Malmö FF – Östers IF

Tid: 2007-02-28 16:00, Plats:Heleneholms IP, Resultat: 0-1

Ny uddamålsförlust och på nytt mållöst mot andradivisionslag, det låter kanske inte så kul. Och inte skapade MFF särskilt många målchanser heller. Men det fanns faktiskt en hel del som gladde på Heleneholm: bättre tryck i spelet, en hel del goda intentioner och i trion Skoog-Osmanovski-Dixon ett utropstecken i varje lagdel.

Sören Åkeby efter matchen:
– Klart pluspoäng för vår insats idag. Spelmässigt är jag jättenöjd. Bra passningsspel och bra intentioner, även om vi överarbetar centralt ibland och står och stampar lite på bollen – men vi försöker. Vi måste få till mer djupledsbollar och hitta in bakom deras backlinje – med det är saker som vi heller inte jobbat så mycket med ännu.

Att Öster i alla fall inte var oförmöget att bjuda motstånd märktes redan från början. Det var nämligen smålänningarna som kastade sig in i matchen piggt, och MFF som inledde svagt. Två anfall, varav ett resulterande i hörna och nästa i ett helt okej avslut utanför i bra läge under första fem. MFF tog sig emellertid snart in i matchen för att sedan endast undantagsvis släppa initiativet ifrån sig till en och annan kontring – låt vara att några av dem blev farliga och en avgjorde matchen.

Det stod snart klart att den här elvan gav laget en betydligt bättre balans och stadga att kontrollera skeendena på plan och rörelserna över den – låt vara att det är svårt att säga hur mycket den eventuella (eller kanske: troliga) kvalitetsskillanden på motståndet spelade in. Längst bak såg Jimmy Dixon och Daniel Theorin bra ut tillsammans; Daniel ivrig att dirigera och försöka styra upp, Jimmy outstanding i sin tajming, beslutsamhet och fina läsning av nästan alla situationer.

Med större trygghet i ryggen ökade förstås också möjligheterna för mittfältstrion att spela ut mer. Och det var tre olika spelartyper intressanta att se tillsammans i Daniel Andersson, Marcus Pode och Yksel Osmanovski. Pode, synbart mer aggressiv och ”pu det” än i lördags mot Herfölge, fick många uppskattande tillrop från publiken – Pode engagerar, det är helt klart – och lyckades förutom med slit och löpningar med ett par läckra framspelningar där någon verkligen förtjänat att bli målgivande. Daniel Andersson gjorde som alltid ett starkt och gediget arbete, ”som vanligt” vill man tillägga, vilket genast känns orättvist, men dock.

Och så Yksel – som såg riktigt bra ut och verkligen satte sina kvaliteter i spel, och ett spel som tillförde mycket. Lätt i steget, lätt i kroppen var han överlägsen i flyt och rörlighet, från att söka sig till nya och söka kombinationer till att med smidiga små rörelser och vinklingar hitta öppnande korta pass på trånga ytor. Plus modet att hålla i bollen och ta några steg – till skillnad från ifjol lyckades han allt som oftast med det, och vid åtminstone två tillfällen blev resultatet fina anfall.

– Jag måste hylla Niklas Skoog. Han har varit borta i nästan två år och kommer tillbaka så här bra; han löper bra, han får fast bollen, sa Sören Åkeby efter matchen.
Bara att instämma. Niklas Skoog var en fröjd att se. Spelglädje är i den moderna elitfotbollen ett ganska abstrakt begrepp som man sällan ser tydligt manifesteras på plan – men Skoogs fotbollsaptit är rena naturkraften för närvarande. Han verkar inte ha tappat något alls under sin långa frånvaro, snarare skärpt sin arbetsvilja; på Heleneholm idag kryddade han också sin insats med fler bra hörnor och frisparkar.

MFF dominerade alltså matchen stort – men till så värst många målchanser räckte inte spelövertaget och genast blir man orolig för att kontrollen man såg i själva verket var ineffektivitet? Alldeles för tidigt att säga, men visst finns tendensen där att speluppbyggnaden tar lite lång tid och motståndarna hinner samla sig – låt vara att laget rymmer så pass skickliga spelare att det blir farligt ändå. Det var positivt att se rörligheten bland de offensiva spelarna när laget väl etablerat sig på övre tredjedel, kombinationsmöjligheterna syntes många – om än de raka linjerna få. Ola Toivonen var en av dem som såg ut att komma i kläm i den matchbilden; satte ingen egen prägel på anfallsspelet, men var likväl inblandad i flera av farligheterna, inte minst genom att vara bra framme i ett par nicklägen.

Jonatan Johansson bytte av Junior i halvlek, och med det hade Sören Åkeby en baktanke:
– Jag tänkte göra fler byten, men tyckte spelarna såg pigga ut. Det blir några positionsförändringar till lördag. Niklas Skoog får vila och Junior och Jonatan spela tillsammans – det kan jag avslöja redan nu.
Det ska bli intressant att pejla vårformen hos förra hösthalvans succépar, och det kan ju vara helt okej om den inte är alltför bra – redan…

Då träningsmatcherna på Helenholm blivit så intimt förknippade med kyla och bistert väder, är det trevligt att konstatera att vintern den här gången vek ner sig helt, vilket symboliserades av en bengal triumfatoriskt glödande i en snödriva i andra halvlek.

Dagens publik uppgick till cirka 550, varav 419 betalande vuxna.

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners