BK Häcken – Malmö FF

Tid: 2006-08-20 19:00, Plats:Rambergsvallen, Resultat: 1-3

Ja, just i den ordningen… för den här gången klarade MFF av svackan redan under matchens första tio minuter och kunde sedan ägna resten av speltiden åt att rättvist, säkert och komfortabelt besegra ett svagt Häcken. Ingen fantastisk match, men en snudd på fantastisk insats av Junior. Och så har ju Jonatan Johansson det fantastiska målsnittet 1, 00 – 6 mål på 6 matcher. Vilket anfallspar vi har fått!

Det var med lite diffusa förväntningar man bänkade sig för att ta del av Häcken-MFF i allsvenskans femtonde omgång. Visst hoppades man som alltid på mål och bra spel direkt från de himmelsblå, men – å andra sidan skulle såväl en tremålsledning som mästarlir kunna visa sig meningslöst i slutändan. Första halvlek var ändå mest väntan på andra. På minuterna 55 60 65 nåt – då MFF varje gång fått problem i de senaste matcherna. Vad som hänt dessförinnan har visat sig oväsentligt – men så blev det dessbättre inte den här gången.

Det var knappast ett strategiskt träffat val, men på Rambergsvallen stuvade MFF om och förlade sin svaga del av matchen till dess inledning. Det var Häcken som tog tag i första halvlek med några frisparkar upprunna på vänsterkanten och en farlighet när bägge mittbackarna missade att följa ett längre uppspel, och Jonas Sandqvists påföljande, lite desperata utrusning förde honom långt ut åt sidan i straffområdet. Tio minuter hade förflutit, och konstaterandet skulle just slås fast: MFF hade inte fått en bra början på matchen.

Då, tja då tog MFF ledningen. Christian Järdler drev upp bollen, Behrang Safari spelade vidare till Junior, som i central position strax utanförstraffområdet snabbt ryckte sig ett snäpp åt vänster – och sköt. Rakt på Källqvist i Häcken-målet, men skottet var hårt skruvat och framför allt överraskande, målvakten tappade in det – och MFF hade lite turligt fått ännu en smakstart på en match. Fast viktigast blev nog målets effekt på Häcken; för det på sistone hårt motgångspåfrestade bottengänget blev det direkt psykologiskt nedbrytande. 0-1 i elfte minuten såg på de svartgula ut som 0-1 i 90:e; Häcken tappade sugen helt, medan MFF tände.

Fast Häcken hade faktiskt en kvitteringschans bara minuterna efter målet, när Williams lade in en boll och ingen av mittbackarna igen täckt av neråt, men dessbättre gjorde Jonas Sandqvist en vältajmad utrusning. Medan sedan var det i princip bara MFF resten av halvleken. Inte för att MFF spelade så där väldigt bra. Matchkvaliteten sjönk stundtals långt ner till närmast försäsongsaktigt tjongande i lågt tempo, men ett par fina anfall skapade MFF. Ett fint i 25:e minuten; Behrang Safari till Junior, som drog en Häckenspelare och spelade in till Yksel Osmanovski i straffområdet. Yksel sköt men fick sedan en ordentlig smäll av sent inglidande dobbar.

Det visade sig rätt snart att det hör var Juniors match. Han följde upp sitt tidiga mål med suveränt spel ur alla aspekter. Hans breda register från mottagarstyrkan till den fina tekniken, skottet och inte minst viljan till lagspel kunde konstateras med allra första intrycket av honom i träningsmatchen mot FCK. Sedan dess har han hunnit med fyra (nu fem) mål och bara tongivande insatser i och för MFF:s anfallsspel – men på Rambergsvallen var han outstanding. Han har en sån aptit på själva spelet fotboll, och en självklar företagsamhet; i varje läge försöker han göra något konstruktivt, något som kan bli mer. Som i 31:a minuten, då ytan fanns, tiden fanns, men inte så många kombinationsmöjligheter med lagkamrater: då utmanade Junior, gick på genombrott, kom igenom och sköt ett sämre skott, men läget var ypperligt. Hans spel genererar ständigt möjligheter, för honom själv och andra.

En av de andra förstås Jonatan Johansson. I 37:e minuten, efter att Anders Andersson starkt löpt till sig boll till höger, spelat in till Marcus Pode som lade vidare fick Junior bollen i trängt läge, såg ut att halvmissa förstatouchen, men – lyfte med ryggen mot mål sedan bollen halvt bakom sig, in till Jonatan Johansson i straffområdet. Och Jonatan klippte direkt, i löpsteget, på uppstuds. Häcken målvakten hann gapa men inte mer. Genial framspelning, avslut av internationell klass – vilken uppvisning av vårt nya anfallspar! Han har kunnat försvinna från matcherna under rätt långa stunder hittills, Jonatan Johansson, men med målsnittet 4 mål på fem matcher innan söndagens har det inte precis varit läge att klaga. Men mot Häcken fick vi se både och: en Jonatan som kom med och var med i spelet hela matchen, och som dessutom byggde på sin målskörd med två till. Han har nu målsnittet 1, 00, sex mål på sex matcher, vilket ju är. otroligt bra.

Som lök på laxen hann Junior innan paus med ett ”Maradona-inlägg” – tillsnärt med ena foten bakom den andra, ett nummer i den högsta skolan om man säger – från kortlinjen. Med folk framför mål såg bollen snett bakåt lite förlupen ut, men icke: där kom Anders Andersson ångande, och sköt över i bra läge.

2-0 i paus, kontroll över matchen och härlig fart i anfallsspelet de gånger man väl kommit fram. Ett uddlöst, fragmentariskt Häcken där till exempel Berggren helt raderats ut av MFF-försvaret genom offsideställningar och ett par bra brytningar. Men. med den där andra halvlek kvar att spela. Kunde Gefle, var skulle inte Häcken? Men Häcken skulle inte, kunde inte. Williams hade en kanonnick strax utanför på ett inlägg i 51:a minuten, men det var glädjande nog MFF som åter greppade taktpinnen. En bra frispark av Daniel Andersson, ett lysande väggspel mellan Jonatan och Junior – sedan var det dags för 3-0. Jonatan Johansson såg att Williams slog en ska vi säga oöverlagd bakåtboll från mittplan, löpte på den och tog sig med ett ryck och ett elegant bollen-på-ena-sidan-löpa-på-andra förbi Dixon och hann peta bollen förbi den utrusande målvakten, grymt! En Häckenförsvarare räddade dock på mållinjen, men returen satte Jonatan i mål.

Och just i det skede där MFF gått ner sig och tappat, såg man nu till att döda matchen, viket förstås känns riktigt bra för fortsättningen, låt vara att Häcken var riktigt svagt. MFF kontrollerade nu – detta så hett åtrådda begrepp, detta så eftertraktade tillstånd – med långa tillslagsserier på egna två tredjedelar – men inte bättre än att Häcken kunde komma upp och först tvinga Gabriel till en rensning på mållinjen och sedan nicka in 1-3. Nå, mer blev det inte. MFF kunde spela av matchen, Junior kunde visa några prov till på sin stora spelskicklighet. Han serverade såväl Pode som inbytte Niklas Skoog – välkommen tillbaka! – två lägen som borde blivit mål. Bägge gångerna kunde han bra avslutslägen själv, men valde att spela fram andra istället – det fantastiska inspelet mellan målvakt och back till Skoog var verkligen oerhört gentlemannamässigt, Skoog också närmast förvånad…

En skön seger, en bruten trend, häng på toppen. Hoppet lever för alla himmelsblå efter ett gott och fullt dagsverke på Rambergsvallen. Den här matchen känns som om den kan bli ett bra avstamp in i hösten. Men då måste Örgryte tryckas till, gärna med emfas, om en vecka.
Roligast i pay-per-view-soffan i andra halvlek (utöver Juniors briljans)? ”Arton tusen åtta… nej…” – kommentatorns misstag i uppläsningen av publiksiffran. 1840 var det visst.

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners