Malmö FF – IFK Göteborg

Tid: 2004-04-24 16:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 1-0

MFF vann en snål, men stark seger och tog tre viktiga poäng genom att besegra IFK Göteborg med 1-0 på Stadion. Blåvitt fick se sin förlustnolla spräckt av Tobias Grahn på frispark av Niklas Skoog. 26426 åskådare fick se en jämn match där Göteborg hindrade MFF från att få igång sitt spel, men där det himmelblå försvaret skördade nya lagrar.

Det kan inte vara fest varje gång. Efter två gånger fem ett-målkalas, njutbar överlägsenhet mot Örebro i hemmapremiären och njutbar effektivitet framför allt vid fasta situationer mot Elfsborg i måndags blev det idag en helt annan match mot gamla ärkerivalen IFK Göteborg. Utrymme för bollrull och skönspel gavs aldrig och erövrades aldrig, MFF fick istället visa att man också kan gå segrande med uddamålet ur en kampmatch, utan att skapa många chanser och utan att spela särskilt bra framåt. Glädjande på sitt sätt det med – ifjol hade de himmelsblå sannolikt fått ge ifrån sig en eller tre poäng i en sån här match.

Trebackslinjen och Elanga stod emot
Men i år finns han där i mitten längst bak, Patrik Andersson, och utstrålar en MFF-urkraft som gjuter ihop trebackslinjen och planterar jävlarannamma i hela laget. Olof Persson och Daniel Majstorovic har varit mycket bra i sina delvis nya roller, men växer ändå ett snäpp för varje match; utökar sin aktioneradie, tar fler initiativ. Idag var det trebackslinjen som stod emot Göteborgs övertag i andra halvlek, när Håkan Mild tog över mittfältet och Peter Ijeh såg sådär äckligt farlig ut som vi en gång i tiden ryste av välbehag över. Trebackslinjen plus en defensivt suverän Joseph Elanga: som läste allt, bröt allt, redde ut och startade om med den självklara elegans som vi tack och lov fortfarande får rysa av välbehag inför.

Välorganiserat Göteborg
Försvaret, plus stensäkre Mattias Asper som ser ut att gå emot en säsong som kan bli hur bra som helst, plus naturligtvis målet, Niklas Skoogs lågt skruvade frispark från vänsterkanten och Tobias Grahns skarv förbi Bengt Andersson in i bortre delen av målet – det var lördagseftermiddagens stora glädjeämnen. Sen var det väl… sådär. IFK Göteborg har en välorganiserad backlinje som inte släpper till mycket och ett starkt mittfält med tre fjärdedelar ålderstigen erfarenhet i form av Mild/Erlingmark/Alexandersson och en fjärdedel rakt-på-så-det-ryker i Mikael Sandklef. Igor Sypniewski löpte och försökte eller stod offside, kom aldrig riktigt in i matchen. Niklas Skoog kunde även utöver den målgivande frisparken notera ett gott dagsverke på target- och framspelsfronten, men däremot vann hans spelstil utan marginalerna på sin sida få framgångar i mer avgörande lägen längst fram.

Flytet uteblev
Örebro försökte inte ens, Elfsborg försökte, men det var Göteborg som var bra nog att lyckas – störa MFF:s speluppbyggnad med hård press. 3-5-2-MFF kunde aldrig etablera det där flytet i bolltransporterna över mittfältet. Intentionerna och fantastin var det inget fel på, men aggressiviteten man utsattes för var för stor, tiden blev för kort, felpassen för många och tvekan för frekvent. Afonso, matchhjälte för fem dar sen, utbytt i början av andra idag, försökte men hade svårt att komma rätt i den matchbild som växte fram. Jon Jönsson bytte av honom och mittfältstrekantens bas vändes.

Många halvchanser
Ser man till matchstatistiken istället för målprotokollet var Göteborg närmast segern – 7-4 i avslut på mål, 16-9 i avslut totalt, knappt överläge i bollinnehav… men det var en match där chanserna är lite svåra att värdera. Många halva, få riktigt klara. Som Joseph Elangas hästspark i 32:a minuten: skottprojektilen tog på Erlingmark, flög och damp ner precis under ribban, för en överraskade Bengt Andersson att precis tippa till hörna. De två klaraste chanserna kanske ändå Göteborgs: väldigt misstänkt hands på mff-försvarare och därmed straff när Mikael Sandklef var ren i straffområdet alldeles efter 1-0-målet. Och sen då Ijehs friläge lite tidigare, efter en knapp halvtimmes spel.

Ijeh störd av trycket
IFK Göteborgs nye anfallare Peter Ijeh, ja, ett kapitel för sig förstås. Han hade väl knappast väntat sig något sentimentalt mottagande, och den vissel- och buorkan som ackompanjerade hans varje bollkontakt gick inte heller att ta miste på. För att riktigt försäkra sig om stadionpublikens ogillande inledde han matchen med ett par vårdslösa närkamper, där åtminstone en armbåge i Kaiser Anderssons mellangärde borde ha renderat honom en varning. Men trots denna kaxiga inledning, såg han ut att påverkas av hatet från de som nyss älskat honom: efter några frustrerade försök tappade han i 28:e minuten efter en frispark emot sig både besinning och humör på ett sätt man aldrig sett antydan till under åren i ljusblå tröja. Direkt efter den situationen såg han dock ut att få triumfera, ändå, han fick sig ett perfekt friläge framför mål med Asper serverat, men åstadkom blott en lam strumprullare. Fortfarande mållös i pyjamasdräkt – men han gjorde en riktigt stark andra halvlek som borde räckt till spräckt målnolla – mot de flesta andra försvar.

MFF vek inte ner sig
För Tom Prahl var det viktigt att få revansch, revansch för noll poäng ifjol, revansch för två matcher där hans manskap vek ner sig. ”I år har vi sagt att vi ska stå upp i 26 matcher”, skrev MFF-tränaren i programbladet. Och var det något MFF lyckades med idag, så var det just att inte vika ner sig. Istället: en snål, men stark seger, tre viktiga poäng och intakt integritet inför en fortsättning som ångar på med bortaderbyn mot TFF och Landskrona och däremellan ny seans på Stadion mot outgrundligt manövrerade AllmännaIdrottsKaoset från Solna. Och vaddå inte fest varje gång, förresten – 26426 är så mycket mer än bästa publiksiffran nånsin mot IFK Göteborg: det är var tionde malmöbo som går på match.

Tobias Christoffersson

P.s. Det var oklart senast, men den här gången råder dessvärre inget tvivel: Tobias Grahn fick sin tredje varning och är avstängd nästa match. D.s.

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners