Malmö FF – Assyriska FF

Tid: 2005-08-14 19:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 2-2

Helt enkelt för dåligt. Mästarna MFF av dagsform, konstellation och mentalitet per den 14 augusti förmådde inte besegra nykomlingen Assyriska på hemmaplan. Även om matchen bjöd på en god kvot av godtyckliga situationer fanns det inget slumpartat över utgången: oavgjort var ett fullt rättvist resultat.

En mycket besviken Tom Prahl skrädde inte orden efter matchen:
– Vi får skämmas allihop. Både spelare och ledare. Att vi inte kan göra det bättre med de möjligheter vi har. Det var inte mycket som såg ut som fotboll idag. Vi är skamsna – över att vi inte kan starta på ett bättre sätt, över att vi inte kan ta tag i skiten och över att vi inte kan uppträda med större auktoritet på vår hemmaplan.

– Jag var väldigt optimistisk inför den här matchen; det har sett bra ut. Även om vi hade många borta så får vi göra det bästa av situationen, och vi hade en rutinerad startelva; fem landslagsmän och flera guldmedaljörer. Men många ser trötta ut idag. ”Sömnigt”, det är nog rätta ordet – att vi inte är bättre på tå vid hörnan innan 2-2-målet till exempel, det är bedrövligt.

Till att börja med får man ändå (nästan motvilligt) konstatera att poängförlusten inte spelade någon större roll. I den märkligt uddlösa allsvenska toppstrid som är årets vägrar något av lagen konsekvent att hitta storformen och rycka ifrån, och istället har nu till och med tidigare svårt knackiga Hammarby fått hinna ifatt och faktiskt ansluta sig till vad som nu blivit en toppkvintett. Ur MFF-perspektiv är det bara att vara tacksam för den oväntade bonustid som givits att under en orolig sommar hitta det vinnarflyt som de senaste åren infallit just så här års – men dessvärre ser ett sådant flyt för närvarande inte ut att vara inom räckhåll.

Spelarförluster, skador och dessutom en galopperande febersjukdom i truppen. Nya spelare och nytt spelsystem. Hemvändare med en annan klocka i kroppen, ej inställd enligt den ensartade allsvenska tidsförskjutningen. En lång, lång säsong med många perioder av täta matcher och utan normal försäsongsträning. Nej, den här säsongen liknar ingen annan, och några delårsbokslut är svåra att göra, då det känns som om orsaker, verkan, händelser och sammanhang belysta i stunden kan framträda i ett annat ljus längre fram.

Likförbannat måste MFF vinna över Assyriska. Mästaren måste vinna över nykomlingen i sin hemmaborg sju dar i veckan året om – om mästarna har några ambitioner. Oavgjort är en förlust. Förvisso skapade MFF chanser nog att avgöra matchen, men släppte också till näranog lika mycket; matchstatistiken är jämn. Stor otursgubbe blev Glenn Holgersson, som när han äntligen fick chansen från start fick slita ur ständigt avigt utgångsläge på högerbacksplats. Otacksamt för honom matchen igenom, emellertid hade det varit ett kardinalfel av vilken försvarare i vilken position som helst att prova på en dribblingsräd genom eget straffområde som den han gjorde i matchens tionde minut. Assyriska bröt strax utanför och Kabba Samura fick ett gratisläge som han utnyttjade utan chans för Asper.

0-1, och gänget som kommit hit för att med sin 5-4-1-uppställning spela till sig ett poäng hade plötsligt chans på tre. Men Assyriska är inte gnet-defensivt på Kalmar-svenskt vis, utan försöker under portugisiske tränaren och tidigare Mourinho-assistenten Jose Morais vara sydländskt temposänkande smarta med kontringar i bakfickan. Vilket inte alls såg oävet ut. Första halvlek karakteriserades av ett avvaktande men på intet sätt räddhågset Assyriska och ett MFF som försökte men inte alls lyckades, varken fatta tyglarna eller få flyt i något slags spel. Många var offsidefällorna som gästerna väl lätt kunde gillra, då MFF-mittfältet liksom i förra matchen hade svårt att få iväg uppspelen snabbt och direkt. Få var anloppen på kanterna när ytterbackarna var svårbegripligt passiva.

Tongivande var oredan och osäkerheten i mittfältsdiamanten, där Thomas Olsson inledde bra men bleknade bort, Jari Litmanen och Andersson fortsatte söka efter såväl form som positioner och där Daniel Andersson försökte – och nästan lyckas – kompensera genom att vara överallt hela tiden. Ännu ett imponerande arbetspass av vår nye – och självklare – kapten, men kanske att den självpåtagna arbetsbördan också gick ut över passningsspelets kvalitet.

En seg, misslyckad första halvlek avslutades dock med två målchanser för Afonso. Den första sannerligen värd ett bättre öde: i 40:e minuten tog ett skott av Thomas Olsson handen på en Assyriska-spelare, frispark cirka 20meter från mål och Afonso får äntligen en bra träff igen – men bollen går i stolpen. Och tre minuter senare var han framme och nära att nicka in en boll vid vänstra stolpen – men bortaledningen stod sig.

Någon form av inspirerande paus-snack hade uppenbarligen förekommit i MFF-omklädningsrummet, för de himmelsblå startade andra halvlek med bättre aggressivitet och tempo. Förvisso hade Assyriska först en målchans i 47:e minuten – i misstänkt offsideläge, men Mattias Asper gjorde en framstående benparad på Samuras avslut framför mål – men sedan tog MFF över. Daniel Andersson var nära ett konstmål, när han toppade en forecheckning med en semi-cykelspark där bollen gick över målvakten och var ytterst nära att landa i mål. Minuten efter var ett inlägg av Litmanen nära att nå Afonsos skalle i straffområdet (eller om det var Afonsos skalle som var nära att nå Litmanens inlägg).

Sedan: triss i straffsituationer – och några svettiga minuter för domare Strömbergsson. I 51:a minuten, under hård MFF-press mot Assyriskas straffområde knäades Daniel Andersson hårt i ryggen av en Assyriska-spelare; ingen åtgärd. I den 53:e tydligt hands i straffområdet på ett MFF-inlägg; ingen åtgärd av domaren. Så det var nog tur för honom att Assyriska-keepern Hellström tvingades vara ojuste på ett nästan övertydligt sätt… Marcus Pode utnyttjade ett misslyckat bakåtspel mellan två försvarare, snappade upp bollen – och revs hårt ner. Tredje gången gillt såg uppfattade också domaren situationen och blåste äntligen. Men – dessutom blev själva straffen när den väl kom diskutabel. Daniel Anderssons elvametersskott var i princip uselt, målvakten tog men lämnade en retur som Litmanen var först på – genom att ha tagit några otillåtna steg in i straffområdet… hursomhelst: han lyckades vricka in bollen förbi Hellström och domaren godkände. 1-1.

Och bara fyra minuter senare tog MFF ledningen, när Afonso petade in en lysande lobb av Marcus Pode. Nu såg MFF ut att äntligen vara rejält på gång, och det var nog många på läktarna som spetsade in sig på några efterlängtade plusmål; men icke. Barlay bytte av Litmanen och gjorde några bra inledande minuter, men MFF gjorde halt i den maskin som just börjat bli varm… och jodå, nio minuter efter ledningen kom kvitteringen. En föga märkvärdig, låg hörnboll smet mellan en zombiefierad MFF-defensiv och Nordbeck fick stå helt omarkerad mitt framför mål och böja sig ner att i knähöjd nicka in bollen förbi Asper. Klar markeringsmiss av Olof Persson – men bollen ska ju bara inte komma dit! Och minuten efter var Assyriskas trea nära när Olof Persson och Mattias Asper missförstod varann helt, men dessbättre blev det bara en hörna av den situationen.

Med dryga kvarten kvar kom MFF:s bästa chans till ett segermål. Marcus Pode utmanade bra in i straffområdet och sköt ett hårt skott som Hellsröm ine kunde hålla – och Afonso nickade returen i ribban! Men beklagandet över två försmädliga virkesträffar för MFF ersattes i 77:e minuten av tacksamhet över att Nordbecks ruskiga distansskott satte ribban i rungning istället för att spika igen förhoppningarna slutligt. Afonso hade ett skott tätt utanför också – men mer åstadkom inte hemmalaget och besvikelsen är förstås stor däröver.

Efter den senaste tidens rytm med två matcher i veckan känns det nästan som ett litet uppehåll fram till lördagens bortamatch mot Örgryte; förhoppningsvis kan det komma trupp, lag och spel till godo.

Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners