Matchrapport: Malmö FF – Hibernian FC 2-0
Fördel MFF efter en strålande insats
MFF möblerade om i skotsk fotboll för två år sedan när man slog ut Rangers ur kvalet till Champions League — vilket föranledde den konkurs som skickade ner dem till tredje divisionen i Skottland. I torsdags mötte vi Hibernian från samma liga och man kan nog tänka sig att det fanns en särskild vilja för skottarna att upprätta sitt lands stolthet genom att slå MFF. Men så här efter första matchen har de snarare anledning att darra lika mycket som Rangers gjorde efter Malmös överraskande vinst på bortaplan för två år sedan.
Det märktes direkt från avspark att detta skulle bli en annan typ av match än den mot Drogheda. Båda lagen högg direkt och även om bortalaget ganska snart började pressas tillbaka så kändes det mer som ett resultat av MFF:s aggressivitet än att de gick in med den matchplanen från början. Men kanske är detta en efterkonstruktion för att vi vet hur det gick – för man kan knappt säga att någon tydlig matchbild hade formats innan målen började trilla in för MFF.
Det var i den 9:e minuten som MFF vände ett Hibernian anfall och fick ett mycket bra omställningsläge. Rantie löpte på ett instick från kanten och drogs ner precis utanför straffområdet. Frispark till Malmö och domaren kunde mycket väl tagit fram det röda kortet, men nöjde sig med gult. Frisparksläget var emellertid nästan lite för nära, en mycket delikat träff skulle krävas för att få den över mur och ändå på mål. Fram klev Jiloan Hamad och lyfte den nätt – över muren och via underkanten av ribban in i mål! Sagolikt vackert och Rangers baneman från 2011 presenterade sig således än en gång för den skotska fotbollsvärlden.
Men detta var bara början på Malmös offensiva dominans. Speekern hade inte ens hunnit annonsera det första målet innan Forsberg utmanade från vänster och trocklade sig fram till kortlinjen. Han hittade Eriksson med en klassisk snett-inåt-bakåt passning. Anfallaren nöp till direkt, bollen rullade in i det bortre hörnet och så var det 2-0!
De drygt 8000 på läktarna var fortfarande lyriska över det första målet och det lät nästan som ett fullsatt Stadion när jublet över 2-0 släpptes löst. Och idag skulle varje åskådare få valuta för pengarna. Det blev inte det målkalas det kunde ha blivit men Malmö bjöd på mycket fin fotboll. Brittiska lag brukar kännetecknas av mycket kamp och vilja, men ikväll både kämpade och ville MFF mer än Hibernian. Man spelade rörligt och var ständigt på alerten, och man skapade ytterligare några bra lägen under halvleken.
I 14:e minuten tog Eriksson skott utanför straffområdet, men denna gång kunde målvakten avvärja. I 29:e minuten var det Halstis tur och han fick till ett riktigt tungt skott som tvingade målvakten till en bra räddning. Och i den 39:e minuter var det riktigt nära mål i ett läge som var nästan identiskt med 2-0 målet. Forsberg utmanade till vänster, hittade Eriksson några meter från mål, men denna gång gick avslutet på mållvakten och över. På den efterföljande hörnan var Johansson framme, men hans nick gick utanför.
Emellanåt lyckades Hibernian rulla boll och skapa ett eget spel, men överlag så var det Malmö som förde matchen och man gjorde det med en väl avvägd kombination av anfallslust och vaksamhet. Det var aldrig fråga om någon tokpress som öppnade upp ytor bakåt men när de där 50/50 lägena uppstod la man i en extra växel och lyckades på så vis vinna merparten av dem och stressa Hibernian till misstag. Skottarnas bästa möjlighet kom i den 24:e minuten då en spelare vände runt och drog till ett ganska oväntat skott. Det gick i båge, möjligen via någon Malmöförsvarare, över Dahlin och i insidan av stolpen! Men halvleken blåstes av vid ställningen 2-0.
Malmö inledde andra halvlek med ännu större entusiasm än första och visade direkt att man inte tänkte backa hem och låta Hibernian bli spelförande. Halvleken hade knappt börjat innan Halsti nådde Rantie med en perfekt djupledsboll. Sydafrikanen gjorde allt rätt när han tog med sig bollen och kom loss från sina försvarare, men avslutet blev inte farligare än att målvakten kunde avvärja det. Rantie låg kvar i gräset och grämde sig länge efter denna miss.
Han ryckte dock upp sig och Malmös dominans fortsatte, och med tanke på hur många bra målchanser man radade upp är det märkligt att det inte blev fler mål. I 48:e minuten avancerade Albornoz en bit in i straffområdet från höger och tog ett oväntat avslut från snäv vinkel som tvingade målvakten till en rätt kvalificerad räddning. Några minuter senare lyfte Ricardinho in den till Thern som kom inflygande och klappade till den i luften. På något märkligt sätt lyckades dock målvakten få upp händerna på rätt ställe i en riktig fantomräddning. Lite senare fick Rantie ännu ett gyllene läge efter samspel med Thern, men försvararen lyckades täcka till hörna. En hörna som var väldigt nära att resultera då Halsti petade den förbi en utrusande målvakt, men utanför. Och så ytterligare lite senare snurrade Thern runt i straffområdet och blev av med två försvarare innan han dunkade in bollen i ribban. Snyggt – men bollen ville inte in.
Hibernian då? Jo, Malmös offensiv gav dem vissa ytor att jobba på och de skapade några möjligheter. Men Malmös backlinje gick aldrig bort sig och hade koll på det mesta. Med tjugo minuter kvar tog Norling ut de två mest målhungriga spelarna på plan – Thern och Rantie – och satte in Friberg och Cibicki i deras ställe. Möjligen en indikation på att 2-0 var ett resultat man ändå var nöjda med och att man inte ville riskera att släppa in ett baklängesmål inför returen. Under avslutningen var Hibernian lite mer offensiva och visade att det finns rörlighet och skicklighet i laget när de gavs utrymme, men idag kunde Malmö hålla undan utan några större bekymmer.
Matchen slutade 2-0, och även om MFF kunde fått med sig ett eller två mål till så kan man inte säga annat än att det är ett bra utgångsläge inför returmötet på torsdag. Det kändes lite som att Malmö lättade på offensiven när Hibernian var som mest tillbakatryckta, men det viktigaste var trots allt att hålla undan bakåt för att kunna säkra avancemanget i Edinburgh.
En väl genomförd match på alla sätt. Framförallt var det glädjande att se att man kunde spela kontrollerat och med få misstag utan att det begränsade den offensiva entusiasmen.
