Prahlpratstund dag ett
…på nya säsongen. Summering av avslutningen, lägeskoll framåt – och så har de första träningsmatcherna spikats.
Stadion måndag morgon fjärde november, tio noll noll. Träningsplanerna ligger tomma, öde. Omklädningsrum, materialrum, kontorsrum – överallt släckt, låst, tomt. Tömt.
Vilket är helt i sin ordning – serien är ju faktiskt slut. Spelarna har tre veckors semester. Men en man stämplar in, också denna dag. Stora silvret njöt han av under lördagens firande och söndagens lugn, men nu är han tillbaka vid startlinjen igen. Denna dag ett.
– Det tar liksom aldrig slut det här…
För Tom Prahl har i själva verket förberedelserna för den allsvenska säsongen 2003 varit igång ett slag redan, men den rafflande upplösningen av allsvenskan 2002 har förstås stått i fokus.
Stora silver. Det var den medalj som saknades i samlingen, som nu består av två guld, ett stort silver, ett litet och tre brons. Men något prahlskt prisskåp finns inte, vaken på kontoret eller hemma.
– Jag har nästan inga priser, tränarna får inga medaljer. Jag har två sprayfärgade guldhattar därhemma från Halmstad… Men jag har en fin sak. Von Rosens pokal (som ersatts av Lennart Johanssons dito) vandrar mellan mästarna, men klubben får vid varje SM-guld en miniatyr att behålla. Och när jag slutade i Halmstad fick jag en av deras som tack.
Stora silver första året, det var riktigt bra. Över förväntan, barriärmålet uppfyllt. Men Prahl vet förstås att nu är det bara en sak som gäller, i folks ögon. Guld 2003. Det är därför han tänder upp i gången
under Stadion idag, trots en ordentlig förkylning.
– Det är en fullständigt omöjlig utgångshypotes… vi måste skruva ner oss själva och förväntningarna på oss.
Samtidigt:
– Vi är jättenöjda, men har man blivit tvåa vill man vinna. Jag tror nog absolut att spelarna vill höja det realistiska målet till högre än topp 7, som var årets.
Utvärderingen med spelarna genom personliga samtal, formulering av nya mål för individen och laget – det kommer lite senare. Den närmaste månaden handlar det främst om att få planeringen klar – Prahl har hunnit till februari – och förstås: att bygga upp spelartruppen. Truppen har varit stor i år också, men kan decimeras kraftigt. Två man – Brian Steen och Mats Lilienberg – försvann under säsongen. Sju kontrakt går ut: Mikael Roth, Robert Kjellin, Gudmundur Mete, Ivan Milosevic, Peter Sörensen, Fredrik Andersson, Kenneth Gustavsson. Då är det bara en femton, sexton
man kvar.
– Jag känner en viss oro. Förr kunde man köpa sina spelare efter säsongen och vara klar till jul. Nu för tiden råder andra förutsättningar. Utländska spelare i all ära, men det tar tid att forma dem. Om tiden får gå för länge blir det ofta utländska spelare, när den internationella spelarmarknaden öppnar i januari. Jag tycker det är bättre att plocka folk i Sverige nu – om det går.
Men genom det där internationella fönstret kan ju också en svensk spelare flyga in, och tanken Anders eller Daniel Andersson är inte MFF-tränaren främmande för. Det blir allt vanligare att ”göra en Elmander”, eller om det kanske var Andreas Andersson som var först.
– Det är inte längre så himla enkelt att hitta en klubb utomlands. Pengarna har blivit mindre, och allt fler inser att det kan vara bra att komma hem en sväng och få ny kraft. Och det är väl inte omöjligt att det finns någon gammal MFF:are, eller någon annan duktig svensk, som har svårt att hitta en ny klubb.
Prahl vill i dagsläget inte gå in närmare på vilka av de utlöpande kontrakten som kan vara aktuella att förnya, men han medger att det inte är fråga om att köpa sju åtta spelare som går in i laget. Tre eller fyra etablerade, plus några talanger är det som gäller. Prioritet: en ytterback, en kantspelare och en konstruktiv central mittfältare.
– Vi har två bra målvakter, vi har ett innerbackspar som blivit allt bättre, vi har Hasse och vi har Niklas och Peter därframme. Vi har centrallinjen. Men av ytterbackarna försvinner Mikael Roth och Robert Kjellin. Vi har Matias Concha och Jeppe Vestergaard, sedan har vi bland lärlingarna Billy Berntsson och Max Fuxberg som kan gå in och stötta som fjärde man. Vad gäller riktiga kantspelare har vi egentligen bara Joseph Elanga, och han har inte fått förtroendet så mycket, så hans form är svår att bedöma. Vi har haft lite surrogat på kanterna i år… inga dåliga surrogat: Andreas Yngvesson är ingen vänstermittfältare som kommit runt och slagit inlägg. Vi har jobbat med honom på ett annat sätt, låtit honom gå in mer i banan. Erik Johansson hade en riktigt bra sommar, men ska vi bli riktigt bra är konkurrensen viktig. Är det tävling om varje plats blir det ofta bra i slutändan.
Kan du tänka dig en fortsättning för Jörgen Ohlsson/Hasse Mattisson som mittfältsnav?
– Ja, de har klarat det strålande i år. Innerst inne så kändes det rätt så snabbt i fjol, att det var de två det skulle handla om. Sedan har det funnits begränsningar också i det här spelet. Om vi utgår från 4-4-2 vill jag på det centrala mittfältet ha en mix mellan en kraftfull bollvinnare och en mer konstruktiv som också är tvåvägsspelare. Hasses återkommande problem med skador gör att vi är sårbara. När någon av dem går sönder, som Jörgen gjorde i slutet, så märks det rätt tydligt att vi inte har den
riktiga bredden. Det handlar om att ha alternativ.
Och nu gäller det att ta kontakt, boka besök, få till det. Tidigare år har det varit sportchef Hasse Borg som haft hand om värvningarna, men Tom Prahl betonar att det nu är ett samarbete där han själv tar stor aktiv del.
– Jag sköter kontakten med de spelare vi är intresserade av väldigt mycket själv. Jag tycker den personliga kontakten är jätteviktig. Om jag ska forma ett lag, träna, leda och sköta ett lag, så måste jag göra det fullt ut. Rent praktiskt är det ett samarbete med en dialog mellan mig, Hasse och Bengt. Om en spelare jag vill ha blir för dyr, säger de ifrån att ”tyvärr, det går inte”. Samtidigt kan Hasse och Bengt komma med förslag på spelare, där jag kan säga att jag inte tycker de passar in. Det är ett givande och tagande. Vi vill samma sak
I planeringsarbetet är Prahl kommen till mars. Det innebär att de första träningsmatcherna är spikade, som ifjol och som de flesta år mot danska lag.
– Och precis som ifjol vill vi spela mycket borta, för att inte visa upp oss för tidigt. Att vi var bättre på bortaplan i allsvenskan i år tror jag också är en direkt följd av det här.
Första matchen en värdemätare som heter duga, och som lär locka några blådårar över Bron: topplaget FC Köpenhamn. Danskmatcherna i februari är följande:
Lördag 1/2 FC Köpenhamn
Lördag 8/2 Farum
Lördag 15/2 Odense
Söndag 23/2 AB Köpenhamn (troligen borta)
Liksom ifjol kommer laget att åka på träningsläger de två första veckorna
i mars.
På programmet står också en utvärdering av fys-träningen, och en utveckling av den skadeförebyggande träning som varit framgångsrik under året. Vad gäller organisationen i stort är Tom Prahl nöjd med utvecklingen under året; det mesta har blivit lite proffsigare. Senaste förändringen är att Alf Westerberg knutits till klubben som tipselittränare.
Kommer lärlingssystemet att fortsätta som i år?
– Ja, så är det tänkt, men vi har ganska många om budet i år, så vi kanske hittar ett system där fler lärlingar får träna två veckor med A-laget och en vecka med U-laget. Vid decembers utgång har vi bestämt oss för vilka det blir. Men liksom tidigare – om det är någon som gör stora framsteg i U-laget under säsongen, så plockar vi upp dem.
För att kasta några blickar bakåt allsvenskans avslutning… till slut blev MFF:s sista 5 omgångar lika svaga som vårens första.
– Vi visste att vi hade en tuff avslutning, bland annat med de tre bortamatcherna mot BoIS, ÖSK och Sundsvall. Vi började bra med en lite turlig vinst mot BoIS, sedan tappade vi 2-0-ledningen i Örebro. Förlusten mot Sundsvall var en jättebesvikelse, eftersom vi inte alls var med i matchen. Vi försökte i andra halvlek lite desperat, men vi hade väldigt, väldigt svårt. Samtidigt mötte Djurgården Hammarby i derbyt, låg under men visade bra styrka och vände och fick ett försprång. Vi hade chansen att hänga med mot Elfsborg, men med facit i hand hade seger inte hjälpt. Det var i matcherna mot Örebro och Sundsvall som tåget gick.
Orsaker?
– Jörgen Ohlssons skada är en orsak, en annan att vi också blev tamare där framme. Efter utvisningen mot Hammarby var Ijeh inte lika vass. Men det krävs en viss erfarenhet att lära sig vinna en serie. Olof Persson sa en bra sak: ”Att spela i MFF innnebär att man måste stå ut med press, tryck utifrån. Det finns alltid förväntningar på spelarna i MFF.” Det är också någonting vi måste lära oss att leva med, stå upp för och bli starka av.
Men hemmasäsongen slutade på bästa sätt med 5-0-urladdningen mot AIK.
– Den enda matchen under perioden då det riktigt kändes att vi skulle vinna. Vi hade gjort spelmässiga förändringar och vissta att det skulle fungera om vi fick flyt. Det var tvärtom i Halmstad, där vi hade svårt att få luft under vingarna. Det kan vara lätt att sätta likhetstecken mellan många anfallare och många målchanser, men så är det inte. Både i Kalmar och Landskrona skapade vi mer när vi tog ut en forward och vann mittfältet.
Och allsvenskan fortsätter att vara oerhört jämn. Får man en svacka vid fel tillfälle och inte vänder trenden är man med den onda cirkelns logik strax indragen i bottenstriden.
– Jag vill inte tänka på hur det blivit om vi legat därnere och kämpat… jag menar, det är inga dåliga lag som legat där i år, Norrköping, Göteborg, även Kalmar. Det är inte mycket som krävs för att man ska hamna där – Hammarby blev mästare ifjol men höll på att åka ut. Sedan Göteborgs storhetstid tog slut och Bosman kom är det så. Det ska bli väldigt intressant att se när ett lag nästa gång kan försvara sin titel.
Det kommer i bästa fall att dröja åtminstone två år…
– Förhoppningsvis gör vi en jämnare säsong nästa år. Att man redan i träningsmatcherna kan se att vi börjar där vi slutade i år. Och det tror jag vi kommer att göra, vi ha lärt oss en hel del denna säsongen. Vi förlorar inte med 4-2 mot Herfölge om vi möter dem i februari, vi får inte stryk i varenda match mot de danska lagen. Vi börjar på en betydligt högre nivå på alla sätt och med lite nya spelare, så tror jag vi lite tidigare får ett kvitto på att vi är ett bra lag.
Intervju: Tobias Christoffersson
