Halmstads BK – Malmö FF

Tid: 2007-08-13 21:00, Plats:Örjans vall, Resultat: 1-3

Jodå, det går. Dom kan vinna! Ur djupet – under de nedslående resultatens tyngd, ur träningsplanernas ojämnheter, från en svag matchstart – reste sig MFF och vände bortamötet mot serieledarna . I en imponerande andra halvlek körde det omtalade krisgänget från Malmö slut på laxpojkarna i HBK, och när Skoog dunkade in ett sällsynt tredje mål var kvällens lycka fullkomlig.

Det är nog många tusen människor som på sitt lags matchdag liksom går och känner efter. Man har tagit till sig de fakta som finns förhanden och bildat sig en uppfattning om förutsättningarna inför dagens oftast mycket viktiga match. Men så finns det där omätbara, blott förnimbara. Hur är luften att andas? Hur faller skuggorna längs fasaderna under eftermiddagen? Det kan kännas dåligt trots att allt ser bra ut. Det kan kännas bra trots att allt verkar dåligt. Den här säsongen har bjudit på ett så svårtolkat och svårbegripligt MFF att man med 61, 5 procent av allsvenskan spelad vant sig vid att vara ett hjälplöst rov för såväl förnuftslig som emotionell splittring – och på senare tid helst undvikit att känna efter överhuvudtaget. Men ändå… kanske kändes det mot alla odds lite bra, ändå, inför HBK borta? Pressen på hemmalaget i en ovan roll, en intressant laguppställning. Varför inte?

Nitton minuter in i matchen på Örjans vall var frågan omformulerad till ”Varför?” Ett krampaktigt och andefattigt ljusblått manskap hade utan tvivel fått en riktigt dålig start. Precis som man kunde befara hade ett extra extra aggressivt HBK börjat ”käka upp” MFF:s mittfält och ta kommandot nästan direkt. Redan efter tio minuter inföll 1-0, då Magnus Arvidsson petade in en boll förlupen från en möjligen diskutabel situation mellan Sandqvist och Djuric. Några minuter till förflöt och MFF var på väg långt ner i dyngan igen, smärtsamt att se efter att under en månad ha följt lagets små men viktiga steg framåt.

Men glidet ner i lervällingen stoppades av ett – för säsongen kanske oerhört viktigt – snabbt kvitteringsmål. Och det var även om Janne Andersson inte håller med om det riktigt vackert. Förarbete Behrang Safari, som fick in en boll centralt till Junior, kort boll till Labinot Harbuzi som slog en lysande stickare in i straffområdet. Därframme har vi ju en som är bra på att sticka, och Jonatan stack, tryckte sig loss och slängde fram benen för att nå bollen innan utrusande HBK-målvakten. Ingen av dem fick kontroll på den, men Jonatan kunde liggande peta till bollen – och lika sakta som den rullade in i mål var MFF:s livlina tunn. Men den höll, bollen skulle in. Vackert.

Kvitteringen förändrade dock inte matchbilden nämnvärt. HBK behöll initiativet, även om inte heller de presterade något särskilt spel; det här var först som sist en kampmatch. Sista kvarten av första halvlek duggade farligheterna tätt, och de flesta var faktiskt MFF:s. Två snabba sidledspass från Babis Stefanidis via Junior till Labinot, som snurrade runt och sköt ett bra skott över var en läcker sekvens. Fint uppspel från Anders Andersson till Jonatan, som krånglade sig loss och sköt över.

Kvitteringen och ett par bra lägen fanns att glädja sig åt i paus, men inte så mycket mer. Spelmässigt hade MFF inte åstadkommit mycket under den första halvleken. Med det centrala mittfältet kringskuret blev yttermittfältarna i sin tur avskurna från matchen när inga bollar kom dem till godo – ett präktigt misslyckande för aktuell laguppställning således. Så långt. Men en stor scenförändring skulle ske under andra halvlek. Första tecknet på den kom i 49:e minuten, när Behrang Safari fick en boll att löpa loss på och slog ett vasst inlägg, som Junior vid andra stolpen nickade i mål. Men målet dömdes bort. Offside? Nej, ruff. Domaren hade hittat någon ojustehet i Juniors framfart, men det var väldigt svårt att se något annat än vanlig kamp på repriserna.

Redan tio minuter in i andra halvlek var tendensen tydlig: MFF kom fram på ett helt annat sätt nu. Bollarna nådde ut på kanterna, den i första halvlek frustrerande slöe Junior visade mycket bättre närvaro – och plötsligt hade MFF ett markant spelövertag. Jonatan hade haft en halvliggande cykelspark på en smart lyra in i straffområdet av Labinot (förarbete Junior), men det var från vänsterkanten MFF tog över matchen. Mellan minut 55 och 65 sprang Behrang Safari sönder allt motstånd på sin kant, ideligen serverad bollar av främst Labinot Harbuzi. ”Berra” låg bakom en bra chans för Christian Järdler som bröt in och sköt, han bröt själv in i straffområdet förbi en HBK-back och lade ett inspel framför mål till Junior, som i helt öppet läge borde ha fått bättre vinkel på avslutet – men istället kunde duktige HBK-keepern Bahne kasta sig tillbaka och rädda. Minut 63: Safari löper in igen, skott utanför. Minut 64: Safari bryter in och slår inlägg. Lite senare i minut 64: Junior inspel till Safari, som förlänger till Jonatan i öppet läge. Nu var matchen MFF:s, och Behrang Safaris.

Dock var det BS på andra kanten som hade del i vad som hände härnäst. Ulrich Vinzents startade anfallet nere till höger med en pass till Babis Stefanidis. Babis lyfte in bollen i straffområdet där Junior fanns, bollen över honom mot två HBK-backar. Varav den ene, Zvidirgauskas, missar bröstmottagningen helt – bollen studsar ner inte framför utan bakom fötterna på en felvänd Junior. Eller, vadå felvänd? Rättvänd – för att klacka bollen, förbi målvakten, i mål, på bästa brassevis! 2-1 till MFF, som vänt matchen på ett imponerande sätt.

Därmed inte sagt att matchen var avgjord. HBK kom igen och hade två bra chanser med dryga kvarten kvar, framför allt Magnus Arvidssons avslut på en lång boll av Hasse Mattisson, där Jonas Sandqvist stod för en sanslös räddning när han vände sig i luften och knep en boll som ändrade riktning. Han är helt ovärderlig i sån lägen, ”Sankan”. Men MFF-försvaret med Anders Andersson i spetsen höll ihop och arbetade antingen ut farliga uppspel eller klev upp och kvävde anfallsförsöken i sin linda. Anders tvingades byta med tolv minuter kvar, men Gabriel ersatte väl.

Fram emot 85 minuter, då de flesta lag i underläge brukar få till någon slags slutpress, klarnade en fascinerande bild fram ur krutröken på Örjans vall: bilden av ett total slutkört HBK. Även MFF visade tydliga trötthetstecken, men HBK, detta så kämpastarka, oförtrutna HBK – var helt utmattade, helt stillastående, kippande efter andan i matchens upplösning. Där har vi sannolikt kvällens bästa, viktigaste kvitto på MFF:s insats.

Och till slut blev det även målfest. Niklas Skoog och Ola Toivonen bytte av Jonatan Johansson och Behrang Safari i slutet, och i spillrorna av HBK kunde de ha lekt in tre mål – men fick nöja sig med ett. Babis Stefanidis slog en boll in till Toivonen centralt, i öppet läge mot mål. Att utmana och dra på såg självklart ut, men Ola valde osjälviskt att passa bollen vidare åt vänster, där det var helt tomt – och där Niklas Skoog från i princip stillastående kunde masa sig fram (”jag var tvungen att vänta in försvararen”, förklarade Niklas efteråt) hyvla bort en försvarare med sin gamla skottfint och behärskat skruva in bollen. Hundra procent Skoog – och en läcker bonus i matchen.

– Särskilt när dom andas och slappnar av och spelar passningsspel, då är dom bra, sa Janne Andersson om MFF efter matchen.

Christian Järdler gjorde en stabil insats under sina första 90 minuter på väldigt länge. Babis Stefanidis gjorde en habil debut, där han växte in i matchen i takt med att MFF reste sig. Höiland vikarierade framgångsrikt som mittback.

En vunnen match innebär inte en vändning, det är fortfarande fåfängt att mäta det i och för sig överkomliga avståndet till toppen – men MFF visar det alla som på något sätt följer laget är övertygade om: att man kan slå vemsomhelst i allsvenskan. Kan denna potential sättas i spel också mot Brommapojkarna hemma på lördag vore det fantastiskt skönt. Men tack för den här segern – den var stark, och oerhört efterlängtad.

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners