Pinsam fotbollsgala
Eftersom jag hade bestämt mig för att inte blinka till en enda gång under Fotbollsgalans två timmar, så tror jag mig veta vad jag pratar om. Jag vågar därför påstå att det vid något tillfälle skymtade förbi någon bild på något ljusblått lag som tydligen vunnit allsvenskan för herrar i år. Men jag är inte säker. Jag kan ha fel.
Gårdagens direktsända fotbollsgala var ett svårslaget pekoral. Det var barn-TV riktat till en publik som ser Småstjärnorna och Lilla Melodifestivalen. Artister som Markoolio, Magnus Uggla och Westlife skvallrar om detta. Liksom Dan Bäckman och nån punchig pajas i kommentatorshytten. Och förnedrings-TV:n nådde nya höjder när Dogge Doggelito totalt kvaddade sin hiphop-cred genom att åka ut och göra inslag tillsammans med en skäggig gammal Hammarbyare som kallades ”Tomten”. En AIK:are och Bajare – självklart!
Om jag hade slitit en hel säsong – matcher, träningar, resor, skador – så hade jag känt mig djupt kränkt av att medverka på Fotbollsgalan igår. Det fanns inte ett uns av respekt från TV4 mot idrottsmännen. Vore inte Kicki Bengtsson och Henke Larsson värda en bättre inramning än detta? Exakt allting tramsades och jönsades bort. Och Dan Bäckman drog sig inte för att köra ett inside-skämt om att Peppe Engs guldtand nyligen gjutits in i Guldbollen. Jag menar, who the fuck is Peppe Eng?! Typiskt en självupptagen TV-kanal, så besatt av sin egen spegelbild, att man inbillar sig att deras personal är på samma kändisnivå som Göran Persson och Kungen.
Jag minns för två år sedan, när Djurgården vann sitt första guld på 35 år. Då fick laget stå på scen och sjunga och uppta hur många TV-minuter som helst. Det var ju ett stockholmslag som vann så den gesten var självklar. När Malmö FF nu tar sitt första guld på 16 år så nämns det mest i bisatser att MFF var storfavoriter och insinueras mer än en gång att om bara Markus Rosenberg hade fått vara hel sista matchen – då hade det minsann inte gått på det viset.
Besvikelsen över att inget stockholmslag var med i slutstriden var uppenbarligen stor hos arrangörerna. Men då kom någon på den geniala idén att man kanske skulle göra något man aldrig gjort förut – nämligen uppmärksamma Svenska Cupen! Och på så vis tilläts Djurgården att kliva upp ensamma på scenen även i år. Medan de allsvenska segrarna Malmö FF smusslades åt sidan och fick finna sig att skymta i skuggorna bakom en småplufsig Markoolio som skuttade runt i landslagsdress tillsammans med två nödtorftigt påklädda dansöser.
Inte ett grattis. Inte en applåd. Inte en gnutta värdighet för att hylla årets bästa fotbollsspelare. Inte de stående ovationer som den allsvenska segraren är värd. Trots att han knappt fick synas i bild så kunde jag ana tomheten i Patrik Anderssons blick. Stackars människa. Här kommer han hem och får vinna ett hett efterlängtat guld. Och så firas han på detta pinsamma vis.
Det vi såg igår var bara ännu ett medvetslöst underhållningsprogram i den massproduktion som de kommersiella kanalerna gjort till sitt adelsmärke. Det kunde handlat om insamling till barn i tredje världen, det kunde varit Lill-Babs som fyllt 70 år, det kunde varit ett tidigare aldrig visat avsnitt ur Småstjärnorna. Men det sägs att det handlade om fotboll.
Mats Weman
Malmö FF hoppas att Mats Wemans krönikor kommer att glädja, irritera och diskuteras av hemsidans besökare. Vi vill även påpeka att krönikorna innehåller Mats Wemans personliga åsikter och inte nödvändigtvis är Malmö FF:s officiella.
