FC Köpenhamn – Malmö FF

Tid: 2009-01-27 14:00, Plats:KB Träningsanläggning, Resultat: 4-1

Nej, 4-1 till FCK speglade inte matchbilden. 4-1 speglade måhända det förhandenvarande styrkeförhållandet lagen emellan sett till trupp och dagsform. Men 4-1-överlägsna var FCK slet ikke i årets första träningsmatch: MFF stod mestadels upp bra och hade något bud på kvittering innan det drog iväg mot slutet. På plan värmde en del goda glimtar och ett par rejäla tag.

Så har MFF 2009 visat sig. Med en handfull dagar januari kvar tagit sin allra första gestalt för året. Försäsongens träningsmatchande brukar inledas först en eller två veckor senare, men när FCK sökte sparring inför sitt stundande – mitten av februari – stormöte i Uefacupen med några andra himmelsblå – Manchester City – valde MFF att tacka ja till lite spel mot kvalificerat motstånd. Det bortalag som äntrade den för årstiden alldeles utmärkta naturgräsplanen på FCK:s träningsanläggning invid KB-hallen var emellertid klätt i helsvart med endast en ljusblå sidorand – ett nytt alternativställ, och det var rätt snyggt. (Rättelse: Nytt? Knappast, det var ju UEFA-cup-ställen från 2003 som användes! …vilket den minnesgod(ar)e förstås redan med självklarhet noterat.)

Inför matchen hade Roland Nilsson aviserat många byten, tagit med sig hela 22 man, och mycket riktigt – alla fick spela! Följande elva matchades hela första halvlek:
Jonas Sandqvist – Ulrich Vinzents, Jimmy Dixon, Gabriel, Ricardo – Jiloan Hamad, Joakim Nilsson, Labinot Harbuzi, Jeffrey Aubynn – Edward Ofere, Daniel Larsson.

Det var fullt väntat FCK som tog tag i spelet. Danskarna etablerade sig strax på offensiv planhalva och ägde bollen mestadels. MFF-mittfältet hade däremot svårt att behålla den och försvaret sattes under viss press men utan några större faror å färde. En matchbild tog form i vilken långa bollar med hopp om kontring framstod relevanta, inte minst med en stark targetspelare och en snabb djupledslöpare på topp i form av Ofere-Larsson. Båda fick visa prov på sina kvaliteter utan att riktigt hota FCK-försvaret, men i 8:e minuten var det MFF som åstadkom matchens första farlighet: efter en kombination på vänstersidan mellan Ricardo och Daniel Larsson sköt Ofere utanför.

Efter 17 minuters spel var 1-0 till FCK svindlande nära efter ett skott förbi Jonas Sandqvist på danskarnas tredje hörna, men Ricardo agerade räddande ängel och nickade undan på mållinjen. Därefter en första riktigt bra spelsekvens av MFF: Gabriel tog bra position och bemäktigade sig bollen, spelade ut till Ricardo, som kombinerade med Labinot Harbuzi och tvingade fram en frispark i bra läge. I 25:e respektive 27:e minuten gjorde så FCK två mål på lika många minuter. 1-0 på en billig frispark på MFF:s vänsterkant, men lättköpt sett till den svaga markeringen var också det öppna läget vid bortre stolpen som gav Morten Nordstrand chansen att raka in bollen. 2-0 på ett fint målskott på halvdistans av Martin Vingaard, överraskande och snopet.

Nu kändes det som om raset var inom räckhåll, men glädjande nog tog MFF tag i matchen efter ett par skakiga minuter. I 35:e minuten ett bra MFF-anfall: Jeffrey Aubynn tog emot och höll i bollen centralt, lade ut den till Ricardo som utmanade och spelade in till Jeff igen, Jeff fick bollen vidare till anfallarna vid bortre, men ingen av dem nådde bollen. Bara två minuter senare kom dock reduceringen, när Jeffrey Aubynn efter en frispark på vänsterkanten passade Ricardo, som löpte fram och slog ett fint inlägg för Edward Ofere att kraftfullt nicka in vid bortre delen av straffområdet.

Första halvleks förgrundsfigur i MFF: utan tvekan Jeffrey Aubynn. Efter att ha svurit högt över några bortslagna bollar de första minuterna arbetade han sig in i matchen på bästa sätt. Han tog mycket ansvar genom att vara den som kunde hålla i bollen och etablera MFF på övre tredjedel, oftast genom att söka sig in i centralt i plan. Hans kollega på vänsterkanten för första men knappast sista gången Ricardo blandade och gav. Ett vackert assist till målet, men annars kom han inte så många gånger fram att slå inlägg. Ricardo visade dock stor vilja och arbetskapacitet, läste och bröt bra flera gånger och fick också till ett par offensiva kombinationer. Samtidigt slog han bort en handfull korta enkla pass på ett så grovt sätt att det bara kan ha berott på missförstånd och ovana vid övriga lagets rörelsemönster – kanske inte helt oförklarligt i allra första matchen…

Så andra halvlek – och åtta byten (inalles 10):
Dusan Melichárek – Jasmin Sudic, Markus Halsti, Robert Åhman Persson, David Durmaz(Martin Rudolfsson) – Guillermo Molins(David Durmaz), Robin Nilsson, Rick Kruys, Jimmy Touma – Edward Ofere(Niklas Skoog), Daniel Larsson (Guillermo Molins).

Efter paus tog sig FCK ett mer eller mindre konstant spelövertag, samtidigt försvarade sig dock MFF bra och andra halvlek blev fattig på chanser och farliga lägen. Men de fanns: MFF:s bästa kom i 68:e minuten, när Markus Halsti avslutade ett FCK-anfall som trängt in i straffområdet genom att slå en lång kontermarkboll som Daniel Larsson stack fint på i djupet. Läget var nära att bli helt öppet, men slutligen tröt orken för Daniel och två FCK:are var med på noterna. Där var kvitteringen inom räckhåll, men tyvärr gick MFF miste också om en hedersam uddamålsförlust. I slutet av matchen gick FCK ifrån till hela 4-1, igen med två snabba mål inom loppet av ett par (slut)minuter. Inte mycket att säga om dem, egentligen – det första var ganska tydligt frukten av den brist på koncentration som bär trötthetens signum, och det andra av den brist på skärpa som bär uppgivenhetens, med ett oavgjort resultat utom räckhåll. I en första träningsmatch i januari.

Intressantare än att fästa sig vid slutsiffrorna är att notera några av de positiva vibbar som kunde fångas upp även från andra halvleks uppställning. David Durmaz gjorde en stabil insats som vänsterback, få fel och ofta väl tajmad i defensiven. Daniel Larsson fortsatte oförtrutet att löpa, löpa bra och göra allt han kunde för att inte ge någon FCK:are en lugn stund. Men de två insatser som graverade sig djupast i intrycksplåten kom från två unga spelare som tog för sig och tog för sig ordentligt: Jasmin Sudic och Robin Nilsson. Att Jasmin Sudic som 19-årig nyuppflyttad (i somras) var den som fick ta över lagkaptensbindeln från Ulrich Vinzents i andra halvlek var till en början förvånande – men inte efter att man sett honom i spel en stund. Fullkomligt orädd och oförvägen, lugn och självsäker, ofta vältajmad och aktiv – Jasmin Sudic är ingen naturlig ytterback men varför bry sig om det när han struntade i det själv och spelade hur jäkla bra som helst. Imponerande. Robin Nilsson – tillbaka i truppen efter höstens utlåning till IFK Malmö, en tid som tycks ha gjort honom gott. Det var en Robin som liksom tidigare främst gladde med sin enorma slitstyrka och jävlaranamma-inställning och gjorde stor nytta genom att smälla på och jaga livet ur alla motsåndare inom synhåll, men det var också en Robin som såg ut att ha mognat lite i passnings- och positionsspelet. Kanske var det heller inte fel för honom att spela bredvid betydligt mindre synlige, men klokare och mer vårdade Rick Kruys.

De nämnda är de som gjorde tydligast avtryck i denna den första träningsmatchen, för det är just så man bäst tar till sig 90 minuter fotboll av MFF i januari – registrerar förnöjt det glädjande, låter övrigt få bero, än ett – litet – slag. Nä, spelet satt inte så bra. Ja, FCK vann med 4-1. Men, hvad so?

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners