Malmö FF – Halmstads BK

Tid: 2008-09-13 18:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 0-3

MFF föll tungt hemma mot HBK i allsvenskans femtielfte omstart efter uppehåll. 0-3 i baken och en bedrövligt svag insats av de himmelsblå till den lägsta publiksiffran på sex år.

När den här säsongen småningom – och sannolikt motvilligt – ska summeras kommer HBK hemma förhoppningsvis att utses till årets bottennapp. Nota vänligen bene att det är åtta veckor och nio matcher kvar tills en sådan genomgång, även om det på plan såg ut som att en del spelat färdigt för i år. MFF-HBK 2008 kvalar rätt in där, i plattmatchernas egen Hall Of Shame. En förlust svider alltid, en hemmaförlust svider extra. En storförlust hemma (som 0-3 är) och på det sätt som den kom till försätter de flesta MFF:are i något slags akut tillstånd. Många var också de som valde att klippa banden – åtminstone för dagen – med sitt lag direkt efter 0-2-målet, och de sista tjugo minuterna var den stadionpublik som redan från början var den lägsta på sex år nere på tidig 90-talsnivå.

Matcher kan utvecklas på så olika sätt. Man kan komma fel in i dem och kämpa länge för att hitta rätt. Man kan spela bra men få ett olyckligt mål emot sig i ett känsligt läge och tappa matchen. Tokiga domslut kan förrycka något som annars såg bra ut. Rena tillfälligheter kan spela in på ett orättvist sätt. Man kan ge allt och bara inte räcka till. Och så vidare. Men man måste till att börja med delta, gärna också under större delen av matchen.

Som vanligt är det lätt att se allt i svart eller vitt efter en så här upprörande match. Och även om Roland Nilsson redan innan Halmstad tog ledningen i 23:e minuten såg tecken på att hans lag inte var riktigt på hugget – vilket han säkert har rätt i – så hade MFF faktiskt ett litet spelövertag inledningsvis, mellan minuterna 10 och 15 ungefär. Efter Ulrich Vinzents skarpa, pressade inlägg som Guillermo Molins nickade över ribban i nionde skapade MFF visst tryck. HBK stack emellan med ett vasst inläggsläge, men MFF började föra spelet. Kanske var det nu det visade sig att Halmstad var redo att ta kampen bättre, för det MFF-spelflyt som kanske var på gång kom av sig under ett par minuters grötande och tjongande på mittfältet – och ur geggan vaskade HBK fram sitt 1-0-mål.

En snabb passning bakifrån längs sidlinjen på MFF:s högerkant vände spelet, Markus Halsti stötte upp och ut för att bryta, men blev överspelad av Per Johansson, som kom loss och satte av in i straffområdet. Där störtade Robert Åhman Persson fram, men inte bättre än att han blev tunnlad, och avslutet förbi Dusan Melichárek satte Johansson säkert. Och MFF hade åter halkat ner i det modfällande underläge man dvalts så många gånger tidigare i år genom att tidigt insläppt mål. Och nog fälldes moden. Rörligheten avstannade, löpningarna uteblev, och varje pass blev svårt när i konsekvens alternativen blev få och lägena trängda. Det är förstås ganska naturligt, att ett lag hamnar i en svacka efter ett mål i baken, särskilt om det hänt så många gånger tidigare, men med mycket match kvar finns det också alla möjligheter att vända. När det går emot i matcherna tycks emellertid MFF ha tappat förmågan att se möjligheterna, och det – känns allvarligt.

Resten av första halvlek blev en uppvisning i detta sönderfall, kryddat med felbeslut och onödiga varningar. MFF lyckades inte åstadkomma något alls av värde – HBK i bekväm ledning forecheckade också effektivt – och fick höra burop på vägen mot halvtidsvilan. Paus, och chans att hämta tappad anda, chans för tränarna att ruska om och inspirera. Samt göra ett byte: Mike Jensen gick ut och Edward Ofere kom in, med Jonatan Johansson på högerkanten och Molins över på den vänstra. Och det såg med en gång bättre ut. Ofere rörde runt, gav HBK-förvaret nytt och hårt arbete och blev en injektion vitaminer i det glåmiga MFF. Under de första minuterna skapade Labinot Harbuzi två bra lägen, först genom att vända, finta två HBK:are och slå ett inlägg till Ofere, sedan genom ett snabb, öppnande pass till Molins som signalerat i djupled och kom loss men tyvärr inte fick till bollmottagningen.

Andra halvleks enda riktiga målchans för MFF kom i 53:e minuten, när Guillermo Molins efter en hörna snappade upp bollen, skickligt vände ut till höger och slog ett inlägg som Ofere nickade i öppet läge nickade metern utanför. Ofere lysande i mottagningar och vidarespel, Molins nytänd till vänster, det hade hänt lite ändå. Men mer blev det inte. Efter tio besvärliga inledningsminuter av andra halvlek hämtade sig HBK och kom igen, vilket är såväl imponerande som avundsvärt. När Ofere i 63:e minuten inte riktigt hann ifatt Toivonens fina framspelning i straffområdet, satsade på en filmning istället och blev varnad – så var det i praktiken MFF:s slutvinjett i matchen.

Fyra minuter senare HBK:s 0-2. Anselmo med fart in i straffområdet på en stickare, med två MFF-mittbackar som åskådare, ingen av dem i närheten att hinna försöka göra något åt den lite för hastigt uppkomna situationen – inte vackert. Två minuter senare, på bortaplan tvåmålsledande HBK i snabbt anfall med mycket folk, halva MFF gick eller stod kvar på offensiv planhalva – inte vackert. Och sönderfallet kunde nu fortsätta där det slutade efter första halvlek. De som trots allt stannade kvar på Stadions läktare lönades med att se HBK leka in också 3-0. Rick Kruys fick en kvart när han ersatte Labinot och hann visa några små positiva tecken i ett hopplöst läge. Och efter allt beröm som Labbe fått i de flesta av de matcher han spelat är det här också på plats att konstatera att han nu var en av dem som svek störst när det handlade om att bita i det sura äpplet och vända en match i ett svårt läge. Godkänt idag får målvakten – Dusan kunde inget göra åt något av målen och gjorde vad han skulle i övrigt – och ytterbackarna.

En stor, stor besvikelse. Men tugga och svälj, gurgla och skölj, för på onsdag är det match igen och det är nio kvar och 27 poäng att spela om. Men nej; 0-3 hemma, det ska inte bara fösas åt sidan direkt för att hej och hå ta nya tag. 0-3 hemma ska ältas. Men om man för ett ögonblick ska vara dumoptimistisk – och varför inte? – så, borde inte en sån här plattmatch, där det ändå är så tydligt vad som är fel, vara ett utmärkt arbetsmaterial för tränarna? Allt detta är så som det inte ska vara. Då vet vi det. Då går vi vidare. Så här.

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners