Matchrapport: Effektivt Swansea straffade MFF
I den tredje kvalomgången till Europa League ställdes MFF mot Swansea City AFC från Premier League. Experterna har kallat det för mardrömslottning. Optimisterna har försökt förtränga att det är just det är, genom att erinra sig om att man sa samma sak om Rangers för två år sedan. Skillnaden mellan Rangers 2011 och Swansea 2013 är dock enorm. Rangers var ett bra lag på väg ner, Swansea är ett bättre lag på väg upp. Dessutom lär inte Swansea, till skillnad från vissa ännu större lag, ta lätt på möjligheten att spela i Europa League. Med fyra-fem lag i toppen av Premier League som de antagligen inte kan rå på kommer inte bara Champions League, utan även Europa League platserna vara svåra för Swansea att nå. Nu är de här, och den möjligheten lär de vilja ta vara på.
Helander var tillbaka i startelvan bredvid Jansson. Friberg var också med från start, på bekostnad av Forsberg. Tillsammans med Halsti bildade han ett defensivt innermittfält vars fokus var att krympa ytorna centralt för Swansea.
Föga förvånande var det hemmalaget som tog initiativet och under de första tio minuterna såg det ut att bli en jobbig kväll för MFF. Hemmalaget höll bollen skickligt inom laget och Malmö fick inte låna den några längre stunder. MFF lyckades dock hålla undan defensivt och sakta men säkert började man äta sig in i matchen. Efter ca 15 minuter hade de etablerat ett eget spel och även om man inte lyckades vaska fram några målchanser så visade man mod och goda intentioner när man vågade hålla bollen inom laget. Swansea var fortfarande det bättre laget, de hade mer boll och spelade kvickare men det var två lag på plan som visade ambitioner i sitt spel.
Efter dryga halvtimmen spelad hade Malmö hade fått matchen precis dit man ville ha den. Swansea kom inte igenom centralt och när Malmö hade boll kunde man hålla den inom laget, men den offensiva spetsen saknades fortfarande. Bästa chansen för vår del var i 33:e minuten då Rantie dribblade loss på ett omställningsläge och till slut hittade Hamad. Lagkaptenen fick ett hyfsat skottläge men kunde dessvärre inte få den på mål.
Bara minuten senare var olyckan emellertid framme. Yttermittfältaren Routledge lyfte bollen mot Swanseas anfallare Michu. Helander som tillsammans med hela Malmös defensiva sextett varit mycket bra så här långt stod rätt placerad och skulle bara slå undan bollen – men halkade på den prisbelönta gräsmattan och blev liggande. Michu visade sin klass när han rullade in bollen vid Dahlins högra stolpe och det kändes så typiskt att när MFF lyckades förhindra alla Swanseas anfallsförsök så skulle man istället släppa till genom ett misstag. Eller inte ens ett misstag, ett nesligt missöde.
Annars var det en bra första halvlek av MFF. Och det kompakta och fokuserade spelet skulle fortsätta i inledningen av andra. Man stod emot bra och även om Swansea fortfarande var det bättre laget så fanns det små tendenser som pekade på att MFF, med lite tur, skulle kunna leta sig fram till en kvittering. Som i 46:e minuten då Eriksson bröt ett uppspel och lyfte fram bollen mot Rantie som hade kommit fri om han inte dragits ner av sin försvarare. Hamad som var så lyckosam med sina frisparkar mot Hibernian lyckades dock inte få den på mål den här gången. Eller framförallt i 53:e minuten då Eriksson avancerade in i straffområdet, vände bort sin försvarare och skulle ta steget till skottläge – men föll på ett utsträckt ben. Solklar straff och domaren tycktes stoppa pipan i mun, men av någon outgrundlig anledning blåste han inte. Ett beslut som möjligen kan ha berövat MFF på fortsatt spel i Europa denna säsong. För, och nu kan jag inte låta bli att använda det förbjudna ordet, om MFF fått straff här, och om den resulterat i mål – då kan resten av matchen ha sett väldigt annorlunda ut. Istället vände Swansea spelet, Routledge drog ner bollen till kortlinjen och lyfte in den elegant till Bony som säkert nickade in 2-0 i bortre krysset.
Efter detta tycktes MFF tröttna och möjligen började koncentrationen svikta något. Fem minuter senare tappade Hamad boll vid mittcirkeln varpå den slogs direkt mot Michu på djupet. Spanjoren sköt mot samma hörn som förra gången. Bollen gick via stolpen ut till Bony som kunde slå in den i öppen bur.
Strax efter detta satte Norling in Forsberg på bekostnad av Friberg, vilket kändes som ett logiskt byte. Även om MFF inte ville släppa in fler mål så var 3-0 inget resultat man kunde spela på och då måste man offra lite av defensiven för att försöka åstadkomma åtminstone ett mål framåt.
Forsberg var en positiv injektion för offensiven. I 72:a minuten avancerade han piggt till vänster och spelade snett inåt bakåt. Bollen passerade både Rantie och Eriksson innan den hamnade hos Hamad som la över till vänster och fick till ett bra avslut, bara en liten bit över ribban. MFF hade under en kort period ytterligare några bra offenssiva kombinationer men tyvärr lyckades man inte utnyttja sin fulla kapacitet. Och det är klart att när mittbackarna är vana vid att tampas med Van Persie, Suarez och Agüero så är det kanske inte så konstigt att Rantie och Eriksson kommer till korta. MFF:s korta offensiva period avtog och istället var det hemmalaget som än en gång fick bjuda på ögongodis.
4-0 var tiki-taka-fotboll när den är som bäst. Bollen gick som i ett flipperspel mellan fyra olika spelare innan inbytte Pozuelo kunde rulla in bollen vid sidan om en chanslös Dahlin. Det gick så snabbt och var så mycket rörelse att Malmös backlinje inte hade någon möjlighet att hänga med.
Det är bara att lyfta på hatten för detta Swansea som var precis så bra, eller möjligen ännu bättre, än deras rykte säger. Malmö hängde med i drygt en halvlek men efter det kunde britterna punktera matchen med tre klassmål. Det svider dock att Helander föll så olyckligt i samband med 1-0, och att domaren inte vågade ge Eriksson den straff han hade förtjänat innan 2-0. Om MFF skulle ha en chans idag hade de behövt ha med sig alla marginaler de kunde få. När dessa marginaler istället är på motståndarnas sida blir det 4-0 även om man gör en godkänd insats. Samtidigt bör det tilläggas att Swansea förutom målen hade ett friläge och ett flertal skott och nicklägen som kunde ha resulterat. De var bättre än MFF på alla fronter.
/Simon Lindén
