Prahl mot mars
I februarisummeringen ger MFF-tränaren lägesrapport inför avresan till La Manga, men hinner också dra en lans för Lars-Tommy och avslöja sin lustbetonade kärlek till vintern.
– Titta dom skriver sitt nummer också.
– Jag har nummer tre.
– Jag har nummer fem.
– Jag har inget nummer för jag kan spela överallt i laget.
– Kan du skrivstil?
– Jag kan skriva ett fult ord på engelska i din panna.
– Titta där är MFF i E-u-r-o-p-a-c-u-p-e-n.
Ett gäng smågrabbar och någon småtjej på storögt studiebesök hos MFF sista träningsdan innan La Manga. Tålmodigt väntande vid omklädningsrummets stängda dörr, Prahls genomgång efter träningen drar som vanligt lite över tiden. De har visst träffat spelarna redan och fått autografer och så, men inte av Daniel Majstorovic och ingen tycks beredd att gå innan nummer fyras namn finns i block och böcker. Det är en fröjd att lyssna.
Hemsidans månatliga pratstund med MFF-tränaren inleds småningom, med det stillsamma antagandet att klimatväxlingen Malmö-La Manga denna ovanligt ihärdiga skånska vinter kanske blir extra skön. Tom Prahl är inte med på noterna.
– Jag är en sån där fåne som njuter när det är riktig vinter och man kan se skillnad på årstiderna. Jag var ute på Börringesjön igår och åkte skidor, och gjorde väl en 12-13 kilometer på 45 minuter. Det är härligt, med den här vintern – jag har åkt långfärdsskridskor också.
Men ur fotbollssynpunkt, då…? Hårda planer, kallt och bistert?
– Ur fotbollsynpunkt har det också varit en jättebra vinter. Inga träningspass har blåst bort, inga träningspass har regnat bort som de gjorde i fjol. Det har varit fruset lite grann, men i stort sett perfekt. Vi har varit på banan hela tiden.
Vind och regn alltså ondare fiender än kyla och tjäle. Fotbollsträningen utomhus har uteslutande förlagts till konstgräsplanen, medan de fem danskmatcherna har spelats på så kallat tredje generationens konstgräs. Sådant ska vara på gång också i Malmö.
– Träningsmatcherna i Danmark har ägt rum under perfekta betingelser. Filtmattan vi har är väldigt snabb och inte dålig i sig, men det nya gräset är bättre. Att lägga tredje generationens konstgräs inomhus i kombihallen eller på den befintliga konstgräsplanen skulle vara ett alternativ till att bygga en dyrare hall. Vi kämpar för att få tredje generationens konstgräs, och jag hoppas jag får vara med om det under min tid som tränare…
Funderingar kring den befintliga konstgräsplanens förtjänster och faror ställdes tyvärr, tyvärr på sin spets i början av månaden. Träningspass en dag tillräckligt kall för att planens eluppvärmning inte skulle nå filtlagrets yta – och så hade skyttekung Peter Ijeh halkat och brutit foten. En diskussion fladdrade till om förnuft, ansvar och orsak. Kommentar?
– I den mediebevakning som finns idag ska saker hittas att skriva om hela tiden. Vi har tränat på det här underlaget i två säsonger nu, det här är det enda skadan vi har haft och jag tycker inte man kan relatera den till underlaget. Det kan vara halt på en gräsplan också, det kan vara knutigt på en grusplan. Det var lite halt när vi började det passet, men det var ingen som funderade på att inte träna. Och Malmö Fritid behöver inte heller ta det här åt sig: när det är väldigt kallt biter inte värmen, och den här gången var det på gränsen. Värmen trängde inte genom filtskiktet.
Det finns ett annat perspektiv att anlägga, som kanske gör den olyckliga händelse mindre frustrerande.
– Det var otur, men tur i oturen trots allt, för Peter har en stressfraktur i underbenet som förmodligen hade behövt läkas ut under rätt lång tid. Han hade nog inte varit aktuell för spel de närmaste månaderna. Det hade kanske känts ännu surare om vi upptäckt att han inte kunde spela eller träna under fyra månader på grund av stressfrakturen. Nu får han läka bägge, och hinner förhoppningsvis träna upp sig och komma igång utan att få några men.
Hur länge är han borta?
– Det är en lurig skada han har, den kallas Jones syndrom och kan åtgärdas på två sätt: dels gipsa och hoppas att det självläker, dels sätta in skruvar. Det finns en risk att foten skadas igen när skruvarna tas ut. Samtidigt är man helt inaktiv med benet när man har det i gips, och viss muskulatur hinner förtvina, som kommer att ta åtskilliga veckor att öva upp igen. Jag tror tidtabellen är midsommar. Peter själv tror mycket tidigare, men det är en stor fara att forcera förloppet efter en sån här skada. Det är väldigt olyckligt, men vad ska vi göra?
Februari månad har sett fem matcher mot fem av de bästa danska lagen. Segrar mot de två bästa – FC Köpenhamn och Bröndby – oavgjort mot Farum, Odense och AB Köpenhamn. Så här års brukar det heta att resultaten är mindre viktiga, att spelet inte är färdigtrimmat och laget förstås inte samspelt. Vad mäter du då, som tränare, och vilka slutsatser är att dra av MFF 2003 så här långt?
– Vi utvärderar hur spelarna fungerar, hur försvars- och anfallsspel fungerar, hur vi släpper till eller skapar målchanser. Vi har ju lagt fokus på passningsspelet i år, och förutom mot Stadslaget och första halvlek mot FCK har vi kanske inte sett så mycket resultat av det i matcherna ännu. Vi har mött lag som varit spelskickliga rent passningsmässigt och har fått ägna mycket tid åt att jaga boll. Då har vi varit lite trötta när vi vunnit bollen, och slagit bort den lite för enkelt. Men den här träningen kommer att bli nyttig på sikt – man får sällan utdelning direkt på det man tränar. Hoppas folk kan upptäcka det när serien startar. Och gör de inte det… får vi träna mer!
Säger Prahl, och fortsätter:
– Det är danskar vi har mött och det är på gott och ont. Vi har fått träna väldigt mycket positionsspel i försvaret, eftersom vi fått jaga boll mycket. Svenska lag spelar inte så, så det är svårt att utvärdera. Men inför vårt uefacup-äventyr har vi stor nytta av att ha mött danska lag med mer kontinental spelstil: passningspel, fart, behålla boll och mycket rörelse. På fem matcher har vi släppt in fem mål, det är ett mål i snitt. Ska vi vara allra högst upp måste vi dra ner antalet insläppta mål från 32 till cirka 25, vilket är ett per match. Framåt har vi inte öst in mål, men… vi har gjort nio, det är också bra. Vårt djupledsspel har inte varit så bra än så länge.
Och de norska lagen, som väntar nere i Spanien?
– De är mer svenska i sitt spelsätt. Få se om vi kan tvinga på dem vårt passningsspel…!
En snabbgenomgång av spelartruppen.
– Peter Ijehs skada ger möjligheter för Markus Rosenberg och Andreas Yngvesson att visa framfötterna istället, och hittills har framför allt Mackan visat att han är en man att räkna med. Han är duktig i spelet, påpasslig, och han har gjort mål i alla matcher utom mot Bröndby, då spelade han bara en halvlek. Han är intressant, för han hade inga större framgångar i ungdomsåren, och har tagit ett litet steg efter ett annat. Han har en bra inställning, som tjänar som ett föredöme för andra. Samtidigt har Andreas också gjort bra ifrån sig, det är jämnt skägg mellan dem bägge.
Hur är läget för Jörgen Ohlsson, skadad sedan i höstas?
– Ohlsson är tillbaks nu! Han har tränat fotboll i snart en vecka, och gjort fyra hela pass. Så, frånsett lite småskavanker – som ska man visserligen ta på allvar – så är det bara Peter som är borta.
Jeppe Vestergaard är tillbaka efter sin knäskålsskada och spelade 15 minuter mot Bröndby. I samma match stod Mattias Asper stod i andra halvlek. Är han helt återställd från sin axelskada?
– Asper kommer att stå en hel match i Spanien. Han kommer nog alltid att ha lite problem med sin axel… förhoppningsvis är det hanterbart. Alltså, elitidrott är inte friskt – det är inte sunt att träna så mycket, utsätta kroppen för så mycket. Man har alltid lite skavanker.
Hur ser det ut i försvaret?
– Joseph har spelat vänsterback permanent. Det är ju lite överraskande, men delvis beroende på att Jeppe var skadad. Han har gjort det bra och kan till och med slå sig in och ta en plats som vänsterback. Sedan tycker jag Olof Persson har tagit ett steg jämfört med ifjol. Han är en spelare man kan lita på helt enkelt, har släppt till väldigt lite situationer.
Och mittfältet?
Thomas Olsson och Kristian Bergström har motsvarat förväntningarna, men exakt hur vi kommer att formera får La Manga visa… Kristian Bergström har spelat mycket, men har inte heller haft så mycket konkurrens av en naturlig vänsterfot när Joseph spelat back. Thomas har i tre matcher visat att han är en duktigt spelare. Lolo Chanko gjorde en strålande inledning som central mittfältare i de första matcherna, men han har plågats av lite småskavanker och inte varit lika bra i de senaste matcherna. Glädjande är också att Hasse Mattisson tränat så mycket som han gjort. Lite skadebekymmer, men har i stort har han hanterat det bra.
På högerkanten har Erik Johansson spelat en del, men också känt av konkurrensen från såväl Jon-Inge Höiland som Matias Concha.
– Bägge är ytterbackar egentligen, bägge kan agera yttermittfältare. Vi kommer att prova Jon-Inge som yttermittfältare i Spanien och Concha mer som ytterback så får vise vad resultatet blir. Det är viktigt att alla känner att de har chansen. Man ska inte såga av grenar för tidigt, helst inte alls förstås. Men så småningom måste man ändå visa lite kallt stål och ta ut en startelva – och då är det några som hamnar utanför. Men när väl premiärlaget haft sin tid, så börjar nästa process. Då utvärderar man varje vecka om något behöver bytas.
Två av lagets centralfigurer har varit iväg och gjort mycket lyckade insatser för landslaget – Daniel Majstorovic och Niklas Skoog.
– Det är roligt. Förbundskaptenerna ringer tränarna rätt ofta, och jag rekommenderar bara spelare som jag tror har förutsättningar att verkligen öra sig gällande. De var värda chansen, de fick också beröm och har kommit hem stärkta.
Det finns alltså en pågående dialog mellan förbundskapterna och tränarna…?
– De ringer och frågar – utifrån sina idéer – om det finns några spelare… vad det finns för spelartyper. De är de enda förbundskaptener som jag har haft någon dialog med, och jag ha ändå upplevt ett par både på U- och A-sidan. De här är helt outstanding vad gäller kommunikationen – Tommy Svensson tror jag aldrig jag pratat med, till exempel… Alla gnäller på dem, men det här är jättebra killar.
Hur ser La Manga-vistelsen ut om man jämför med ifjol?
– Vi är ungefär lika långt komna som i fjol: vi har repeterat det viktiga i försvar och anfallsspel, vi har kvar en del vad gäller djupledsspel. Vi kommer att arbeta med den individuella färdigheten, där de olika lagdelarna jobbar för sig med sin teknik och sina roller. Vi kommer också att nöta lite fasta situationer, som vi inte gått in på än när det varit kallt. Annars spelar vi bara tre matcher i år jämfört med fyra ifjol, men istället får vi en bra sammanhängande träningsvecka.
Några nya knep för att undvika hotelldöden?
– Vi håller till vid samma träningsanläggning, men ett annat hotell. Vi har rätt mycket aktiviteter inplanerade, men man kan ju inte heller dadda med spelarna dygnet runt…! Det ska finnas egen fritid.
/Intervju: Tobias Christoffersson
