Trelleborgs FF – Malmö FF

Tid: 2008-04-13 19:45, Plats:Vångavallen, Resultat: 0-0

Det blev en fjärde rak oavgjord match för MFF på Vångavallen. Efter en svår första halvlek med mycket derbygröt och långa bollar fick MFF i gång spelet efter paus och gjorde ännu en bra avslutning av en match. Men den där riktigt heta farligheten framför mål saknades också den här gången.

Efter tre oavgjorda matcher mot förväntade topplag i årets allsvenska var det dags att återigen försöka med det som genom åren visat sig så svårt: få bukt med TFF, i synnerhet på Vångavallen. MFF kom till spel med förändring i laget, då Labinot Harbuzi ersatte skadade Ola Toivonen.

Det blev ingen njutbar första halvlek, väldigt långt ifrån. Tätt, jämnt och stängt för annat spel än långa bollar. MFF hade säkert andra ambitioner, men fick aldrig tiden eller kände aldrig lugnet att skapa sig utrymme att odla ett spel. Inte för att det var något fel på MFF:s inställning i matchen, men som så ofta förr såg TFF snäppet hetare ut. MFF försökte och försökte att hitta passningsvägar men felprocenten var hög och missarna många – och då blev förstås valet att slå långt istället naturligt. I den elfte minuten tog sig Melander fram på MFF:s vänsterkant och serverade Magnus Andersson in i plan; Andersson drog två MFF:are och sköt ett riktigt bra skott mot bortre krysset – men Jonas Sandqvist sträckte ut och gjorde en prakträddning. Det var matchens första och kanske också vassaste målchans, och efter den fick TFF under en stund övertaget och satte MFF under press.

Med halvtimmen spelad såg MFF rejält frustrerat ut. Huvudena hängde inte, men frustrationen och villrådigheten kunde tydligt avläsas i de flesta spelaransikten. Mest frustrerad utan tvekan Jeffrey Aubynn, som – hårt uppvaktad – hade det tungt på sin vänsterkant och inte fick rätt på mycket. Dessutom fick han en rätt pinsam varning på grund av att ha inte kastat väl sprutat vatten på Melander vid ett spelavbrott… Roland Nilsson tog det säkra före det osäkra och bytte Jeff mot Järdler i paus.

Mot slutet av första halvlek lyckades MFF äntligen bryta matchens dittills tvingande mönster. När Daniel Andersson drog igång ett anfall och en riktigt bra spelsekvens från högerkanten var det som om lag och spel fick en vitamininjektion, och de sista minuterna matade MFF några farliga inlägg och fick lite tryck på offensiv tredjedel – något som nästan helt saknats tidigare i matchen.

En av de saker som verkligen får en att gilla och tro på årets MFF är förmågan att komma igen i matcherna. I varje hittills spelad allsvensk match har MFF varit bättre i andra halvlek än i första – och så blev det även på Vångavallen. Det var ett tydligt pauspeppat MFF som kom in och tog tag i matchen direkt. Minut fyrtiofem till femtiofem trycktes TFF tillbaka rejält och kunde bara slå ifrån sig när MFF etablerade spelet på hemmalagets planhalva. Precis som tidigare var det från kanterna MFF attackerade, antingen genom inläggsartilleri (oftast) eller genombrottsförsök, och den här gången var det högerkanten som åstadkom mest. I 52:a minuten bröt Guillermo Molins igenom på sitt karakteristiska sätt ner mot kortlinjen och slog ett skarpt inspel i målgården som TFF precis fick undan, tre minuter senare spelade Vinzents fram Molins som tog sig förbi ”sin gubbe” och slog ett nytt bra inspel.

Efterhand kom TFF in lite mer i halvleken, ett dubbelbyte som satte in Mensah och Drugge gagnade tydligt lagets möjligheter. Samtidigt började det bli tydligt att alla de här inläggen från MFF faktiskt inte åstadkom så mycket; Jonatan Johansson nickade två av dem på mål men det var svåra lägen och aldrig farligt och i övrigt hade TFF inga större besvär att värja sig. Farligare, betydligt farligare blev det när Christian Järdler i central position satte en underbar liten stickare till Jonatan Johansson, som lite till höger in i straffområdet blev fri med målvakten; chansen rann dock ut till en hörna – och det säger en del att det här var MFF:s kanske klaraste, mest öppna läge i matchen.

I 67:e minuten bytte Agon Mehmeti av Niklas Skoog, och han satte tämligen omedelbart sin prägel på händelserna. I en kontring tog han sig snabbt och starkt fram och förbi på vänsterkanten och slog ett inspel till Behrang Safari, vars skott blockerades. Fem minuter senare lappade han över Järdler på vänsterkanten, fick bollen, löpte in i straffområdet och sköt ett bra skott som målvakten inte kunde hålla, Jonatan Johansson var framme och högg men det blev inte mer av möjligheten. Sista kvarten förde MFF spelet igen i en match som nu var mer öppen till sin karaktär – vilket också innebar flera farliga kontringar för TFF, som hade två bra chanser. På den ena reflexräddade Sandqvist fint ett närskott av Drugge, på den andra fick Gabriel skickligt ett ben emellan och hindrade inspel till Mensah framför mål.

En av matchens få läckerheter var när Agon Mehmeti i fart på djupet centralt väggspelade med Labinot Harbuzi och sånär kom igenom. Och MFF fortsatt de sista minuterna att rada upp bra spelsekvenser och farliga möjligheter – men riktigt farligt blev det aldrig. Ett nytt väggspel lite längre ner i planen mellan Daniel Andersson och inbytte Robin Nilsson ledde till Molins som slog ett bra inlägg, minuten senare bröt Molins igenom igenom till höger och spelade in till Agon… det hände bra saker, men de ledde inte ända fram. På stopptid fick Agon visa att han inte bara är löpvillig, kämpastark, fotbollsintelligent och målfarlig – utan även teknisk: han dribblade skjortan av 3-4 TFF:are inne i straffområdet men hittade aldrig luckan för avslut utan försökte istället lyfta fram en pass.

När Tom Prahl efteråt talar om en ”perfekt försvarsinsats”, då förstår man att det nog var rätt svårt att ta sig över Trelleborgens palissader just denna kväll – men samtidigt är det svårt att inte oroas över att MFF dels skapar för få klara målchanser, dels förvaltar de lägen som uppstår för dåligt. Dessbättre går försvaret från klarhet till klarhet – Gabriel och Dixon var felfria – och dessbättre finns det gott om bra spelare bakom den startelva som tränarna arbetat med inledningsvis. Christian Järdler gjorde en bra halvlek efter att Aubynn misslyckats med sin, Agon ett riktigt bra inhopp igen och Labinot Harbuzi visade att han klarar 90 minuter. Det var dessutom 90 solida minuter av Labbe, som arbetade hårt och spelade klokt matchen igenom; att välja mellan honom och Toivonen framstår i nuläget inte särskilt lätt. Störst framsteg i sin prestation stod dock Guillermo Molins för, han gjorde en riktigt bra match: hårt arbete och envetenhet i första kryddat med några skarpa genombrott och kombinationer i andra.

Tålamod, tålamod… är mantrat från kryssmatch till kryssmatch… det viktiga är där, det andra kommer… och med tanke på statistiken är en poäng på Vångavallen inte fy skam… och nu har vi tagit poäng i fyra matcher som alla förlorades ifjol… tålamod, tålamod… det andra kommer. fast det får gärna komma snart… för på onsdag ”måste” det bli seger… kryss mot Gefle hemma… det vore att fresta tålamodet lite för mycket.

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners