Prahl inför guldstriden
Det är nu det gäller. Sju poäng i veckans tre matcher är önskvärda. Minst fem segrar på de återstående sju matcherna är nödvändiga. När Tom Prahl formulerar resultatprognos för ett bärgat guld lämnas ingen bred marginal. Men i sitt lag upplever Prahl upplever ett lugn och en koncentration som alstrar tillförsikt.
– Den här veckan kommer att bli avgörande, sedan kommer oktober som blir… helt avgörande.
En lakonisk, närmast minimalistisk Prahl-replik nånstans mitt i hemsidans summeringssamtal med MFF-tränaren blir den som kanske bäst beskriver nuläget i den allsvenska guldstriden 2004. Den tredje raka guldstriden, den där MFF efter stort och litet silver ska räcka hela vägen, spelas i sju omgångar gånger tre poäng fram till lördagen den 30 oktober – men nästan hälften eller närmare bestämt 42,8 procent av poängen fördelas kommande vecka. Det är nu det gäller, helt enkelt.
Tre lag gör upp om guldmedaljerna, därom råder inget tvivel. Om alla tre blir hänger kvar på vagnen in på upploppet är en annan sak – den som slirar till nu kan vara borta om en vecka.
– Eventuella skador slår väldigt hårt under en sån här tät period, för man hinner inte rahabilitera.Vi har det tuffaste programmet under veckan: både Halmstad och Göteborg har två bortamatcher, men… HBK har Örgryte och Trelleborg och Blåvitt ska till Trelleborg och Borås; där försvinner det inte så mycket känns det som. Vi möter två topplag, som kanske inte är topplag idag, men som ändå är det… Djurgården och Hammarby. Sedan är det den där eländiga matchen mot Örebro borta, som vi alltid har haft problem med. Men det är nu jag tror att det här lugnet kan spela in.
”Det här lugnet”? Jo, stämningen i den himmelsblå varlyan andas tillförsikt vid besöket torsdag middag efter den oavgjorda seriefinalen på Örjans vall. Tom Prahl berättar om ett samlat lugn kring lag, trupp och omklädningsrum. Vårens turbulens är ett minne blott.
– Det är en känsla man har, och det är positivt inför slutspurten. Man märker det i omklädningsrummet, man märker det på träningsplanen. Det var längsedan det var så lugnt och harmoniskt i spelartruppen. Inget tar energi från fotbollen, som det varit under perioder tidigare. De spelare som har kommit in under säsongen tillför en hel del på det mentala planet, framför allt Daniel Andersson men även Peter Abelsson. Jag tror på en bättre beredskap i år. Koncentrationen finns.
En bidragande orsak är att det under den dryga månad som förflutit sedan förra summeringen genom landskampsuppehållet funnits mycket tid för träning.
– Vi har haft en bra träningsperiod, där vi har jobbat med djupledsspel, passningsspel och fys samtidigt som truppen varit relativt samlad; få har varit skadade eller iväg på landslagsuppdrag. Vi har kunnat träna på rejält, och jag tycker det visade sig mot Halmstad också, vi var i bra trim. Framöver gäller det mer att hitta balansen mellan träning och återhämtning, att behålla det höga tempot. Träningen idag var till exempel väldigt lugn, mer tekniska moment med inlägg, spelarna var knappt svettiga. Men självklart gör vi fullfartsträningar också, och så taktiska träningar, med tanke på vilka vi ska möta nu.
Förra gången sa du att laget behöver höja sig en nivå för att hålla i en guldstrid. Sedan dess har fyra matcher spelats mot Sundsvall, HIF, Örgryte och HBK – en seger, två oavgjorda, en förlust. Har höjningen kommit?
– Jag tycker vi har spelat bättre i de här matcherna, undantaget den mot Sundsvall. I första halvlek mot Helsingborg gör vi en bra match, i Halmstad är vi bra med frånsett 30 minuter i första halvlek, och att slå Örgryte med 2-0 på bortaplan är ändå något slags styrkebevis. Jag tycker vi har lyft oss lite.
Hur ser du på årets guldstrid jämfört med de två föregående?
– Inte för att man behöver tro på slumpen, men det här kommer ju att bli väldigt tillfälligt, även om det lag som vinner förmodligen är det bästa, så brukar det vara. Men det känns oerhört jämnt. Alla tre topplagen är i god form, och det ser inte ut som om de kommer att ge bort många poäng. 2002 var det oktober som fällde oss: vi var bra med i september, sedan hade vi Sundsvall borta och Elfsborg hemma där vi tog en poäng – och så var vi efter. Det som hände då var att vi fick folk skadade, vi fick spela med lite rumphuggna lag. 2003 var vi aldrig riktigt nära. Vi var en eller två poäng ifrån, men det var efter att vi jagat och haft en jättebra svit. Djurgården vägrade ju förlora ifjol – de tog ju så mycket som 58 poäng, så… vi var inte riktigt nära ifjol.
Tom Prahl har räknat lite grann på vilken poängskörd som kan tänkas krävas i år.
– Inget av lagen under tättrion kan vinna. De ligger på 30, sju matcher kvar, 21 poäng att spela om: de kan max komma upp i 51 poäng. Det kommer garanterat att behövas. För att vi ska komma upp till 51 poäng måste vi vinna fem av de sju matcherna., 37+15 = 52. Men det är inte säkert att det räcker heller, det beror på vilka matcher man förlorar. Det är förutsättningarna. Och kommer vi ur den här veckan med sju poäng tycker jag det ser bra ut.
Hur rankar du guldkonkurrenterna Halmstad och Göteborg?
– Halmstad har sitt omställningsspel och Göteborg har sitt malande. Men jag tror att Göteborg kan bli mer sårbara med sin backlinje och målvakt, medan Halmstad ”måste få” skador och avstängningar. Men det är klart, skulle Mackan eller Preko gå sönder eller bli avstängd.
Under min tid i allsvenskan är Norrköpings åtta eller nio raka -99 det mesta, men får man en sån oerhörd svit som Göteborg har nu, så kommer alltid en svacka förr eller senare. Och som läget är nu räcker det med att förlora en match så är man i bakvattnet.
HBK blir alltså största hotet?
– Ja.
Om HBK försöker kontra sig till guldet och IFK mala sig till det, vad gör då MFF…?
– Vi gör både och! Vårt mål med spelet är ju att både kunna ställa om snabbt när det finns möjlighet och att hålla bollen när så krävs. I delar av matchen mot Halmstad visar vi att vi har förmågan. Vi får upp ytterbackarna och har lite längre anfall, men vi ställer också om snabbt. Det handlar som alltid också om vilka spelartyper man har på banan: hade Afonso och Niklas spelat i Halmstad tror jag inte de hade löpt som Mackan och Preko – de har andra kvaliteter, de vill gärna vända och vrida. Jag tycker att det fotbollsstil vi representerar ändå är rätt attraktiv att titta på jämfört med för tre år sedan när jag började. Då såg det inte speciellt mycket ut för världen.
Ja, även jämfört med första och i viss mån andra Prahl-året.
– Ja, det har varit vår målsättning att öva upp passningsspelet men samtidigt har ett bra djupledsspel. Jag anser fortfarande att den effektivaste anfallsmetoden är djupledsspel. Alla mina lag genom åren har haft det som signum – och har också gjort väldigt mycket mål. Vi gjorde flest mål 2002, näst flest ifjol, och näst flest hittills i år.
Finns det ännu några avgörande pusselbitar att få på plats för att MFF ska lyckas i guldstriden?
– Att fortsätta få igång samspelet mellan Niklas och Afonso blir helt avgörande. Och att göra mål helt enkelt. Det får inte bli stopp, vi måste fortsätta göra mål i varje match. Och så får vi inte råka ut för skador i backlinjen, det skulle slå tufft. Och så måste disciplinen förbli intakt så vi inte håller på med dumheter med gula kort och så.
De senaste matcherna verkar en mittfältsuppställning ha utkristalliserat sig som ett förstaalternativ: ett centralt nav med Thomas Olsson och Daniel Andersson flankerade av Andreas Yngvesson och Lolo Chanko. Tom Prahl håller inte riktigt med.
– Vi har ju nästan inte haft mer än fyra mittfältare friska samtidigt och vi har fått pussla.
Jon har varit borta med U21-landslaget och han har varit skadad, Hasse Mattisson har varit skadad. Hans match som kantspelare mot Trelleborg hemma var strålande, sedan fick han hoppa ner och spela back mot Sundsvall därför att vi inte hade någon ytterback när Jon-Inge fick spela mittback. Det är nog troligt att Hasse hade fått en chans att fortsätta som kantspelare om han hade varit hel. Problemet är ju att vi inte har några riktigt naturliga kantspelare. Men Jons inhopp mot Halmstad var mer kantspelaraktigt än vad vi har sett tidigare, faktiskt. Han gjorde något bättre av situationen än han gjort tidigare, var mer i position, löpte i djupled och tog sig in i straffområdet.
Men det har väl sett ganska bra ut…?
– Ja, det tycker jag. Men det är bra spelare. Thomas och Daniel är ju två jättefina centrala mittfältare. Men vi får nog titta på vem som är hela och friska i fortsättningen också, det går inte att vara säker på exakt vem som ska spela och var.
Hur är skadeläget för Hasse Mattisson?
– Det är inte bra alls, det skulle ha varit mycket bättre vid det här laget. Han sliter med lårets framsida.
Daniel Anderssons utveckling?
– Han har en stor arbetskapacitet och en stor arbetsradie, och han är en stor moralisk tillgång. Han gör ett bra jobb som pådrivare och arbetshäst och han har blivit lite av en lagpappa. I vissa matcher har han gett sig iväg i djupled – annars spelar han i stort sett på säkerhet och gör det bra. I förlängningen bör han jobba med att spela mer framåt, bli mer rättvänd med bollen, förbättra sitt fotarbete och bli lite kvickare i rörelserna så att han kan vända upp ännu mer.
Ditt intryck av Yksel Osmanovski?
– En pigg spelare som är lite ringrostig matchmässigt, men inte fysiskt. Inhoppet mot HBK var bra: han hämtar upp en hörna från sista stolpen och så gör han en väldigt modig sak i de sista sekunderna, Höiland slår ett inlägg och han kastar sig i knähöjd när Joel Borgstrand sparkar. Det är väldigt nära… Det har man sett på träning också, han är modig och tuff. En joker, helt klart.
Kan han bli den mer renodlade yttermittfältare som truppen saknar?
– Det kan jag inte svara på. Han är ju ingen flyer som tar sig runt folk. Han är en kvick spelare på korta ytor som hittar vägg och kombinationer och har bra speluppfattning, bra spelsinne.
I anfallet har Niklas Skoogs form bortsett från matchen mot Halmstad, då han tvingades av plan skadad, fortsatt stiga, samtidigt som Afonso fortsatt övertyga och framför allt göra mål, viktiga mål.
– Niklas kurva har varit stigande, han har varit mer löpvillig och rörlig. Niklas kan bli viktig i slutändan om vi kan få riktig fart på honom, så att han gör lite avgörande mål. Afonso har haft en väldigt bra period, han har räddat oss i match efter match och har varit strålande. Hans utveckling påminner faktiskt rätt mycket om Peter Ijehs, som när jag fick hand om honom var en ganska stor talang som inte spelade sitt spel så konsekvent och jobbade så hårt som han behövde. Men det gör Afonso nu, och då får han betalt för det också. Han är mycket mer löpvillig och aggressiv och tar för sig. En remarkabel utveckling, precis en sån man vill se hos en spelare.
Daniel Majstorovic har lämnat laget för proffslivet i Holland. Peter Abelsson har värvats för att fylla luckan. Oavsett omständigheterna måste det vara olustigt att rucka på ett etablerat mittlås inför säsongens avgörande?
– Det är ju inte bra att tappa ett inkört mittbackspar, framför allt inte i den fas vi befinner oss i nu. Dessutom hade Danne stabiliserat sitt spel på en betydligt högre nivå än jag sett honom tidigare, han gjorde många bra matcher efter uppehållet och var verkligen hundraprocentig i att få bort bollen från straffområdet när den kom i luften. Men jag är inte ett dugg orolig för Abelsson, jag gläder mig att ha honom här. Han är välutbildad och kan det här med att spela mittback. Han är bra i luften om än inte så djävulskt kraftfull i sitt huvudspel som Daniel. Han är lite klokare i det rent taktiska spelet, mer uppmärksam på att hålla linje. Det var lite tveksamheter i mittbackarnas samspel mot Halmstad – men det hade det säkert varit med Daniel också, så duktiga som deras forwads var.Och det är nog inte det sista fina nickmålet vi har fått se Peter göra här. Det är lite Jörgen Ohlsson-stuk på hans huvudspel, han får också in sin teleskopnacke lite här och där och trycker dit dom!
I truppens utkant finns nu två spelare tillgängliga som också skulle kunna ha joker-potential: Gelson, nu frisk, och Samuel Barlay, nu spelklar. Kan de bli aktuella?
– På två månader kan de mycket väl bli det, man ska aldrig säga aldrig – även om det kanske inte känns så just nu. Båda har kvaliteter. Gelson är en strålande fin huvudspelare och straffområdesspelare, men lite oslipad utanför och liksom inte inne i vårt spel. Samuel blandar och ger med stora skillnader i sina prestationer, men han är väldigt stark och kraftfull och kan myckt väl komma in och avgöra en match. Möjligheten kan finnas.
Det är nu det gäller. Tre lag, sju matcher, varav tre närmsta veckan. Känslor?
– Det är bara att hoppas att det är vår tur i år. Att vi har hungern, att vi har spelare som vill vinna. Själv tycker jag det skulle vara himla roligt. Nu har vi varit relativt nära i två år, och att få sätta om inte punkt, så pricken över i:t – det hade man kunnat gotta sig åt länge.
Intervju: Tobias Christoffersson
