Prahl inför försäsongen
En 4-4-2-diamant ligger närmast, men MFF-tränaren har 3-5-2 i bakfickan när ett vinnande lag ska vaskas fram ur den spetsade men slimmade truppen. I årets första pratstund med hemsidan delger Tom Prahl sina formationsfunderingar, och förklarar varför Rostockmatchen ändå var givande – bland annat.
Det har blivit dags för hemsidans första pratstund med Tom Prahl 2004, ett år som tre månader innan seriestarten redan är helt sanslöst genom ljusblå glasögon sett. Nio och ett halvt tusen sålda årskort ger löften om publiksnitt på 20 000 plus. Efter flera spektakulära nyförvärv och en hemvändande legendar ställs frågan inte längre hur Real Malmö inför utsålda läktare ska vinna guld, utan hur man ska undvika att inte göra det. För oss åskådare och supportrar är det bara att tjusas och berusas, lägga sig tillrätta på brädan och surfa fram på flodvågen av hajp, drömmar och hysteri. Det blir en fantastisk säsong. För Tom Prahls MFF är det tredje gången gillt – som försäsongens slit ska genomjobbas, pusselbitarna ska falla på plats och bågen spännas. Allt för att maskineriet den här gången ska klara trycket och inte hacka, inte gnissla. allt för alla förväntningar äntligen och slutligen ska infrias nån gång i höst.
Hur känns årets säsongsupptakt jämfört med de två tidigare?
– Inför första säsongsupptakten, 2002, visste jag att det kunde bli ett tufft, men väldigt inspirerande år, då allt var nytt. Ifjol var vi redan tidigt tippade som favoriter, förväntningarna var uppskruvade. I år har de skruvats upp ytterligare. Det känns som om vi har substans att vara med och slåss om den allra ädlaste medaljen i år. Vi har ett bra lag – på pappret har vi många bra spelare. Inte så många seniorer till antalet kanske, men vi har tagit beslutet att satsa på en ganska exklusiv skara med 15-16 riktigt bra spelare och sedan fylla på med lärlingar.
Ifjol minskades truppen till 18 spelare och två målvakter, det tyckte du var på gränsen då. I år finns för närvarande 16 utespelare (plus långtidsskadade Jörgen Ohlsson och Bovar Karim).
– Det är lite i minsta laget, men det blir så här i år. Vi kan inte köra med ett antal backlinjespelare och mittfältsspelare och forwards som jobbar strikt i sina positioner; vi får vara mer flexibla. En mittfältare får bli forward i någon match, en mittfältare får bli försvarare i någon match.
Till exempel?
– Om det skulle bli kris i backlinjen, skulle säkert en spelare som Hasse Mattisson kunna agera där. I forwardlinjen – där det kanske är störst chans att det blir akut – har vi på pappret Igor, Niklas och Darko, men både Afonso och Yngvesson gångbara där framme. Sedan kan Olof spela både på mitten och i backlinjen.
En rörligare spelarmarknad gör också att den trupp som går in i försäsongen inte behöver vara stängd för komplettering. Det rådande transfersystemet med ”öppna fönster” i januari och juni lämnar en glänta för fler nyförvärv.
– Vi kommer inte att ha spelat så många matcher när vi går till sommarvila, så vi kan ”korrigera” om det visar sig att det verkligen behövs. Det finns fördelar och nackdelar med en mindre trupp, men framför allt är det ju den ekonomiska verkligheten som styr; det går inte att handla hejvilt. En mindre trupp är mer hanterbar vid träning, men samtidigt kan vi inte spela elva mot elva så ofta som vi önskat. Med en mindre trupp får också lärlingarna en kortare väg fram till chansen att spela. Det blir egentligen rätt nära för alla som är med, till både matchtruppen, bänken och elvan; att ha fyra fem spelare borta skadade eller avstängda är ju ingen extrem situation. Men om alla är friska blir samma elva väldigt svår att ta ut.
Nyförvärven Igor Sypniewski, Afonso Alves och – konstpaus – Patrik Andersson behöver ingen närmare presentation, men kanske några ord om Joel Ringström och Glenn Holgersson samt de nya lärlingarna Thommie Persson, Behrang Safari och Darko Lukanovic?
– Joel Ringström har jag haft ögonen på sedan tiden i Halmstad, han kommer från division IV-laget Hanaskog. Han är en framtidsman som har sin största utveckling kvar. Han är stor med bra räckvidd, och vår målvaktstränare Mats Svensson fastnade direkt för hans potential,
– Glenn Holgersson är något så ovanligt som en juniorspelare som återvänder till en storklubb. Han var ungdomsspelare i MFF, men kommer nu från IFK Malmö. Han var den av debutanterna som klarade sig bäst mot Rostock, han är en komplett vänsterback, som främst behöver bli aggressivare i en-mot-en-situationerna.
– Thommie Persson var en av de unga som fick spela ifjol. Han satt på bänken mot Örgryte och spelade sista matchen mot Örebro, men han tillhörde inte lärlingarna då utan U-truppen. En duktig allroundspelare, fotbollsklok och gedigen. I grunden mittback, men har mest fått spela på mittfältet i reservlaget.
– Behrang Safari är en fin spelartyp; han har ett jättebra steg, en riktig flyer med strålande fina inlägg och många fina individuella tekniska kvaliteter, bra skott och bra huvudspel. Han ska bara få lite större register i hur han använder de här tekniska färdigheterna, så kan han bli riktigt bra.
– Darko Lukanovic är också en spelare som fanns med ifjol, och som vi tog in efter hand. Han gjorde gjorde många mål i reservlaget. En duktig forward, stark med ett bra målsinne. Han har precis börjat sin karriär, det ska bli spännande att se hur mycket utveckling det är i honom.
Parallellt med alla spektakulära värvningar säger sig MFF hålla fast vid ambitionen att få fram egna, skånska spelare för A-laget. Markus Rosenberg utlånad till Halmstad samt uppgifter om att Jon Jönsson och Matias Concha är på väg bort från klubben ter sig motsägelsefullt i det sammanhanget.
– Vad gäller Rosenberg så tittade vi på hans personliga utveckling, han behöver mer speltid. När det gäller Jon och Concha, så vill vi absolut inte, på något sätt, göra oss av med dem – vi vill skriva nya kontrakt. Det är de själva som upplever att konkurrenssituationen här är så pass tuff, att de är tveksamma om de klarar den. Men jag hoppas fortfarande att det går att övertyga dem, att om de bara satsar och är tillräckligt bra själva så finns det utrymme för dem också. Lite tålamod hos spelarna är också ett önskemål.
Men Patrik kommer alltså tillbaka. När MFF-arna till slut verkade få ge upp hoppet om hemvändare från den enastående 80-talsgenerationen, så står han där och säger att han kan tänka sig att dra på den blå tröjan igen – och drömmen som värkt i många år blir sann.
För dig som tränare blir Patrik Andersson den utan tvekan mest erfarne och meriterade spelare du haft i något av dina lag.
– Det ska bli väldigt, väldigt roligt att arbeta med honom. Jag ser verkligen fram emot att få hit Patrik. Han är en ledargestalt som vill ta tag i saker, vill ta ansvar, vill dirigera och se till dels att det jobbas ordentligt, dels att organisationen fungerar. Plus att han har en jättefin inställning själv till träning och match; hans attityd är klockren. Den kan vara ett föredöme inte minst för unga spelare. För det är tufft att kliva in och spela i Malmö FF, det är höga krav. När det tagit emot och blivit kärvt är det lätt att få nog med sig själv och att klara sin egen prestation. Men spelare med erfarenhet kan både klara sin egen roll och stötta andra när trycket är stort. Jag tror och hoppas att Patriks närvaro ska lyfta andra spelare till att våga ta för sig – han blir en extrakapten, en vägvisare.
