Rick Kruys
I fjol omdiskuterad, ifrågasatt och näst intill osynligt nyförvärv. I höst en pådrivare, ett utropstecken och hyllad av fansen under MFF:s segertåg.
Rick Kruys – äntligen har den lille holländaren visat vad han går för!
– Tack, säger mittfältaren med de pigga ögonen och det charmiga leendet. Det är roligt att få beröm för något när man jobbat riktigt hårt. Det har inte varit lätt men jag har bitit ihop, tränat målmedvetet och gett mig den på att visa att jag inte är något felköp. Ingen är given i laget men jag känner att jag nu på allvar konkurrerar om en plats i startelvan och det gör mig glad.
Det är lätt att förstå. Skador med åtföljande rehab har kostat mycket tid och kraft och i fjol blev det bara fyra allsvenska matcher med sammanlagt mindre än 180 minuters speltid innan ett ljumskbråck som krävde opereration avslutade säsongen.
I maj i år kom så nästa bakslag i form av en lårmuskelbristning men återställd efter den har Rick gått från klarhet till klarhet. Kvicka fötter, resolut passningsspel och påtaglig aggressivitet/vinnarmentalitet har varit hans bidrag till att lyfta laget och tränaren Rolle Nilsson sparar inte på berömmet:
– Rick har haft det tufft men vägrat att ge upp och visat att han är ett fullblodsproffs. Han kom hit förra sommaren direkt från semester och skulle jaga ikapp mitt i vår säsong, vilket inte var lätt. Dessutom kom han från ett annat proffsliv och måste anpassa sig till vår mer fysiska fotboll.
Har arbetat hårt
– Det har tagit tid men han har klarat det mycket bra. Rick är ingen bjässe men har arbetat hårt med aggressiviteten i sitt spel. Han ligger på, tar kampen och ger aldrig upp. Dessutom är han en klok och duktig passningsspelare. I höst har han visat de egenskaper som behövs för att vara en spelare att räkna med fullt ut i laget.
Att omställningen från den holländska fotbollen, där han spelat 150 ligamatcher för hemmaklubben FC Utrecht, varit besvärlig instämmer Rick i. Han hyllar samtidigt Rolle Nilsson som tjatat på honom.
– Jag måste bli mycket tuffare, har han sagt och även om det kostar ett och annat gult kort från domarna så har jag förstått vad han menar. Jag har blivit starkare både mentalt och fysiskt under tiden här och vill ut och fightas på planen. Jag är inte rädd för någon spelare och det är en skön känsla!
Smickrad inför storpublik
Det var förra sommaren 24-årige Rick kom från Utrecht till Malmö, där han presenterades som speldirigenten och ikonen Jari Litmanens arvtagare till MFF-tröja nummer 10.
– Det kändes smickrande när jag presenterades inför storpublik mot Kalmar FF på Malmö Stadion, minns han. Men det blev samtidigt en stor press på mig eftersom jag kom otränad från min tidigare klubb och folk förväntade sig väldigt mycket. Med facit i handen var det inte riktigt bra.
I dag är det emellertid historia och otåligheten och misstron mot det för tidigt upphaussade nyförvärvet har vänts till något positivt. Fansen är numera åtskilliga och energigivaren Rick känner värme och uppskattning och tar sig gärna tid att träffa dem och prata på efter bara ett år i landet imponerande säker svenska.
Mitt livs chans
– Jag tycker jag har fått mitt livs chans genom att komma hit och i att ta vara på den ingår att jag kan språket, säger han Det är en fråga om respekt mot människorna i landet jag bor och jag vill kunna göra mig förstådd inte bara på utan också utanför fotbollsplanen.
Dock kostade språkförståelsen
honom en varning samt förorsakade rabalder vid MFF:s bortamatch mot Djurgården för en månad sedan. På väg för att lägga en hörnspark blev Rick verbalt attackerad med svenska könsord av publiken och när han svarade med att sätta fingret för munnen i en ”tystnadsuppmaning” brast fördämningarna. Flera åskådare sprang in på planen, flaskor och annat haglade och en hemmaspelare drog på sig en utvisning i tumultet.
– Ja det var hemskt, säger Rick. Jag menade verkligen inget dumt utan ville bara slippa höra de svenska fula orden. Men naturligtvis lärde jag mig att inte göra samma sak igen. Nu kom jag undan med blotta förskräckelsen, men det kunde gått riktigt illa.
Ett annat avtryck gjorde Skånederbyt nere i Trelleborg i början av augusti. I en nickduell fick Rick en kraftig smäll på munnen så att en tand lossnade och han bär nu tandställning, som det kan ta ett år för honom att bli fri ifrån.
– Varje gång jag ser mig i spegeln blir jag påmind om Trelleborgsmatchen. Jag ser ut som ett barn, säger han skrattande om sitt nya ”fighting face”.
– Men det är smällar man får ta, fortsätter han. Jag kom hit för att få en nytändning och även om vägen varit krokig tycker jag att jag i höst fått visa att jag duger och kan bidra till något gott i laget. Synd bara att allsvenskan går mot sitt slut nu när vi vinner och vinner och självförtroendet är på topp, men fortfarande hinner vi förbättra oss någon placering. Och tro mig – nästa år går vi för SM-guld!
