Malmö FF – Halmstads BK

Tid: 2004-07-21 22:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 2-1

Tre blytunga poäng.
Halmstad var bra, stundtals riktigt bra. Hade flest chanser, bäst chanser, bästa spelsekvenserna.
Men MFF ville, och orkade hålla i. Och slutade aldrig vilja och orka hålla i även om spelet inte stämde genom halva matchen.
Och MFF vann. MFF kämpade ner Halmstad i en riktigt jämn och intensiv toppmatch,
inför tjugo tusen på läktarna.
MFF kan bättre – enligt Tom Prahl.
Leder med halva serien spelad dock allsvenskan.

Det var med exakt lika delar bävan och förväntan man bänkade sig på Stadion för den första av två allsvenska halvtidsseriefinaler (Hammarby-HBK på måndag den andra). MFF-formen i allmänhet och Afonso-formen i synnerhet på starkt uppåtgående med den klockrena, stensäkra bortmanövreringen av Djurgården förra onsdan. Men: fortsatta skadebekymmer och rockader i laget, och så detta ytterst respektingivande HBK.

Liksom mot Djurgården var tempot och intensiteten på topp direkt – och redan i fjärde minuten tog MFF ledningen! Ett uppspel från Andreas Yngvesson nerifrån vänsterkanten mot Afonso. Halmstadsförsvarare emellan, men denne Afonso som han uppträder nu efter EM-uppehållet. Utöver sina unika spetskompetenser har han ju också börjat löpa, jaga och vinna tillbaka boll – och lyckas förträffligt med det. Han låg alltså direkt halmstadsbacken i hasorna och denne tappade bollen, till Yngvesson som kunde avancera in mot straffområdet. Inväntande Afonsos påfyllande löpning in – som kom – och så en lätt liten stickare serverad. Till Afonso, med fart djupt in i straffområdet, mot målvakten – säker avslutning.

HBK hade på intet sätt börjat blekt eller nervöst, skapade tvärtom både en och två chanser, men efter ledningsmålet tog MFF över helt, kom inspirerat fram i attack efter attack och pressade Halmstad hårt med furiöst tempo och med läckra one-touches från Afonso. Det såg ut som nåt riktigt stort var på gång, och hade MFF fått också 2-0 här hade vad som helst kunnat hända. Kändes det som. Men redan i tionde matchminuten bytte matchen abrupt ansikte, när Patrik Andersson tvingades gå av efter att ha översträckt sin hälsena i en nick.

Jon Jönsson in på högerkanten, Höiland ner på högerbacken, Olof Persson in i mitten. Den påtvingade rockaden innebar inget i sig, men MFF tappade taktpinnen – och när Halmstad kvitterade i 14:e minuten plockade de definitivt upp den. Markus Rosenberg – som fint nog välkomnades med applåder och var suverän i första halvlek – var i förstaläget ytterst nära att göra ett riktigt solomål när han med rena skogshuggarfinterna hur enkelt som helst lurade MFF-mittbackarna och skaffade sig öppet skottläge framför mål. Asper fotparerade framstående och såg ut att ännu en gång ha gjort en avgörande räddning. Men i läget precis efter fick Mackan bollen igen och slog ett perfekt inlägg till Yaw Preko. Som fri i straffområdet snabbt la bollen förbi Asper. 1-1.

Resten av halvleken var jämn, men med HBK vid rodret och MFF i uppförsbacke. Anfall och möjligheter åt bägge håll, men de riktigt heta lägena var det det tydligt mer samspelta HBK som förmådde prestera. Särskilt på mittfältet var skillnaden tydlig: Halmstad täta, tajmade och enhetliga. MFF mer strukturlöst: Thomas Olsson med för många lättlästa passningar, Jon Jönsson med problem att finna sig tillrätta i kantpositionen. Chanko hästjobbande och löpande mil efter mil, men liksom på eget – om än framgångsrikt – defensivt korståg.

Andra halvlek började ungefär som den första slutade, men lite öppnare. Två bra anfall åt vardera hållet, där HBK:s i 53:e minuten var vassast: Rosenberg förbi både Elanga och Persson, inlägg och skott av Sharbel Touma mot vänstra stolproten, men Asper ner och klistrade! Afonso försvann hårt bevakad gradvis ur händelsernas centrum när HBK framgångsrikt krympte de vitala ytor mellan backlinje och mittfält där hans spel andas sin livsluft. Därför Prahlrockad elva minuter in i andra: Yngvesson upp i anfallet och Afonso ner till vänster. Därmed kunde också Niklas Skoog droppa lite från den ovana plats längst fram i anfallet han kämpat en ojämn kamp mot i första halvlek – offsideställningarna av honom var talrika och oftast korrekt flaggade.

Ett bra anfall av MFF efter 62 minuter kom att vända matchen. Chanko bröt bollen på mittplan och hittade Niklas Skoog. Han lade fram bollen till Afonso, in i straffområdet från vänster, sökande skottläge i sådär vinkel, lyckades få en hörna. Chanko slog hörnan från höger, en hög boll. Mot bortre delen var Olof Persson högst upp men inte riktigt tajmad. Det var dock Jon Jönsson, alldeles bakom Olof, han gick behärskat upp och tryckte in bollen utan chans för HBK-keepern. 2-1!

Och den där taktpinnen gled över i ljusblått grepp igen. Det märktes inte omedelbart, men ledningsmålet gav råg i ryggen samtidigt som laget smälte in i sina positioner. Jon Jönsson sökte sig inåt mer vilket ökade trycket på det starka HBK-mittfältet betydligt; efter sitt mål var Jon riktigt bra, hade ett par bra skott och flera initiativ. Högerkanten lämnades till Jon-Inge Höiland, som utan problem och sedvanligt liksom av bara farten körde på där. Afonso hittade in i matchen igen, var inte i fler målfarliga lägen men höll undan och bidade tid med sin ypperliga bollbehandling. Det blev ett par njutbara dueller mellan honom och ”Turbo” Svensson, varandras totala motsatser, och de slutade faktiskt rätt jämnt.

Halmstad mattades, men MFF kontrollerade inte skeendena mer än att det var olidligt nervöst in i tredje stopptidsminuten. Särskilt ett läge vill man helst glömma, i fyrtionde minuten när Asper fullkomligt missbedömde boxningen av en till synes ofarlig HBK-frispark som lättades in från vänster. Bättre kvitteringsläge kunde knappast bjudas, men tack och lov var ingen glad lax på plats och tryckte in bollen.

– Jag är jättenöjd med det sätt på vilket vi genomför matchen. Vi släpper inte till så mycket, och vi hänger ihop bra taktiskt. Jag tycker inte en spelare som Afonso får så mycket uträttat – lik förbannat gör han mål! Vi är värda mer än att förlora idag, sa HBK-tränaren Jan Andersson efter matchen.

– Jag är inte hundra procent nöjd med vårt anfallsspel och vårt passningsspel. Första femton spelar vi bra, sen är vi tvåa på bollen i 30 minuter. I andra står vi upp och får bättre tryck, men – vi kan bättre, sa å sin sida Tom Prahl.

MFF levererar nu, och det är alldeles underbart. Tretton av femton poäng på de fem senaste matcherna, ett insläppt mål. Och detta utan den stabilitet hos en hopspelad elva och en fast formation som borde vara grundläggande för framgång – det är faktiskt jävligt imponerande. Det finns uppenbarligen grund och stabilitet på andra plan – och nu börjar det kanske märkas? MFF har positionerat sig i den topptrio som av allt att döma utkristalliseras – men för guldaspiranten är detta ändå bara början. Leveranserna måste flyta på – men manegen är krattad.

Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners