Roland och Agon efter matchen
– OK, med tanke på underlaget och kylan, tyckte Roland Nilsson efter att ha sett sitt MFF spela 1-1 mot GAIS på Malmö IP i årets tredje träningsmatch.
Målskytten Agon Mehmeti kom in med nio minuter kvar och fixade kvitteringen på tre – men vill fortfarande inte bli kallad… supersub.
– Vi har ju en förmåga att spela kryss, så det var väl inte oväntat den här gången heller, sa Roland Nilsson efter att MFF och GAIS nått 1-1 på Malmö IP tisdag kväll.
Och det är inte svårt att hålla med. Det här var det femte raka oavgjorda resultatet lagen emellan; de tidigare fyra från de allsvenska mötena 2008 och 2009. Låt se om den allsvenska premiären på Gamla Ullevi 15 mars, då lagen drabbar samman på blodigt allvar, äntligen kan bryta mönstret.
Det var MFF som förde det mesta av matchen och även hade de flesta målchanserna, men GAIS försvarade sig väl och tog chansen att göra mål när den uppenbarade sig. Hemmalaget började märkbart taggat, gissningsvis med inte så lite revanschlust efter den snöpliga storförlusten mot Nordsjälland senast.
– Vi började matchen väldigt bra, skapade ett par riktigt vassa lägen där vi skulle ha gjort mål. När vi inte lyckades med den kom lite av gamla synder tillbaka; vi blev frustrerade istället för att fortsätta köra på. Vi ville ha in den där bollen och då började vi skicka långbollar, och det var tacksamt för GAIS som gick rätt i sina positioner, de tog emot och vann andrabollar och ställde om emot oss, beskrev Roland första halvlek.
Roland var nöjd också med inledningen av andra halvlek, men inte med agerandet vid GAIS mål i 75:e minuten.
– I andra halvlek fick vi en okej start, vi jobbade oss in i matchen och försökte hitta lite lugnare passningsspel. Men så händer under den perioden en sån där typisk grej: vi tror domaren ska blåsa frispark när GAIS kom upp med en boll, flera i laget slappnar av. Men spelet fortsätter och plötsligt så ligger vi under med 1-0.
Knappa kvarten kvar av matchen, en kvart under vilken MFF lyckades komma igång igen och prestera en riktigt bra slutforcering – som resulterade i det sena kvitteringsmålet.
– vi tag i matchen och började hitta det passningsspel vi behövde för att sätta tryck på dem. Vi gjorde ett par byten och fick in ännu mer energi. Dime Jankulowski i GAIS-målet gjorde ett par räddningar – men så har vi ju Agon Mehmeti. Som har näsa för det här med mål, som luktar sig till målchanserna. Han var beredd att sticka på den där bakåtpassningen, och det är väldigt påpassligt gjort, sa Roland Nilsson.
GAIS-tränaren Alexander Axén var å sin sida nöjd med matchen.
– Malmö är ett bra lag med många bra spelare, det såg man bara på bänken, hur mycket de påverkar när de kommer in. I det stora hela är vi nöjda med vår insats. Totalt sett är 1-1 rättvist; Malmö hade mycket mer boll, men försvarsmässigt är vi på rätt väg. Det är framåt vi behöver bli bättre.
– OK, med tanke på underlaget och kylan, summerade Roland Nilsson, samtidigt som han såg framåt mot det förestående (nästa vecka) träningslägret och vad som behöver göras där.
– Det finns saker som vi måste jobba på, och det kommer vi att göra nu när vi åker ner till Malaga, där vi kan jobba på full plan. Vi behöver framför allt jobba med positionsspelet, vi brister lite i vissa positioner idag som det är solklart att vi måste rätta till.
Både Johan Dahlin och Edward Ofere fick lämna matchen i förtid. Preliminärt ingen fara med den förre, men lite värre för den senare.
– Johan Dahlin hade bara en känning – av att det var kallt… nej, men av höften, så vi valde att ta av honom. Tyvärr verkar det vara lite sämre med Eddie, han kände att det högg till i ljumsken. Vi får se hur det blir.
Målskytten Agon Mehmeti kom in i matchen så sent som i 81:a minuten, men behövde bara tre minuter på sig för att fixa en kvittering, när han snappade upp en misslyckad bakåtpassning och avslutade kliniskt.
– Jag hann röra bollen en gång innan bara. Det kändes rättvist att vi fick ett mål, vi hade ett par chanser i första också. Vi försökte och försökte, men så gjorde de ett misstag. De spelar tillbaka och så hugger jag till – där jag är som bäst, i straffområdet, sa Agon efter matchen.
Agon, som sagt sig vara trött på att bli kallad supersub (aktuell intervju på Himmelriket), fyllde återigen just den funktionen med den äran…
– Ja det stämmer. Men vad ska jag göra? Jag kommer in och får tillfället – jag kan ju inte missa med vilje… jag måste göra mål. Men jag vill inte bli kallad för det – för jag vill ju spela från start i varje match. Men det är bara att jobba på; det är jag som ska jobba hårt för att ta en plats.
Förutsättningarna för Agon att lyckas är – peppar, peppar – godare än ifjol, då han fick större delen av försäsongen (och säsongen) spolierad av ljumskproblem. I år har det fungerat mycket bättre.
– Ja, det har det. Jag har jobbat mycket med Richard Dahan, och kört särskilda övningar för mina ljumskar. Förra försäsongen missade jag nästan alla matcherna på grund av dem, nu har jag hittills varit med i alla.
/Tobias Christoffersson
