pallade trycket. Joakim Nilsson tog för sig bra och rörde sig över stora ytor, visade upp vårdat spel och blick för hur passningar ska slås. Och av 80-tals-MFF:arna såg han mycket riktigt ut att ha mer gemensamt med Den Store Härföraren än med sin bolltrollande namne.
– Han gör en väldigt mogen, behärskad insats. Jätteroligt, berömde tränare Prahl efteråt.

Rafflande slutkvart
Matchens sista kvart blev rafflande. Inget av lagen – minst MFF – visade upp något mer samlat spel, men kom fram i flera farliga lägen – mest BoIS. Inom tre minuter hade först MFF sedan BoIS varsin målskyffel-möjlighet vid situationer med straffområdeskalabalik, men ingen kroppsdel lyckades ge bollen styrfart in i något mål. Med sju minuter kvar – kanske lite sent – bytte Kristian Bergström av Yngvesson och hann göra en bra vänsterkantskombination med Joseph Elanga. På den efterföljande hörnan var Mats Svensson ute och flaxade, men ingen MFF:are fick tag på bollen – och möjligheten.
Efter två minuters stopptid var derbyt till ända och poängen att dela. Sett över hela matchen rättvist, men efter den fina förstahalvleken och den tappade tvåmålsledningen mer två tappade poäng än en vunnen, förstås.

Prahl hyfsat nöjd
– Hade vi vunnit den här matchen hade vi kunnat vara nöjda med de ändringar vi gjorde inför den… vi gör en bättre match idag, skapar mer. Andreas Yngvesson och Erik Johansson rör om en del. Jag tycker BoIS får rätt bra utdelning utan att skapa så mycket, men det var en bra match med två lag som ville spela och bjuda på bra fotboll, sa Tom Prahl efter matchen och lät någorlunda tillfreds med sitt lags insats.
Definitivt ett styrkebesked för MFF-truppen att trots alla skador trumma ihop en så väl spelande elva som första halvlekens. Både Yngvesson och Johansson mattades i andra, samtidigt som Skoog körde fast lite. Backlinjen redde ut det allra mesta på ett bra sätt, Joseph Elanga går från klarhet till klarhet så här långt i år och Jon-Inge Höiland såg mer hemma ut på back- än mittfältplatsen till höger.

Två tuffa bortamatcher
– Och Djurgården bara vinner och vinner… och gör mål. Någon måste sätta stopp för dem snart, funderade Prahl.
Förhoppningsvis innan MFF har chansen den 23 juni på Stockholms Stadion. Men innan dess och närmast två riktigt tuffa bortamatcher där de himmelsblå har revansch att utkräva för motsvarande drabbningar ifjol: Sundsvall och Hammarby. Det är bara att hoppas att den geist och glöd som gett MFF hemmaframgång kan återskapas igen och oavsett laget för dagen – det lär utan tvekan bli nödvändigt.


Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners