MFF-hymnen – en 20-åring som väcker känslor

Publicerad 08 november 2024 i Dam,Herr,Nyheter

Kritiserad, stoppad och älskad. Här är berättelsen, och personerna, bakom vår jubilerande inmarschlåt: ”Alla hade åsikter.”

Det är några minuter kvar till matchstart. Publiken på Eleda Stadion har hittat till sina platser. Förväntan ligger i luften. Då strömmar inledningstonerna ut genom högtalarna. 20 000 personer reser sig upp och börjar sjunga:

”Åh vi älskar Malmö FF, ja vi brinner för vårt lag…”.

MFF-hymnen är en naturlig del av upplevelsen kring Malmö FF:s matcher. Men så har det inte alltid varit.

– För 20 år sedan fanns det mycket åsikter kring det här med att skapa stämning på arenan, säger MFF:s tidigare evenemangsansvarige Patrik Jandelin, och fortsätter:

– Skulle det spelas rockmusik, eller något annat? Vi körde ”T.N.T” av AC/DC när vi gjorde mål och det var ”Zombie Nation” när spelarna kom in. Vi experimenterade mycket för att skapa stämning på gamla Stadion som vid den tiden ofta var öde.

Supportrarnas initiativ

Patrik Jandelin är tydlig med att det inte var Malmö FF:s förtjänst att det blev en hymn.

– Precis som med mycket annat positivt kring Malmö FF var det supportrarna som kom med initiativet. Det var en grupp som föreslog att vi skulle ha något mer hymnaktigt. Om det var ”You’ll never walk alone” eller något annat som var förebild vet jag inte men de ville ha något som skapade stämning.

Frågan gick först till Wilmer X-profilen Nisse Hellberg, men han passade den vidare den till musikproducenten och kompositören Johan Holmström.

– Jag hade ett möte med MFF som berättade om önskemålen. Låten skulle vara melodisk, lugn och lätt att sjunga med i. Med de punkterna i huvudet stack jag hem och skrev, säger Johan Holmström.

Patrik Jandelin och den dåvarande försäljningschefen Jörgen Dahlström lyssnade på Johan Holmströms förslag och gillade vad de hörde.

– Sen spelade vi upp den för en del olika supportrar och de gillade också den. Så då bestämde vi oss för att köra. Men det blev genast interna diskussioner. Styrelse, sportchef och spelare lade sig i. Alla hade åsikter och det var många som inte var lika nöjda som vi. De förstod inte hymnens kraft utan vill fortsätta med rock i högtalarna, säger Patrik Jandelin.

På den tiden sneglade man mycket på hur hockeyn gjorde.

– Inställningen var att man låg före fotbollen med allt när det gällde inramning och arenor. Men vi var några stycken som inte ville kopiera, utan vi ville göra något annorlunda och skapa en egen identitet.

Hymnen spelades vidare. Till mångas förtret.

– Jag fick till och med en muntlig varning av Bengt Madsen efter att jag hade spelat hymnen trots att jag egentligen inte fick det. Man lyssnade rätt mycket på företagen och förstod inte potentialen helt enkelt. Det stora argumentet var att man tyckte den gick i moll och var sömning. Men när en spelare idag går in på Eleda Stadion samtidigt som 20 000 sjunger hymnen tror jag inte han blir sömnig.

Johan Holmström kände också av motståndet till hymnen.

– Det var ju en jäkla skillnad på vad som funnits tidigare så det blev en abrupt ändring som inte alla var förberedda på. Det gnälldes jättemycket men någonstans kände jag att majoriteten ändå var positiv, även om de kanske inte hördes så mycket. Men såna här saker måste få ta tid och nu, 20 år senare, känns det som om den funkar, säger han.

Bröllop och begravningar

Efter en del turer fram och tillbaka fick MFF-hymnen vara kvar. Patrik Jandelin kunde inte ana vilket genomslag den skulle få på lång sikt.

– Hymnen har verkligen satt sig i själen på många supportrar. Den används i sammanhang som bröllop, begravningar och dop.

Vad är det som gör den speciell?

– Den pratar inte bara om Malmö FF, den pratar lika mycket om staden Malmö, om himmelsblåa skyar och om gröna parker och om att vi som är från staden och håller på laget är stolta och starka. Jag vet att det finns kritiker, framförallt motståndarsupportrar, som tycker att den är självförhärligande och pompös och det har de kanske rätt i och kanske passade den inte riktigt in i verkligheten för 20 år sedan. Men nu passar den väldigt bra. Vi är ju bäst.

Johan Holmström har många fina upplevelser från när hymnen har spelats och sjungits men ett minne är lite mer speciellt.

– Det var när jag tog med min far till Eleda Stadion strax innan han gick bort. Han hade aldrig hört hymnen i det sammanhanget och när publiken ställde sig upp och sjöng märkte jag att han blev rörd. Han fick en liten tår i ögat och det hörde inte till vanligheterna.