Prahl om Rosenborgsmatchen… och lite till
Det blev en plattmatch istället för en milstolpe när MFF föll tungt mot Rosenborg. I den aktuella summeringen med hemsidan talar Tom Prahl om en svacka veckorna innan matchen och förklarar förlusten med framgångsförnöjsamhet snarare än motståndets övermakt.
Det fanns tre nya fina segrar att lägga till årets samling, en moraliskt stark vändning i och avancemang från första Royal League-gruppspelet att lägga ut texten om, samt en intakt förlustnolla 2005 att fortsätta polera glansen på – i fryntligt samspråk under ännu en pratstund med Tom Prahl.
Men så kom matchen mot Rosenborg, debàclet mot Rosenborg, och det är svårt att fundera på något annat. Vilken är MFF-tränarens syn på misslyckandet, på misslyckandets karaktär? Vad hände (inte)? Tom Prahl har gjort en analys av matchen och gått igenom den med sina spelare.
Var norrmännen helt enkelt en nivå högre? Var deras patenterade spelstil omöjlig att få bukt med? Kom MFF fel in i matchen?
Nej, inte primärt, enligt Tom Prahl.
– Vi kom till den här matchen med åtta raka utan förlust – och där finns lite av förklaringen: vi var inte riktigt på tå. Ändå hade vi pratat om att det var en stor utmaning för oss, ett test, att få möta Rosenborg borta. Om vi spelade jämnt med dem, skulle det bli en milstolpe i vår utveckling – nu blev det tvärtom. Resultatet i sig är ingenting att skämmas över, att förlora med 2-0 är ingen katastrof – men resultatet speglar inte prestationen på banan. Vi kom rätt så lindrigt undan.
Att ”inte vara riktigt på tå” i en match som kunde blivit en milstolpe… att förlora på ett sånt sätt måste göra dig väldigt besviken?
– Jag hoppas inte att det bara är jag som är besviken… det är det ingen vits med. Jag har gjort en analys som killarna har fått titta på, och det är upp till dem om de vill ta den till sig. Detta var andra gången som vi vek ner oss mot ett norskt lag. Sedan förlusten mot Brann i höstas har vi haft matcher då vi tvärtom levt på bra inställning, då man varit stolt över vad vi presterat. Både i Turkiet och i Royal League-matcherna mot Halmstad och Brann stod vi upp bra.
Samtidigt betonar Tom Prahl att plattmatcher är ett fenomen svårt att undslippa.
– Alla lag får mentala svackor. Och det gäller också oss ledare, särskilt när det går bra – det kan vara svårt att hitta rätt ord, att motivera, att veta vad man ska träna. När det går dåligt är det ofta lättare, för då finns det något att förbättra. När man vinner blir det gärna lite förnöjsamt, man vill njuta lite extra. Därför är det himla viktigt att komma upp på vägen igen efter en sån här match.
Förutom den bristande inställningen, pekar Prahl på ett negativt mönster som utkristalliserat sig.
– Vi hamnar väldigt långt ner i banan med de offensiva positionerna, främst yttermittfältarna, men även ibland anfallarna; vi hotar för lite. Vi måste ta löpningar i högre fart, men då måste vi först ha tag på bollen, och då måste vi vara tillräckligt aggressiva i vårt försvarsspel – vi fick ju inte låna så mycket boll av Rosenborg… Anfallsspelet är ofta beroende av ett försvarsspel där man vinner bollen tidigt, mycket av dagens fotboll är det snabba omställningsspelet. Men samtidigt vi måste ju ha ett eget grundspel själv.
Så taktiken bidrog inte till den misslyckade matchen?
– Vi var rätt så väl förberedda på hur Rosenborg spelar, och det fanns inga överraskningar. Deras spel ser precis ut så som man tror det ska se ut. Men de gör det med en kvalitet och en konsekvens som få andra lag. Och man ser ju också när man kommer upp till Trondheim att det är en klubb som är van vid den internationella kostymen.
Och MFF har inga generella problem med Rosenborgs spelstil?
– Inte om vi hade genomfört matchen som vi tänkt. Möjligtvis kunde vi ha provat att göra som vi gjort mot Djurgården – som också har tre centrala spelare på mitten – ibland: styra över spelet på ett visst sätt och spela mer markeringsspel. Men vi ska kunna klara det även med vårt normala spelsätt.
Revanschen får dröja till maj, då Rosenborg kommer till Malmö.
– Då hoppas jag det ser annorlunda ut. De var också väldigt nöjda med sin match mot oss – så vad som är orsak och verkan är inte självklart. Jag såg dem få stryk av Hammarby med 3-0 ifjol i genrepet inför allsvenskan – och då såg det förfärligt ut.
Hur är förutsättningarna inför matchen mot FCK?
– Det kommer inte att gå lika fort som i Trondheim. Planen där var väldigt hårt packad; jämn men hård och därför snabb. Här har vi en mjuk, ganska uppsprungen plan, där det kommer att bli problem med både passningsspel och fötter och där tempot efter hand kommer att sänkas; lite som Halmstadmatchen. FCK är bra för tillfället, de spelar rätt mycket som vi själva, skillnaderna är små. Jag såg matchen FCK-Rosenborg, och de gjorde en match med bättre konsekvens och engagemang än vi. Det var två tillfällighetsmål som Rosenborg fick, annars var FCK betydligt piggare. De är säkert Danmarks bästa lag för tillfället.
En måste-vinna-match?
– Ja! Om vi ska ha en chans att tävla om att bli Nordens bästa lag, så måste vi först vinna mot FCK hemma. Då är vi med på banan igen.
Hur framskrider försäsongen annars?
– Efter matchen mot Odense kom vi in i en liten svacka; vi fick folk skadade samtidigt som spelarna tränade hårdare och också var trötta efter de tre Royal League-matcherna – så på så sätt var det inte oväntat att vi skulle få svårt mot Rosenborg borta. Nu börjar vi få alla friska igen, vi siktar på att pricka in nästa formtopp till seriestarten.
Jon-Inge Höiland – med glädjande färskt förlängt kontrakt – och Patrik Andersson tränar för fullt Förhoppningen är att Patrik ska göra comeback i match på en fin plan nere i Turkiet under träningslägret där. MFF flyger till värmen annandag påsk, och möter allsvenska nykomlingen Assyriska i en preliminär träningsmatch siste mars.
– Många andra lag väljer att åka till värmen ett slag – norrmännen åker kors och tvärs över Europa för att hitta bra planer – men vi har valt att stanna hemma. Och det har varit mycket snö och dåligt väder, så vi har tränat väldigt lite ute. Inte optimalt, men för allsvenskan tror jag inte det har någon större betydelse; vi ska ner till Turkiet och sedan får vi bra förhållanden den sista tiden innan premiären.
Den riktiga, slutliga konkurrensen i truppen har fått vänta på grund av att skadorna till viss del avlöst varann.?
– Det stämmer, den riktiga konkurrensen har inte infunnit sig. Men så blir det kanske under säsongen också. Men så småningom kommer tillfällen då man får ta beslut. Jag vill inte prata för mycket om det här, för att undvika spekulationer. Men egentligen finns det bara en sak att gå efter: vad spelarna presterar på banan.
Något test av en ”Milan-modell” på mittfältet har det ännu inte blivit. Utan egentliga träningsmatcher har det kanske inte heller funnits något tillfälle att prova?
– Vi kommer att träna på ”Milan-formationen” för att kanske ha som en utväg att ändra till under en match, men – att nu, tre veckor innan serien startar börja jobba med den tror jag skulle ställa till med rätt stora problem. Modellen skulle innebära rätt stora förändringar, och de skulle kunna skapa onödig frustration, nu när vi inte har så mycket tid.
Samtidigt har Afonso gjort comeback efter sin skada med två matcher från en utgångspunkt på kanten – utan större framgång.
– Afonso måste först och främst agera med fullt engagemang och beslutsamhet. Fotboll är ju ändå till en del en fysisk sport. Afonso var jätteduktig ifjol, han var tungan på vågen för oss i guldstriden – och det är dit han måste igen.
Tre veckor till premiären, man hajar till: kan det verkligen stämma? Ja, jäklars det gör det; verkligen. Tre veckor? Det är ju ingenting – vårdagjämning och påsk och Esters namnsdag och Irmas och så Otto och Ottilias. Sen.
Intervju: Tobias Christoffersson
