Malmö FF – Ljungskile SK

Tid: 2008-07-03 21:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 2-1

Ett MFF med lite för många förändringar i laget mot svårspelade Ljungskile, det blev en match som började som en rysare och slutade som en rättvis och ganska klar seger. Stor matchhjälte blev Ola Toivonen med sina två mål. När såväl en riktigt vass startelva som ett riktigt fungerande spel saknades gladde också beskedet att MFF trots allt kan reda ut såna här matcher och ta tre poäng.

Formationen har använts i några av vårens andrahalvlekar, under uppehållet har tränarna filat vidare på den, och lagom till omstarten uppstod ett självklart tillfälle att använda den från start i match: 4-2-3-1. Hur viktig Daniel Andersson är för MFF blir onekligen ganska tydligt, när det från nuvarande trupp krävs två spelare för att ersätta honom… nå, det fanns fler skador som påverkade startelvan och kanske hade man planerat att byta uppställning i vilket fall som helst, och rent praktiskt är inte skillnaderna väldigt stora heller mellan 4-2-3-1 och det 4-1-3-2 som MFF praktiserat tidigare.

Nu blev det Robert Åhman Persson som efter två träningar med laget kastades in från start bredvid Joakim Nilsson defensivt centralt (medan Jonatan Johansson spelade till höger på mittfältet och Ofere på topp med Toivonen lite bakom); de båda fungerade väl ihop med rollfördelningen till synes tydlig: RÅP mer ”passiv”, täckande ytor, jobb på andrabollar, enstaka framstötar, Jocke mer med boll, bakom speluppbyggnad med kombinationer och längre pass samt enstaka patenterade tjurrusningar. Och det såg ganska bra ut för den centrala duon; de stod för ett gott dagsverke och hade säkert klarat sig bra också mot starkare motstånd, vilket inger viss trygghet för framtiden. Men upp till duon Daniel/Labbe är det förstås ett stort steg kvalitetsmässigt.

Så förvirrat som de fem knappt flygga juvenila fiskmåsar som delade plan med lagen i första halvlek uppträdde inte MFF, inte alls, men icke desto mindre blev det en mödosam första tredjedel av matchen för hemmalaget. Efter ett lovande anfall i 10:e minuten – fin cross av Aubynn till Jonatan som fixade hörna – var det faktiskt Ljungskile som tog tag i matchen. De pumpade som väntat långa uppspel, som tvingade fram de fasta situationer den här typen av lag lever på. Fem hörnor inom loppet av lika många minuter, bibehållen press däremellan, och på den femte blev det mål, när bollen efter lite kalabalik studsat i stolpen och på en spelare på mållinjen innan Andreas Kristoffersson kunde trycka in den i nät. MFF-backlinjen med Halsti tillbaka bredvid Gabriel hade redan sätt betänkligt skakat ut av långbollsbeskjutningen och fick nu kapitulera.

Med tjugo minuter spelade såg det faktiskt ganska mörkt ut. MFF fick inte fast bollen på mitten och fick inte till något spel över huvud taget, Ljungskile dikterade rytm och villkor för matchen. Dessbättre var trendbrottet nära. I 23.e minuten lyckades MFF snickra ihop ett ordentligt anfall, när Ola Toivonen breddade till Järdler, som spelade Aubynn som lade in till Jonatan som fick till ett hyfsat inspel. När sedan Ofere tryckte på i en djupledsduell, MFF fick en hörna och därpå pusslade ihop lite kombinationsspel mellan Jocke, Jonatan och Ofere såg laget ut att få lite andrum och kunna känna att det faktiskt gick att spela fotboll. Och därefter inföll kvitteringen! Igen breddade Toivonen till vänster från mittplan, till Aubynn som avancerade, för en gångs skull lyckades komma förbi i man-man-utmaningen och fick på ett riktigt bra inlägg i straffområdet. Dit hade Toivonen löpt i djupet och han möte inlägget perfekt med huvudet – bollen förbi målvakten och i mål, 1-1!

Även om matchen fortsatte att vara jämn, hade MFF nu definitivt övertagit initiativet. Resten av första halvlek ägnades fortsatta anfallsförsök, men några fler chanser vaskades inte fram. MFF jagade ett ledningsmål, och tre minuter in i andra halvlek skulle det ha kommit. Från cirka trettio meter drog Ola Toivonen plötsligt på ett distansskott, ett mäktigt, enastående distansskott som långt bortom LSK-målvaktens påverkan dundrade i stolpen. Årets mål, en decimeter bort. satan. Ljungskile stack emellan med ett skott strax utanför och en nick på mål, men det var MFF som dominerade, även om det där ledningsmålet bara inte ville bli till. Ett inlägg från Aubynn seglade längs mållinjen och var ytterst nära att gå in, två minuter senare slog Aubynn en snabb frispark med ypperlig känsla mot en inlöpande Jonatan – och frågan är om det inte skulle varit straff här, när backen sträckte ut en semaforarm för att hindra JJ:s framfart.

Dominans, lite farligheter, ett par chanser – men kanske aldrig riktigt övertygande? MFF gjorde en stark arbetsinsats och kom igen bra, spelet fungerade hyggligt i andra halvlek, men giftigt blev det sällan. Nog syntes det att laget inte var optimalt disponerat; Jonatan jobbade bra och var bra med i spelet på kanten, men nog vill man se honom närmare mål. Ofere ger vilken backlinje som helst massor att göra med sin fysik och sina löpningar – men själva bollspelandet fortsätter att visa uppenbara brister som ofta punkterar de möjligheter som faktiskt uppstår.

Och så Aubynn. Jeffs form och förmåga är föremål för mycket diskussion bland fans och supportrar, och besvikelsen på läktaren – framför allt över att det sällan funkar i utmana-och-göra-sin-gubbe-momentet – hörs allt tydligare för varje match. Men, även om Aubynn kanske inte infriat alla förväntningar, och även om felprocenten ibland är hög och svackorna djupa i delar av matcherna – Aubynn levererar. Assist till 1-0 igår, bakom tre av fyra av övriga målchanser – varav ett hårt skott i stolpen från honom också, i 71:a minuten.

Efter två kanonskott i stolpen och en boll längs mållinjen spelade till slut tillfälligheterna MFF i händerna. I 74:e minuten hakades Ola Toivonen upp och fick frispark ungefär vid samma ställe där han sköt sitt mäktiga skott tidigare. Ola tog frisparken själv och den såg nog bra ut i sig, men blev garanterat otagbar för målvakten när den touchade muren, ändrade riktning och seglade in i mål till vänster! 2-1 till MFF, och de siffrorna stod sig matchen ut – även om Ljungskile hade ett farligt läge på övertid kunde laget tack och lov inte upprepa den sena och ödesdigra kvitteringen från matchen 1997.

Summa summarum: ett gott dagsverke av ett inte helt ordinarie MFF. Alltid starkt att vända ett underläge, och de här tre poängen känns ”psykologiskt” väldigt viktiga. När även AIK och HIF vann hängde MFF på med toppen inom räckhåll och häng på topp 4 – även om tabellen förstås är väldigt jämn mellan plats fyra och åtta. Stabil debut av Åhman Persson. Gott besked från Jocke. Fint att se hur båda ytterbackarna kom igen bra i spelet i andra halvlek. Sundsvall nästa – och en ny fullträff på konstgräs?

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners