Kalmar FF – Malmö FF
Tid: 2007-10-01 21:00, Plats:Fredriksskans, Resultat: 2-0
Och inte mycket kvar att hämta av 2007. I 35:e matchminuten på Fredriksskans sågades MFF av från en rimlig chans att nå topp fyra och Royal League, när Kalmars Patrik Ingelsten tilläts trycka ner Andes Andersson och göra 2-0. Daniel Anderssons utvisning nio minuter tidigare bäddade för årets åttonde förlust efter att MFF dessförinnan med en 4-5-1-uppställning inlett matchen intressant.
Det finns en risk att återstående tre allsvenska matcher kommer att upplevas lika plågsamma som andra halvlek mot Kalmar måndag kväll; en lång hopp- och meningslös epilog, en malande återuppspelning av alla av som inte blivit under två års tid. MFF är nu slutligt fast i ingenmansland, mittenlagsstämpeln kommer att ta minst en vinter att tvätta bort.
Inför matchen hade MFF enligt utsago stolthet, heder och en Royal Leagueplats att spela för. Med 55 minuter kvar återstod stolthet och heder – men det syntes laget också villigt att slåss för. MFF slet, kämpade och försökte verkligen ända fram tills att matchen var slut, trots enmans- och tvåmålsunderläge, trots ännu en besvikelse, det är faktiskt rätt imponerande. Helt utan framgång, förvisso, men hedern, den är obefläckad efter matchen mot Kalmar.
En match vars förlopp om den gällt man som åskådare upplevt oerhört frustrerande. För det är en sak när lagets taktik, spel eller laddning misslyckas eller när dess enskilda eller samlade kvaliteters otillräcklighet fäller avgörandet – men den här gången var det faktiskt tillfälligheter. OK, det kan synas klantigt av vår lagkapten att ta två varningar på en minut, bli utvisad och därmed skjuta hela lagets möjligheter i sank. Men alla kan tappa humöret och koncepterna, och att uppdämd frustration kokar över i ett sånt här läge är inte märkligt. Det var snarare Daniels första varning som var den onödiga, en liten men tydlig spark bakifrån, än den andra, som kanske var nödvändig för att förhindra ett rent friläge för Kalmar efter Rasmus Elms fina frispark (på varningssituation ett).
Situationen som föregår Kalmars andra mål ska ge MFF frispark. Rasmus Elms framspelning av Patrik Ingelsten är snygg, men Anders Andersson är före honom in i straffområdet och knuffas omkull inte axel mot axel som tv-kommentatorerna trots multipla repriser fåraktigt hävdade, utan axel i rygg, bakifrån. Ett svagt domarögonblick, som faktiskt fällde avgörandet i matchen, när Ingelsten fick fortsätta och göra 2-0.
Vid närmare eftertanke kanske det slutliga avgörandet av matchen ändå kom först åtta minuter senare, två innan paus, då Niklas Skoogs skickliga lobbnick över Petter Wastå – efter lysande attack och inlägg av Ulrich Vinzents – studsade i ribban och ut. Ribba ut – det är – också – så 2007.
Så synd att matchen förrycktes. För den inleddes onekligen intressant. Sören Åkeby gav ledtråden i en anfallsövning under sista träningen innan match, men den kändes svår att riktigt ta på allvar: 4-5-1 med säsongens kanske främsta anfallsvapen, utpräglade vänsterspringaren Behrang Safari överflyttad till höger och utpräglade centrale anfallaren och lagets främsta målskytt Junior satt på vänsterkanten. Men jodå, så ställde MFF upp, och det var väl kanske främst tre man centralt mot Kalmars tunga mittmittfält som Åkeby var ute efter. Första tjugo såg rockaden lovande ut. Kanske skulle kvällen rymma en taktisk triumf i elfte timmen för MFF-tränaren.
MFF tog tag i matchen och förde spelet, som bitvis fungerade väl. Kalmar var tillbaka i sitt gamla ryggradsbeteende att ligga och avvakta och invänta misstag för kontring, även på hemmaplan som allsvenskt topplag med guldchans, men smålänningarna såg faktiskt lite tagna ut också; de fick inget grepp om MFF alls. Behrang Safari var klart ovan vid sin position, men är helt enkelt så skicklig att han bemästrade den också efter hand. I 10:e minuten gav hans ryck och inlägg till Ola Toivonen i bra skottläge MFF:s första farlighet. Den nya utgångspunkten för Junior såg även den ut att kunna bära frukt; från kanten kunde han komma rättvänd med fart och bryta in, vilket gav honom ett par heta lägen, det bästa hans knallhårda nick på Vinzents inlägg i 19:e minuten. En klar förlorare i 4-5-1-given blev däremot Niklas Skoog. Som ensam toppforward kom han inte med i spelet och fick nästan bara svåra bollar att jobba med. Fast hans targetmottagning och pass till Yksel Osmanovski satte igång MFF:s finaste anfall i matchen; Yksel tog elegant bollen med sig och slog ett fint inlägg mot Safari och Junior i straffområdet, bägge nära i bra läge.
Därefter hann Jimmy Dixon komma emellan och nicka undan en farlig Kalmarfrispark, innan vi är inne i den ödesdigra minut 26. Det ska tilläggas att det MFF:s spelövertag till trots var Kalmar som haft den enda riktiga målchansen så långt, givetvis. På frispark, givetvis. Viktor till David Elm från mittplan till fritt nickläge framför mål – men Jonas Sandqvist räddade till hörna. Så, trots att man kan fråga sig var MFF:s fina inledning av matchen kunde ha lett om tillfälligheterna utfallit annorlunda, så får man också konstatera att ett svar på den frågan är ”till vanliga stället”. Det vill säga där anfallsspelet fastnar och de riktigt farliga lägena uteblir.
Om andra halvlek finns egentligen inget att säga. Till protokollet kan föras att också Ola Toivonen åkte på en andra varning och utvisning. Bägge korten solklara, och faktum är att han skulle åkt ut redan innan, i samma situation som Santin blev varnad för att han gav sig på Toivonen. Santins varning solklar den med – borde rentav varit rött? – men hans utfall var inte oprovocerat: reprisbilderna visade hur Toivonen tog grepp om hans käke i en överspelad duellsituation. Nå, i vilket fall som helst är alltså både Daniel Andersson och Ola Toivonen avstängda till lördagens match mot IFK Göteborg.
Som ju lär bli rätt svår. Men det finns mer heder och mer stolthet att kämpa för. Två hemmasegrar mot kvalificerat motstånd – Elfsborg i sista matchen – skulle trots allt ge en positiv slutvinjett på säsongen. Och att sätta en käpp i hjulet för Göteborg i guldstriden är en viktig uppgift i sig i den tvekamp med ärkerivalen som sträcker sig bortom såväl säsonger som decennier.
/Tobias Christoffersson
Laguppställning
- 2 Ulrich Vinzents
- 4 Jimmy Dixon
- 5 Gabriel
- 7 Anders Andersson
- 8 Junior
- 9 Niklas Skoog (71)
- 11 Yksel Osmanovski
- 20 Ola Toivonen
- 25 Behrang Safari (76)
- 30 Daniel Andersson
- 35 Jonas Sandqvist
Avbytare
- 1. Håkan Svensson
- 13. Babis Stefanidis (71)
- 16. Christian Järdler
- 17 (76)
- 34
Målgörare
- Cesar Santin (28)
- Patrik Ingelsten (35)
Gula kort
- 30 Daniel Andersson (26)
- 30 Daniel Andersson (26)
- 20 Ola Toivonen (32)
- Cesar Santin (34)
- 20 Ola Toivonen (83)
Röda kort
- 30 Daniel Andersson (26)
- 20 Ola Toivonen (83)
Publik
- 6261
Domare
- Markus Strömbergsson