Under dina två säsonger med Malmö FF har du byggt laget med ett i svensk fotboll traditionellt 4-4-2-system som grund. Men inför 2004 har du uttryckt öppenhet för att prova 3-5-2, då spelarmaterialet skulle kunna passa för det: flera starka mittbackar, utpräglade kantspringare och Afonso alternativt Grahn i en renodlat offensiv mittfältsroll. till exempel. Berätta lite hur du tänker.
– Vi spelade 4-4-2 i Rostock med samma organisation som tidigare – Thomas och Hasse på mitten och ett rakt mittfält. Men framöver kommer vi definitivt att prova något som liknar en diamant, med en offensiv och en defensiv central mittfältare. Vi kommer säkert också att prova spela 3-5-2 i träningsmatcher, men första option är ändå 4-4-2 med lite annorlunda spel på mittfältet – sedan får vi se hur pass effektivt det blir. Vi ska försöka få upp våra ytterbackar i högre utgångsläge än ifjol. Då kan yttermittfältarna gå inåt i plan mer, och då kan vi få fler centrala mittfältare in i straffområdet.
En 4-4-2-diamant torde utelsuta de tvåvägsspelare i de centrala mittfältspositionerna som du värnat så starkt om hittills. Är du redo att ”ge upp” dem nu?
– Njaeh, det är beroende på vilka spelare man sätter in och hur de klarar det. Vi kommer ju absolut att prova att använda Afonso i en offensiv mittfältsroll, det måste vara det han är bäst på. Och då får man – kanske! – göra avkall på vissa defensiva kvaliteter. Men kanske är han också så pass duktig att han klarar försvarsspelet. Samma sak gäller för övrigt Tobias Grahn.
Vad lockar med 3-5-2? Beskriv den variant du tänker dig.
– Vi har bra mittbackar, och vi kommer att kunna ha bra kantspelare i ving-roller i det systemet. Då får vi kanske också plats med flera kreativa, duktiga mittfältare som är i form. Chanko, Jon, Thomas, Hasse, Afonso, Grahn. Men hur vi än gör kan vi inte få plats med alla spelare samtidigt. vi får helt enkelt se vilka som är friska och hela – just nu har jag bara två mittfältare i träning.! Tre mittbackar med två vingbackar – i vissa situationer kan det se ut som 4-4-2, till exempel när ena vingbacken är överspelad. Då tar närmaste mittback ett kliv ut, medan andre vingbacken faller tillbaka och in. Det blir alltså ett försvar med rörligare mittbackar och vingbackar som rör sig på kanten över stora sträckor, dock inte i sådana extrema korridorer som man kan se på kontinenten, där de bara springer upp och ner hela tiden.
Tränare brukar säga att sifferkombinationer på papper är en sak, hur det funkar på plan en annan och att skillnaderna mellan olika modeller inte behöver vara så stora. Men ett byte från 4-4-2 till 3-5-2 måste väl ändå vara ett ganska stort steg, och om det blir aktuellt måste man väl bestämma sig för det ganska tidigt?
– Det är ett stort steg, men samtidigt ska väl bra fotbollsspelare kunna vara så pass flexibla att de klarar det. För att se hur det kan se ut får vi lägga ner några träningar och göra en träningsmatch med 3-5-2. Om vi sedan bestämmer oss för att satsa på ett nytt system, måste vi ge det chansen under en lång period. Det kan fungera jättebra inledningsvis och sedan sämre – eller tvärtom, så det gäller att vara envis. Därför är grunden fortfarande 4-4-2, men skulle 3-5-2 se riktigt bra ut med det spelarmaterial vi har, så. why not?
Du har låtit det tillgängliga spelarmaterialet inspirera till förädling av ”ryggmärgs-4-4-2”, och kanske också till att pröva ett helt nytt system i 3-5-2. Har du kommit att ändra dig fotbollsideologiskt under resans gång?
– Nej, 4-4-2 är fortfarande den fotboll jag tycker om, men det kan vara 4-4-2 som är modifierat på en del punkter. Till exempel som vi gjort med kantspelare som Yngvesson och Erik Johansson som kommer in mer centralt. Och jag tycker fortfarande om att ha centrala mittfältare som är tvåvägsspelare, som är pålitliga. Det har de flesta europeiska storlagen idag, egentligen: Arsenal, United. de har starkt folk på mitten och kreativt, spelskickligt folk med stora friheter på kanterna, både i form av ytterbackar och yttermittfältare. Men just blocket mittbackar och centrala mittfältare håller de stora lagen rätt hårt på: Zidane spelar till vänster i Real Madrid, liksom Pires i Arsenal. så kan det kanske bli här också. Men du måste vinna matcher, det är det viktiga. Efter ett par träningsmatcher ser vi hur pass stabila och gedigna de nya spelarna är i vårt sätt att tänka; sedan får jag flytta runt och kanske ändra lite på ”ideologin”. Allt för att utnyttja materialet på bästa sätt – det är det som är i fokus.
Är några förändringar i träningsupplägget gjorda inför försäsongen -04?
– Vi har renodlat den individuella träningen. En dag i veckan tränar vi i smågrupper, där varje lagdel tillsammans får nöta sin teknik i sina roller och positioner. Vi har en lite annorlunda inriktning på styrketräningen, med bland annat brottning en dag i veckan och ett medicinbollprogram. Vi löper lite mer, två dar i veckan i januari och februari. Vi tränar även onsdag förmiddag nu, alltså varje dag och mer totalt sett. Nu när vi har vår fina hall kan vi nöta passningsspelet. Det blev bättre genom vår satsning ifjol, men är fortfarande inte så bra så det är uppseendeväckande.
Första träningsmatchen i lördags mot Hansa Rostock. Nedtränat allsvenskt lag med tre månader till seriestart möter bundesligalag som slipar premiärformen. Resultat: 0-4, inga målchanser skapade, några billiga insläppta – fullt naturligt. Men vad ger en match mellan två lag i så pass olika fas?
– Den ger faktiskt ganska mycket. Vi får veta var ribban ligger internationellt mot ett hyfsat lag från Tyskland. Det skadar inte att bli påmind om vad som krävs för att spela på den här scenen. Jag tycker vi ska kunna matcha ett lag som Hansa; de är hyfsade men liksom inga underdjur. vi ska inte få stryk med 4-0 om vi möter dem om tre månader, det ska vi inte. Rent praktiskt får vi allt betalt, och det är en väldigt trevlig resa, ett avbrott i träningen. Vi var stela och styva, men vi hade en hyfsad laguppställning. Det man kunde se var att det tar tid att sätta ihop ett lag. Dels var rollbesättningen inte så klar, men framför allt visste inte aktörerna hur de skulle fylla sina roller, och att jobba systematiskt tillsammans – det fanns liksom inte i lördags. Det var helt strukturlöst. Rostock skapade inte så mycket målchanser, men de var satans effektiva, vilket också är kännetecknande för bra lag. De tog tillvara på våra små misstag och utnyttjade dem skoningslöst, och på en tung bana fick vi slita ont när vi inte kunde få fatt i bollen. Direkt efter matchen var jag ganska besviken, men nu har vi redan fått ett antal saker att träna på de närmsta veckorna. Framför allt i anfallsspelet.
Och Prahl tillägger:
– Intresset för Malmö FF fortsätter så klart, men samtidigt fick vi balanserat den värsta haussen. För även om vi köpt Igor och Afonso, så är de vanliga pågar av kött och blod. Vi blir faktiskt inte ett svenskt Real Madrid för att vi fått hit dom. Om hysterin dämpas lite, och förväntningarna tas ner till en realistisk nivå – ur min synvinkel gör det ingenting.
Fast det där ska han nog inte hoppas för mycket på, den gode generalen.
Intervju: Tobias Christoffersson
