Om konsten att inte sätta punkt
”Vi var i samma situation som Djurgården 1999. Men vår satsning var mer målstyrd. Vi skulle tillbaks, och vi skulle vinna SM-guld igen. Micke Andersson fick uppdraget att lösa steg ett. Därpå anlitade vi guldmakaren Prahl och skaffade spelarna som skulle ta oss i mål. Mission accomplished. Och då började problemen, som jag ser det.”
Om du går in på YouTube.Com och söker på ”Kunskapsdagen” hittar du ett föredrag av Fredrik Härén. En kille som valts till årets talare. Han pratar om hur U-länderna håller på att springa om I-länderna och väljer bland annat att lyfta fram byggandet som metafor.
På 1800-talet byggdes de största och mest imponerande byggnaderna i Europa. Det var på den tiden vår kontinent styrde världen. Under 1900-talet hände det något. Man började bygga i USA och snart låg alla stora byggnader på andra sidan Atlanten. Men sen Sears Towers på 60-talet har man slutat att sträva mot himlen där. Nu byggs världens högsta hus i Singapore, Shanghai och Dubai. Det är här ekonomierna går för högtryck och det är här man har absolut mest tilltro till framtiden.
Visst känns det som jämförelse ganska bra att bo i Malmö då? Det är här det byggs. Öresundsbron, Turning Torso, Citytunneln och nu inte mindre än två toppmoderna idrottsanläggningar.
Jag fick förresten precis reda på att strax utanför Malmö finns en av världens största privata uniformssamlingar. Över 7000 stycken ska det vara. Vilken storlek det är på dem vet jag inte, men antalet imponerar.
Men det byggs inte bara med betong och armeringsjärn. Vi bygger med tankar, ord och handlingar också. Det absolut senaste, och kanske viktigaste, byggnadsarbetet för oss inom MFF presenterades på en presskonferens i onsdags. Vår nya organisation.
Jag har länge blängt avundsjukt på Djurgården för deras organisation. De hittade sin modell för snart 10 år sedan och efter en vända i Superettan har de dominerat svensk fotboll. Under tre olika tränare dessutom. Det visar lite på kraften i att ha en väl fungerande organisation. Man blir inte lika beroende av enskilda personer och man säkerställer att allas ansträngningar drar åt samma håll. Men det räcker såklart inte med strecken på pappret. Man måste fylla dem med innehåll och en mening.
Robert Broberg sjunger trallvänligt att målet är ingeting, vägen är a-lalalalala-allt. Och visst är det så. En vision är ingen vision om den går att mäta i resultat. Djurgården skapade sin organisation kring devisen ”steget före”. Det handlar alltså inte om resultat, eller nåbara mål, det handlar om ett synsätt. Eftersom man strävade efter att vara steget före började man låna fysträningsmetoder från hockeyn. Eftersom man ville vara steget före bestämde man sig för att bygga laget spel kring bollinnehav. Eftersom man ville vara steget före siktade man in sig på att värva spelare i eller på väg till U-21.
Vi var i samma situation som Djurgården 1999. Men vår satsning var mer målstyrd. Vi skulle tillbaks, och vi skulle vinna SM-guld igen. Micke Andersson fick uppdraget att lösa steg ett. Därpå anlitade vi guldmakaren Prahl och skaffade spelarna som skulle ta oss i mål. Mission accomplished. Och då började problemen, som jag ser det.
Det vi alla längtat efter så länge var helt plötsligt i hamn. Vi var tvungna att skriva en ny dagordning. Mantrat SM-guld tappade magin. Vi gick från allt att vinna till allt att förlora på en säsong.
Bosse Larsson berör ämnet oavsiktligt i den avlutande intervjun i boken om honom själv. Han pratar om att pressen att vinna inte var lika stor på hans tid. Förlorade man skakade man av sig det rätt snabbt. Spelarna ville såklart vinna, men det som höll dem samman var inte resultaten eller tabellplaceringarna. MFF på 2000-talet har i princip enbart handlat om resultat. Sportsliga och ekonomiska, vilket är synnerligen enkelt att mäta, men tyvärr inte speciellt motiverande. Det är bara att jämför med vilken annan verksamhet som helst. Affärsidén bakom IKEA är att alla människor ska ha råd att möblera sitt hem. Inte att sälja flest bokhyllor i världen.
Fotbollstränare vet det här. De vill aldrig prata resultat, de tittar istället på prestationen. Anledningen är enkel. Du kan alltid påverka din egen prestation – men aldrig ditt resultat. Det kan ju hända att trots man gör en kanonmatch, så förlorar man pga. av tillfälligheter, konstiga domslut eller för att motståndarna var ännu bättre. Låter man sig då styras av resultaten tappar man fokus på det man kan påverka, sitt eget spel.
Eller som Fredrik Härén säger: Vårt största misstag var när vi delade in världen i developed countries, I-länder och developing countries, U-länder. Vi i västvärlden var alltså färdiga. Punkt. Vi hade inte mycket mer att sträva efter. De andra hade framtiden för sig. De är fortfarande under utveckling och har aldrig funderat över att sätta punkt. Det är den andan som ska prägla oss i framtiden. Då blir nästa SM-guld ett bevis på att vi ansträngt oss på rätt sätt, men inget mål i sig. Och varför skulle det vara det egentligen? När Swedbank Stadion är klar är det 30 år sen vi var i Europacupfinal. Tror Tapper är sugen på revansch.
Per Welinder
Malmö FF hoppas att Per Welinders krönikor kommer att glädja, irritera och diskuteras av hemsidans besökare. Vi vill även påpeka att krönikorna innehåller Per Welinders personliga åsikter och inte nödvändigtvis är Malmö FF:s officiella.
