Malmö FF – Östers IF

Tid: 2003-09-01 21:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 3-2

En mycket märklig första halvlek med halka, högt tempo och hawaiilir och fyra mål på elva minuter försatte gängse referensramar för hur en fotbollsmatch ska tillgå ur spel – vilket Öster såg ut att dra mest nytta av. Men redan i slutet av första tog MFF över, och i andra halvlek satte sig matchen samtidigt som den nya blå backlinjen fann struktur. Men Öster var farliga matchen igenom, 3-3 var lika nära som 4-2.

Förste september och onödigt vältajmad Malmö-entré för hösten. Ett kallt hällregn timmarna före match gjorde att publiksiffran stannade på sjutton och ett halvt tusen, det vill säga ungefär så många som förköpt. Lite otur med vädret alltså, men att MFF (i princip) håller det fantastiska publiksnittet uppe bara genom förköpsbiljetter mot ett bottenlag är i sig ännu en febertopp för fotbollshysterin i stan.

Och fotbollshysteri, eller snarare hysterisk fotboll, skulle det bli också på plan i den första halvleken. Kanske var det vätan som kom att prägla den besynnerliga matchbild som uppstod. Nedsatt friktionskraft såväl kring boll som underlag ökade tempot, misstagen och chanstagningarna när vilken passning som helst kunde glida iväg lite, varje bollmöte eller löpning kunde bli halkad kantring och varje skottförsök en målchans. Dessa yttre förutsättningar för två lag som trivs med omställningar och snabba anfall skapade ett mycket högt tempo med många chanser och många fina kombinationer, fast också hög felprocent och stor slumpskörd.

Men främst mål. Redan i minut två hade Öster chansen i helt öppet läge. Jussi Nuorela missade mottagningen av ett långt uppspel, och plötsligt hade Dani Hamzo friläge med Asper. Men Asper är stor och bara växer för varje match – Asper kunde tippa ut ett lite villrådigt avslut, men mardrömsöppningen var nära. Åtta minuter senare fick Hamzo en ny chans framför mål. Efter kalabalik i MFF-straffområdet kunde han slå in bollen när Asper – som rört sig på ett skott som täcktes – var försatt ur balans. Backlinjen försökte kompensera markeringsbristen med en offsidefälla, men längst ner stod Hasse Mattisson och upphävde. Ledning för Öster.

Fyra minuter senare, och Sporting Lissabons spionerande tränare på läktaren serverades ett skolexempel på Det Typiska MFF-målet. Snabb omställning, Niklas Skoog får bollen på mittplan, Peter Ijeh ligger i linje med österbackarna en bit längre upp. Deras ömsesidiga speluppfattning, gudomlig: den perfekta tajmingen mellan Ijehs perfekta ryck och Skoogs perfekta djupledsboll. Ijehs avslut, är snarare djävulskt – i sin totala tveklöshet, sin absoluta tillförsikt: han går rakt på mål OCH målvakt, försöker inte locka ut Stringheim eller dra honom och gå förbi, nej, snabbaste vägen och så ett så stenhårt skott så det kvittar att det är inom räckhåll, det är ändå omöjligt att nå.

Snabb kvittering, skönt, nu skulle MFF ta kontrollen efter den skakiga inledningen. Men nej. Matchen fortsätter i furiöst tempo, ständiga anfall och målfarligheter åt båda håll, endera sprungna ur snabba kombinationer, endera ur missade passar eller mottagningar. Asper räddade ett farligt skott, Yngvesson replikerade med ett än vassare. I minut arton tog MFF ledningen. Chanko tog emot ett inlägg från höger och gjorde en riktigt bra grej: fintade och sökte utmaning framåt, inåt straffområdet, men spelade bollen snett bakåt. Där Thomas Olsson kom springande och sköt direkt. Bollen inte otagbar, men skottögonblicket tillräckligt överraskande – första MFF-målet för dirigent Olsson och 2-1 till MFF!

Kontroll nu då? Nej igen. Två minuter efter ledningsmålet Österfrispark tio meter utanför straffområdet, rätt långt bak alltså. Andreas Ottosson klipper till, ett bra skott, klart mot mål. Men i mål går det för att en österskalle nickstyrt och ställt Mattias Asper helt. Snygg prestation, om den nu var vilje- mer än slumpstyrd. Sedan förra 4-4-matchen mot Hammarby hade Öster vana av en massa mål fram och tillbaka, MFF borde däremot nästan ha glömt att baklängesmål faktiskt är ett inte ovanligt inslag i den genomsnittliga fotbollsmatchen. Kanske vacklade de blå därför lite efter 2-2, för nu hade Öster sin bästa period i matchen offensivt, pressade och skapade flera målchanser.

Det såg inte bra ut, men det var precis som om pressen födde något gott. Nu fick MFF börja arbeta sig ur situationerna grundligt istället för det dittills rådande ”När det är höst uppå Hawaii”-spelet (för att parafrasera den gamla slagdängan). Tyglar fattades, ordning uppstod. På ett klapp-klapp-anfall hade Bergström ett bra skott utanför och efter dryga halvtimmen var MFF-pressen etablerad. 31 minuter spelade, Concha kastar in från höger mot Skoog, men bollen förlöper. Men det finns ju en skyttekung som är expert på just förlupna bollar i straffområdet: Peter Ijeh suger den åt sig, täcker bort en back, rycker en annan och är ensam med Stringheim igen. Den här gången fintar han honom att lägga balansen på högerbenet och sätter bollen till vänster. Total kontroll – 3-2!

MFF gör en förnämlig avslutning av första halvlek, mittfältet tar över helt, pressen framåt är konstant: Skoog skaffar sig ett bra skottläge, Ijeh är nästan loss igen, Yngvesson är ständigt på gång. Sista möjligheten dock till Öster, skott strax utanför. MFF-dominansen fortsätter in i början av andra halvlek, men kring 50 minuter är det som om matchen sätter sig. Kanske börjar planen kännas mer tungsprungen och mustsugande än halksnabb, för tempot går ner och kvaliteten sjunker. Under matchens femte kvart händer inte mycket. Nånstans är det rätt skönt.

MFF ökar lite igen mot slutet och skapar en handfull chanser, närmast 4-2 är Yngvesson som först missar att skjuta en retur i öppet, men minuten senare tydligt revanschsugen med hjälp av sitt jävlaranamma och sin slitstyrka gör en imponerande soloraid mot Östermålet. Avslutet även det sämre, tyvärr. Matias Concha hinner bli utvisad i 83:e minuten efter två varningar, Jon Jönsson byter av Peter Ijeh i den 86:e. Matchen känns avgjord, men det Öster som inte upphört att vara farliga, men ändå mattats betydligt får till en slutforcering som mycket väl kunde berövat hemmalaget två poäng. Ett par svettiga räddningar av Asper och ett par rensningar så har MFF klarat skivan ändå och kan lägga en märklig match och tre poäng till handlingarna.

Den nykomponerade backlinjen hade naturligt nog en del problem, särskilt i den första halvleken, då Bergström pressades av Hutchinson och Nuorela lämnade rostfläckar efter sig i straffområdet. Framför allt saknades Majstorovic/Perssons läsning av spelet och framsynthet, deras vältajmade kliv upp i plan för tidiga brytningar. Ändå spelade vikarierna upp sig och gillrade många lyckade offsidefällor för de kvicka österanfallarna i andra halvlek.

På mittfältet hade Prahl valt att flytta ut de senaste matchernas centrale suverän Chanko på kanten, för att bereda plats för Thomas Olsson bredvid Hasse Mattisson. Inte självklart, då Chankos form och frenesi klart överglänst kaptenens, och Lolo är inte lika hemma på kanten längre. De bägge plus Thomas Olsson gjorde emellertid bra ifrån sig igår, var rörliga och hittade framför allt de där korta, enkla passningarna som styr upp och reder ut. Konkurrensen på mittfältet är ju mördande; Yngvesson var också bra igår, men Erik Johansson har inte precis spelat till sig en bänkplats de senaste matcherna och spektakulära nyförvärvet Grahn har också visat kvalitet.

3-2 och knapp seger mot bottengänget Öster efter 14-0 mot formstarka – vid matchtillfällena, därefter har det blivit sämre. – topplag, det verkar som om MFF:s problem att föra matcher mot på pappret sämre lag fortsätter, som mot Elfsborg, Sundsvall, Landskrona? Nej, det här var ingen sån match. Dels för att Öster inte drog sig tillbaka och fegade, dels för att MFF totalt sett lyckades bra i sitt spel både med snabba omställningar och längre anfall, dels för att första halvleks matchbild skapade alldeles speciella omständigheter.

Inga ändrade förutsättningar i toppstriden när Djurgården vägrar tappa poäng. Det är ”bara” att fortsätta vinna, och en putsning av gällande fem-vinster-i-rad-rekord blir nödvändig för att hålla en mer än teoretisk guldchans vid liv. Men MFF ser starka ut nu, mycket starka. Olympia nästa.

/Tobias Christoffersson


Tränarna efter matchen:

– För en månad sedan hade de fått en poäng med sig, sa Tom Prahl.

– Bra fotbollsutbildning för våra mittbackar, tyckte Östertränaren Leif Widén.

– En på förhand väldigt svår match, och vi visade också respekt inledningsvis. Men när vi förstår att vi kan ge dem en match om vi bara flyttar upp, går det bättre. I andra halvlek tycker jag vi visar att vi det stämde.

Tillförordnade Östertränaren Leif Widén gav efter matchen inte på något sätt intrycket av en förkrossad förlorare, i stil med till exempel Anders Linderoth för ett par veckor sedan. Det är ju också lite skillnad på att träna ett topplag som blir pulvriserat med 6-0 och ett bottenlag som bjuder upp och nästan spelar helt jämnt med senaste omgångarnas suveräner. Till den hyfsade sinnestämningen bidrog också resultatet på Idrottsparken i Sundsvall:
– Vårt jobb är att ta oss till kvalplatsen. Med Sundsvalls förlust har vi det i egna händer.

– Leif kanske skulle vilja ha haft en poäng med sig – och det hade han säkert fått också om vi gjort den här matchen för en månad sedan, sa Tom Prahl.

– I början syntes det att vi inte var riktigt samspelta i backlinjen, alla hade inte A-lagstempo, till exempel vid deras 1-0-mål. Ingen av våra mittbackar vågade kliva upp mot Andreas Ottosson, men både Jon-Inge och Jussi spelade upp sig ordentligt. Kristian Bergström är värd ett plus i kanten – han hade problem med Hutchinson, men fick ut honom på utsidan i andra halvlek, bedömde Prahl den ny- och tvångskomponerade backlinjen.

– Vi orkar hänga med i tempot i nittio minuter, och jag tycker vi har bra teknik för ett bottenlag, sa Widén och gav sig själv äran för det ena, sin företrädare för det andra.

– Respekten för Ijeh och Skoog var stor, får en av dem kontroll på bollen rättvänd är det farligt direkt, men framför allt är de så bra tillsammans. De står en klass över allsvenskan. Jag vill inte klanka på våra mittbackar, det var en bra lektion för dem, bra fotbollsutbildning, sa Leif Widén, faktiskt utan ironi.

– Jag är verkligen nöjd med de här tre poängen, och väldigt lättad att vi kan gå ifrån den här perioden som började så trist med förlusten mot Landskrona med fyra raka segrar, sa Tom Prahl och underströk att Öster är ett lag som nu spelar väl så bra vemsom i allsvenskan just nu. Ett konstaterande som ledde till en avslutande undran:
– Har ni Djurgården kvar?
– Ja, i sista matchen.
– Bra!


/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners