Halmstads BK – Malmö FF

Tid: 2005-07-04 21:00, Plats:Örjans vall, Resultat: 0-0

Ännu en spännande, händelserik match mot Halmstads BK. En sprakande inledning av MFF avlöstes av allt starkare HBK-dominans i första halvlek, som tyvärr fick se en andra varning på Lolo Chanko i sina slutminuter. Utvisningen stukade naturligt nog MFF:s segerambitioner, men det decimerade himmelsblå manskapet gjorde en imponerande kämpastark andra halvlek som mycket väl kunde ha genererat ett segermål. I försvaret regerade Peter Abelsson stort, i anfallet gjorde Jesper Bech en mycket lovande debut.

En match med flera ansikten, ganska frustrerande att summera. Först som sist: noll noll och oavgjort är lika med fortsatta problem med målskyttet och chans för Djurgården att rycka till sig ett sexpoängsglapp i tabellen. Men de nittio minuterna plus stopptid på Örjans vall var tack och lov betydligt mer än ännu en insats i samma, mindre populära, subgenre som dem mot Sundsvall och Elfsborg – resultatet till trots.

Förvisso var det innan matchen svårt att hitta en rimlig nivå att lägga förväntningarna på. Visst, MFF var i behov av en seger, men HBK:s behov var ytterligt desperat, dessutom påspätt av förnedrande 0-4 mot Blåvitt. Inget tacksamt läge att mönstra den… ovissaste startelvan för året? Nytt mittbackspar i Abelsson-Höiland, allsvensk debut från start för Marcus Pode på vänsterkanten, Jesper Bech in på topp och så Anders Andersson in som tänkt konstruktiv dirigent.

Därför var det positivt, för att inte säga underbart att se hur MFF kastade sig in i matchen och presterade en första halvlekshalva som tillhör det allra bästa för året. Marcus Pode fick rätt på sina första bollkontakter och var sedan inte bara inne i matchen utan en av dess förgrundsfigurer. MFF tryckte på högt upp i plan och hittade anfallskorridorer på bägge kanterna. Ytterbackarna Elanga-Mattisson fyllde på föredömligt och Pode men framför allt Lolo Chanko sökte och fann kombinationer med Jesper Bech, som i 6:e minuten hade sitt första avslut med ett skott över.

HBK stack emellan med ett ruskigt skott i stolpen – studsade sedan lite tursamt på Asper och iväg – av Dusan Djuric, men det var MFF som dominerade stort med kvickt, tempostarkt anfallsspel signerat Bech-Chanko-Pode. Chanko i öppet läge framför mål blev första riktiga chansen i 18:e minuten, och strax efter var Bech på väg igenom, utmanande med snabba fötter. Sex hörnor på sju minuter talar sitt tydliga språk. Men efter en HBK-farlighet i 21:a – nytt skott tätt utanför av Djuric efter lite schabbel av Elanga – vände matchen.

Det började visa sig att Anders Andersson nog fick en lite väl otacksam comeback i MFF: att efter en dryg vecka i klubben inte fulltränad förväntas gå in och såväl bilda nav i laget med Daniel Andersson som lösa upp offensiva spelknutar och jobba stenhårt i kollektivet… kanske inte helt schysst… men det var härligt att se Anders tillbaka – ska förstås bli än härligare att se honom i blå tröja – och en handfull goda intentioner blev det. Men, i matchen tog Halmstad på några minuter över det centrala mittfältet och skalade av MFF:s kantfarlighet för att börja mala fram farligheter på andra hållet.

MFF tappade spelet helt och såg med kvarten kvar av första halvlek ut att behöva paus snarast, annars skulle HBK-ledningen sitta där. MFF höll undan, men dessvärre inträffade en händelse som sannolikt satte större prägel på resten av matchen än ett 1-0-mål för HBK gjort: i 41:a minuten drog Lolo Chanko sen in i en duell på sig sina andra varning och fick lämna plan (inget att säga om den situationen; det var den första, gult efter bollundanspark vid frispark, som kändes onödig, såväl av Lolo som domaren…).

Utvisningen var dubbelt olycklig för MFF. Dels för att möjligheterna att spela till sig tre poäng förstås minskade, men också genom att ett decimerat manskap skulle få svårt att fortsätta utnyttja kanterna – där just Chanko varit bäst på sin. Och med HBK:s övertygande vänding av matchen såg det… rätt mörkt ut, faktiskt. Första tio av andra gjorde inget för att ändra på denna farhåga: i 54:e minuten målchans HBK när ”Turbo” lobbade en Asper på mellanhand i straffområdet, bollen dessbättre i nättakets ovansida…

Men – MFF var långt ifrån uträknat. Med tio man på plan valde Prahl till att börja med att dra ner Jesper Bech till yttermittfältsplats och låta Afonso fiska själv längst fram. Inte oävet, skulle det visa sig – som så ofta i vår allsvenska vardag där det ofta är mer tacksamt att avvakta kontringsmöjligheter än att föra matchen. Två kom strax: HBK-backen Zvirdigauskas drälltappade bollen på mittplan och Daniel Andersson kunde bryta – och slå en lysande välavvägd och helt öppnande framspelning in i straffområdet till Afonso, som tyvärr försökte ta ner istället för att stöta direkt – då hade det blivit mål. Läge två, minuten senare: en lysande framspelning till, nu av Jesper Bech efter ett snabbt utkast av Asper, men Afonso offsideavblåstes – felaktigt.

I 65:e minuten en dubbelbyte och rockad av Prahl: Anders Andersson och Marcus Pode ut, Thomas Olsson och Glenn Holgersson in. Holgersson högerback, Bech upp i anfallet igen och ett centralt tremannamittfält Mattisson-Olsson-Andersson. Satsningen lyckades: den centrala trion i samarbete med det nybildade mittbackspar som agerat fantastiskt resolut och vältajmat satt i princip defensivt hänglås på HBK-spelet och höll dessutom spelet uppe bra. Sånär som på ett par farligheter fick Halmstad ingen utdelning på sitt bollinnehav, sista tio dryga minuterna böljade spelet tvärtom fram och tillbaka med flera bra MFF-anfall. Det bästa i 78:e minuten, när Afonso ryckte på vänsterkanten och serverade Bech i straffområdet; ok skott på mål.

Så efter tre stopptidsminuter var det med både ett ”puh” och ett ”äsch” man hälsade slutsignalen. Men som matchen kom att gestalta sig – d v s p g a utvisningen – måste det sammanfattande intrycket vara ett positivt: MFF visade med matchinledningen att det finns en ny spelmässig potential att vidareutveckla, och gjorde en imponerande arbets- och kämpainsats som faktiskt manövrerade ut Halmstad i andra.

Två spelares match stack ut:
Jesper Bech – en mycket lovande debut. Snabb, flink, rörlig, fin teknik, spelsinne – vad kan man mer begära? Han såg ut att smälta in i laget direkt, och i samarbete med andra flinka fötter – som Podes och Chankos – syntes möjligheterna svårbegränsade. Såg egentligen mer ut som en man att bygga ett anfallsspel kring än Afonso, som ju på gott och ont – igår mer det senare – inte låter sig inordnas i samspel och system på ett kontinuerligt sätt.
Peter Abelsson – där satt den. Som försvarschef själv och inte assisterande klev han fram och gjorde en suverän match; det överlägsna huvudspelet kompletterades med utökad aktionsradie och en smidig påpasslighet i alla lägen… som inte blev lägen för HBK just därför.

Det ska förstås tillfogas att Abelsson fick förstklassig hjälp av Jon-Inge Höiland, som liksom ifjol inte hade några som helst problem att vikariera i mitten, att Marcus Pode gjorde en jättebra första halvlek, att Asper gjorde ett par viktiga räddningar – och att Daniel Andersson och Hasse Mattissons arbetsinsatser var av nyckelkaraktär… bra jobbat, helt enkelt. OM tretton dagar är det retur på Stadion – det ska bli mycket intressant att se startelvan.

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners