Malmö FF – IF Elfsborg

Tid: 2003-07-21 21:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 0-0

Inför bortamötet mot Elfsborg innan serien vände var MFF fokuserade på en sak: att till skillnad från ifjol undvika en reaktion efter flera stormatcher. Det lyckades; med hjälp av ett tidigt ledningsmål bärgade MFF femte raka segern utan att på något sätt köra över eller klassa ut Elfsborg. Vinna utan att topprestera, precis som ett topplag med högsta möjliga ambitioner behöver göra ibland under en lång säsong. Men vid returmötet på Malmö Stadion två veckor senare förmådde de himmelsblå inte frammana kraft nog till en sjätte raka seger, därtill gjorde Elfsborg en riktigt bra match, både sett till taktik och inställning.

Fördröjd reaktion?
Besvikelsen stor över två tappade poäng på hemmaplan och tappad mark i toppstriden, ändå får fyra poäng sammanlagt mot det Elfsborg MFF har dokumenterat svårt för ses som godkänt, det är ju till exempel tre fler än ifjol. Med facit i hand kan man däremot ångra att den där reaktionen inte kom på Ryavallen i alla fall, istället för på Stadion igår inför fantastiska 18 327 åskådare.

Fel från början
Det blev på något sätt fel från början. Elfsborg startade piggt och offensivt och ägde de inledande tio minuterna. Åstadkom inga otäckheter, men visade nog med initiativkraft för att störa hemmalaget, som varvade försök att hitta positionerna med lite försvarsschabbel och snedsparkar. Första egentliga MFF-anfallet i tionde minuten, när Joseph Elanga spelade upp längs vänsterkanten. Niklas Skoog tog emot och stod en stund och lirkade efter en öppning, Elanga hann fylla på, fick bollen och slog ett av sina patenterade skott/inlägg ur minimal vinkel, för Elfsborg-keepern Johan Wiland att med möda mota till hörna.

Hemmalaget vaknade
MFF syntes arbeta sig in i matchen, och i fjortonde minuten kom första målchansen, raskt följd av en till. Peter Ijeh rann in i straffområdet från vänster och sköt bra, men ur dålig vinkel. Det blev hörna, och den var Wiland mycket nära att tappa i mål. Och MFF fortsatte: minuten efter vände Thomas Olsson spelet snabbt och Andreas Yngvesson fick bra skottläge. Hemmalaget hade vaknat, nu var klapp-klapp-spelet på gång igen.

Elfsborg behöll lugnet
Och visst kom MFF att dominera resten av halvleken. Men något betvingande grepp kopplades aldrig, därtill var Elfsborg helt enkelt för bra. Lät sig inte skrämmas de uppbullade blå farligheterna, än mindre stressas att gå bort sig eller släppa defensiven. Hade istället sina stunder av bress här och där, hade sina spelsekvenser av distinkta pass och löpningar som kunde ha ställt till det.

I den 23:e minuten bjöd Mattias Asper på lite dramatik alldeles själv: lätt bakåtpass av Höiland, men Asper halkade omkull helt i det fuktiga gräset medan bollen makligt rullade mot mål… dock hann han utan problem ifatt den.

Thomas Olsson skadad igen
Kring halvtimmen spelad två bra MFF-anfall, där en Majstorovic-nick strax över ribban var farligast. Därpå en farlig hörna, där MFF hade åtminstone tre fyra trasselmöjligheter att skyffla in bollen. Men dessförinnan tvingades dessvärre Thomas Olsson lämna planern igen, vid samma tid och av samma anledning som uppe i Borås: den ömmande lårbaksidan. Och det är förstås långt mer oroande än själva matchutgången att lagets playmaker får sträcka flagg igen när det är skarpt läge, efter att ha tränat för fullt och spelat hela vänskapsmatchen mot kristianstadskombinationen förra veckan.

Två straffsituaioner
Halvlekens sista fem minuter blev händelserika. Först gick Elfsborgs Hasse Berggren över halva plan, genom halva MFF-laget och med tanke på det skytte han visat upp på sistone steg oron snabbt… dock tappade han bollen i höjd med straffområdet. Innan paus också ett bra Ijeh-skott, en lysande soloprestation av Niklas Skoog – hade den ägt rum inne i straffområdet hade vad som helst kunnat hända – och så två straffsituationer. Först en misstänkt hands på en elfsborgare, sedan en tydlig – om än förstärkt – knuff på Jon Jönsson.

Utebliven scenförändring
Förhoppningen i paus var att det bättre laget MFF till skulle mala ner det Elfsborg som kroknat och tappat flera matcher i slutet, och nu skulle de omöjligen orka stå emot den blå spetskompetensen. Så blev inte fallet. Ett par MFF-lägen till, men den lite sega känslan från första halvlek försvann inte, förstärktes snarare. Det gick helt enkelt inte att komma någon riktig vart med Elfsborg, nu i andra halvlek med fyra man permanent därbak. Tom Prahl insåg väl att det var dags för bytets chans till scenförändring, när han efter 60 minuter ivrigt, furiöst gestikulerade åt Erik Johansson att sluta värma och hoppa ur överdragskläderna. Han tog över Jon Jönssons position till höger och lyckades med ett par grejor, men någon förändring av matchbilden skedde inte.

Elanga och Maestro ljuspunkter
Efter matchen uttryckte Elfsborgs ass-tränare Thomas Ahlström sin belåtenhet med att hans lag lyckats plocka bort Skoog och Ijeh samt stänga av MFF:s kanter. Till tre fjärdedelar hade han rätt: med fyra spelare på sig hela tiden räckte inte ett lite kvardröjande smestertempo ens för Skoog och Ijeh, och Höiland fick inte samma driv i sitt spel som tidigare (men visst lyckades han med en del). En som Elfsborg säremot inte lyckades stoppa var Joseph Elanga; därtill var hans snabbhet och teknik bara för bra. Joseph var också den ende som visade okuvlig offensiv energi matchen igenom, men flera gånger tvingades han uppgivet slå ut med armarna när lagkamrater inte var med på noterna. Josephs match och ett par förstklassiga ingripanden av Daniel Majstorovic var matchens individuella MFF-höjdpunkter.

Rättvist resultat
MFF fortsatte försöka, men kom aldrig speciellt nära. Visst hade ett mål kunnat ramla in under några heta lägen i slutminuterna, konstigare saker har hänt. Men de där brännande bilderna som spelas upp på näthinnan om och om igen efter en match – där, DÄR! skulle det blivit mål – lyste med sin frånvaro. Ja, kanske då Andreas Yngvessons nickläge precis framför mål på ett inlägg. Men någon gnisslande grämelse eller förbannande av tillfälligheternas illvilliga spel var det inte upplagt för. Inte heller att utse domaren till syndabock, vilket tycktes bli klackens/publikens sätt att bearbeta den frustration som kom att belägra stadionområdet i allt högre grad. Resultatet var rättvist, kort och gott. Och trist.

Fortsatt toppjakt utan andrum och måstematchstämning igen om en vecka då Sundsvall kommer på besök. MFF lär vara revanschhungrigt.


/Tobias Christoffersson


Fotnot:
Malmö FF har spelat 29 matcher i år. Detta var den första som slutade 0-0!

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners