Malmö FF – GIF Sundsvall

Tid: 2005-08-28 19:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 6-2

Äntligen. Äntligen! Mål, många mål och urladdning, nedkämpande av Sundsvall åttonde gången gillt, och tre poäng efter fyra matcher utan seger. Samt fortsatt liv i gulddrömmen och viss upprättelse efter haveriet i Bern.

Jo, även efter 6-2 mot Sundsvall sitter en tagg kvar i sidan efter Bern – och där kommer den att sitta länge. Och jo, resultatblockets noterade tilltvålning baserar sig framför allt på sista halvtimmen; då vann MFF matchen och krossade dessutom till giffarna fullkomligt. Men dessförinnan hade Sundsvall näranog som tränaren uttryckte det ”MFF i brygga” med en överraskande 2-1-ledning; och under dryga fem minuter efter Gerbas konstmål drev den nödställda flotten MFF kurslöst över allt mörkare vatten.

Men man måste få glädjas också, och idag fanns det faktiskt många anledningar.
– Det stora vinsten för oss är att vi kan få vara glada, att vi under de kommande 14 dagarna kan gå till träningen med lite höjda huvuden, sa Tom Prahl efter matchen. Och naturligtvis var han också nöjd med att under sin tränartid i MFF till slut få besegra Sundsvall – på åttonde försöket.
Och Stadionpubliken fick äntligen, äntligen en målfest. Sex nätningar i matchen, fem euforijubel på en halvtimme och fem olika målskyttar (varav 3 backar!) var en varm sensommarvind genom den slitna betonggryta runt vars knutar målsnålblåsten vinit hela året.

Kanske med hopp om en brittsommar. För när det här laget för första gången på oerhört länge kunde spela alldeles avslappnat såg det riktigt bra ut. Och här får man som åskådare stanna upp och för ett ögonblick kontemplera den nästan skrämmande inverkan modet har på prestation och förmåga. Vid sidan av alla skador, sjukdomar och omändringar kan det rentav ha varit den gamla klyschan om att se möjligheter istället för svårigheter som avgjorde den sista kvalomgången till MFF:s nackdel. Eller att inte göra det, då.

Hursomhelst, glädjeämnena på plan var flera. Främst förstås Marcus Pode, som genom lagets kräftgång den senaste tiden inte kan sägas ha fått gå från klarhet till klarhet i sina matcher – men likväl genomgående tillhört de bästa spelarna. Vilket förstås är imponerande för någon som inledde säsongen som lärling; i nuläget känns den etiketten inte särskilt träffande. Igår fick han spela ut hela sitt register, passningsspelaren som blev en nödlösning som forward för att han hade den för truppen oroande exklusiva förmågan att ha snabba, pigga och djupledslöpvilliga ben.

I matchen mot Sundsvall kom han helt rätt från början, och även om Afonso visade vägen till segern med två säkra och viktiga mål var Pode inblandad i det mesta och anfallets centralgestalt. Samarbetet med svårsamarbetade Afonso börjar komma, men det var positionsväxlingarna med till högerkanten ”förvisade” Jesper Bech som såg intressantast ut. Plus alla smarta framspelningar förstås – nickskarven till 1-0 och klacktunneln innan 5-2 för att nämna de tydligaste exemplen; fler fanns. Luckan efter Markus är på väg att fyllas av Marcus.

Att kapten Daniel Andersson gör en stark arbetsinsats och aldrig, aldrig slutar vilja, orka eller springa har man vant sig vid, men egentligen borde nästan varje matchreferat rymma ett styckes hyllning av hans förmåga och betydelse för laget. Mot Sundsvall var han igen helt otrolig. Även om Anders Andersson tog ett steg framåt med sina 90 minuter var Daniel MFF:s mittfält fram till urladdningen kom igång. Många löpningar med attack högt högt upp i banan som ser så onödigt kraftödande ut och som om de borde ligga på någon av lagkamraternas ansvar – men han orkar med dem, oupphörligt, och fixar de där viktiga bollvinsterna på högsta tredjedelen som kan etablera ett anfall – bara för att ge backlinjen understöd i nästa sekvens.

MFF gjorde en första halvlek mellan hyfsad och bra, där Sundsvalls kvittering bara fyra minuter efter Afonsos ledningsmål och en minut innan paus lade sordin på annars god stämning. MFF kontrollerade utan större möda skeendet och skapade utan att spela särskilt framstående ett schysst antal farligheter och målchanser. Ett markrullande skott av Daniel Andersson strök utanför stolpen, Afonso – framspelad av Daniel – med skott över efter fin dribbling och så minuten inläggsklipp av honom som Bech var millimetrar från att möta helt perfekt framför mål. Men också ett bud på 0-1, när Jon-Inge Höiland – nu mindre bekväm som mittback än ifjol – inte riktigt fick undan en boll i straffområdet, men då Mattias Asper räddade skottet som kom till hörna.

1-0 målet kom dock, i 39 minuten, när Marcus Pode löpte i djupled och lurade sin bevakande försvarare genom att nickskarva bollen bakom dem bägge och fram till Afonso som löpt in mot straffområdet och utan besvär drog utrusande Sundfors och lade in bollen. Kvitteringen såg ut som ett av de där målen MFF haft så lätt att släppa till på senare tid; några snabba tillslag mot ett dåligt samlat försvar och plötsligt är en spelare helt ren med Asper. Mycket snöpligt.

Men snöpligare skulle det strax bli, strax efter paus. Fyra minuter in i andra halvlek hörna Sundsvall, och på ett andraläge med inlägg från samma håll hörnan slagits gick bollen mot bortre, yttre delen av straffområdet, där en obevakade Gerba fick på en riktig drömträff: perfekt volleybåge rakt in i krysset. Mycket vackert, men också lite om inte turligt så… icke-speglande matchförloppet, då… Ledning för Sundsvall, och periooen efter målet såg det värsta ut att ske. Det MFF som under 50 minuter bit för bit spelat till sig lite nytt självförtroende var nu tillbaka på Stade de Suisse och föll fritt samtidigt som Sundsvall tog över.

Men laget visade sig ha bättre resning än så, vilket är mycket glädjande. Efter 57 minuter ett riktigt bra anfall, där Pode serverade Bech en superb cross och Bech lade in till Afonso framför mål. Och senare i samma minut kom kvitteringen: ett inlägg från höger mot bortre stolpen, dit Afonso sökt sig och ur liten vinkel skickligt nickade bollen över en Sundfors på mellanhand och in i mål, 2-2! Det är nu ingen överdrift att påstå att MFF tog över helt. Den onda cirkeln vändes nu till en god: lyckade tillslag gav ökat mod som gav fler intentioner och fler försök som förstås gav fler lyckade tillslag och kombinationer – och ”plötsligt” hade MFF äntligen en fungerande anfallsspel igen! I detta spel var Jesper Bech en förgrundsfigur; med sin initiativkraft och spelintelligens (åter)förlösta av mod och spelglädje låg han bakom mycket väsentligt i det viktiga skedet att förvandla bollägande på mittplan till anfall och farlighet.

Mot mitten av andra halvlek bytte disciplinärt bänkade Joseph Elanga av Yksel Osmanovski som yttermittfältare, och den vänsterkant som uppstod med honom och – säkre, stabile – Holgersson såg mycket intressant ut.
– Vi gjorde förändringen för att vi ville ha in en inläggare. Vi har provat med Jossph som yttermittfältare tidigare och det har aldrig funkat riktigt, han har haft det svårt när han inte kommit rättvänd. Men idag såg det bra ut, sa Tom Prahl efter matchen.

I 68:e minuten fick så äntligen Marcus Pode göra ett välförtjänt första allsvenskt mål, när han tog emot och sköt in Daniel Anderssons suveräna framspelning. 3-2 med dryga 20 minuter kvar, det såg bra ut. Men skulle bli bättre:
4-2 – 5 minuter senare, Peter Abelsson efter hörna
5-2 – 11 minuter därefter, nytt efterspel till höna, Jon-Inge Höiland tog emot Bechs lysande framspelning på Podes genialiska klacktunnel in i straffområdet och lättade iskallt in bollen.
Och så… 6-2, det 6-2 som mycket väl kan bli årets mål på Stadion. Glenn Holgersson överlappande Elanga på vänsterkanten, drog på och fick superträff från liten vinkel: till bollen skruvade sig in till vänster mot bortre stolpen och förnedringen var ett faktum. Liksom målfrossan!

Låt oss nu hoppas att MFF kan låta denna framgång gro och under kommande två veckors uppehåll få ett starkt lag att växa samman igen – för sedan blir det åka av. Djurgården, HIF och Göteborg i tre raka allsvenska toppfighter är egentligen det ideala spelschemat och en utmärkt möjlighet – inte svårighet… – för ett helat och taggat MFF att på allvar komma in i matchen inför slutomgångarna. Så – kom igen nu!

Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners