Wilton om mittfältskampen mot Mjällby
– Fungerar mittfältet, fungerar hela laget, säger Wilton som svar på min fråga om mittfältskampen mot Mjällby.
Wilton Figueiredo presenterade sig för Allsvenskan som anfallare i först Gais och sedan AIK. Han hade ett fruktat skott och i sin ganska fria anfallsroll snittade han med ett mål varannan match i båda klubbarna. Förväntningarna var därför höga när han anslöt till MFF i april 2009. Men i MFF är han inte längre främst målskytt. Istället är han en viktig pusselbit på det centrala mittfältet.
– Vi måste jobba hårt på mittfältet. Vi ska försvara oss, vinna bollen och vara med i attackerna.
Mot Halmstad kände vi inte igen vårt mittfältsspel i första halvlek.
– Halmstad hade många spelare centralt och det blev trångt för oss. Men då måste vi ta ännu större ansvar. Motståndarna är där för att stoppa oss, det måste vi hantera.
När vi möter Mjällby kan man misstänka att matchbilden delvis kan bli densamma. Mjällby vill vara bollförande och spelar sig gärna igenom mittfältet och det kan komma att bli lika trångt där som senast.
– Jag tackar gud för att jag har fötts med stark kropp. Jag kan spela fysiskt. Men jag vill gärna förhindra att det blir kontakt. Jag vill vara snabbare och spela bollen vidare innan motståndarna hinner få kroppskontakt.
För brasilianske Wilton var det fysiska spelet i Allsvenskan en överraskning när han kom hit första gången. Han menar att man ofta har mer tid med bollen i hemlandet.
– Det har nog med vädret att göra. Det är så varmt att man kan inte pressa hela tiden som man gör här. Sen spelar vi också med ett högre tempo i passningsspelet, och då kommer man också undan lite av pressen.
Wilton har under tiden i MFF gått från anfallare till mittfältare. En av egenskaperna som Rolle letade efter centralt på mittfältet var hans trygghet med bollen och hans passningsskicklighet. Studerar man Wilton under en match ser man att han ofta är med i speluppbyggnaden. Inte minst när ett anfall kört fast på ena kanten och man snabbt flyttar över till andra. Wilton är i det närmaste tvåfotad och kan snabbt slå bollar ut mot båda sidorna, oavsett vilken fot han använder.
– I Brasilien fick vi träna på att använda bägge fötterna. Redan när vi var sju, åtta år gamla hade vi övningar där vi bara skulle använda fel fot för att träna upp den.
I MFF ligger Wilton lite framför sin mittfältskollega. I Mjällby spelar Tobias Grahn centralt på en lite tillbakadragen position. När lagen ställs mot varandra stampar de båda på nästan samma grästuva.
– Ja, det kommer nog bli en del kamp oss emellan, säger Wilton och ler åt minnena från förra året. Han ska inte få något utrymme. Men samtidigt är det mitt jobb att få honom att jaga mig. Spelar vi vårt spel är det de som måste markera mig och inte tvärtom, skrattar Wilton.
Det lyser av självförtroendet i dagens MFF. Och ju tuffare motstånd som väntar, desto mer ser de fram emot matchen.
– Jag gillar att spela mot sådana som Grahn. Han är en bra spelare och Mjällby spelar en bra fotboll. Då blir det en bättre match och det är roligare både för oss och för publiken.
Vid tidigare möten har det blivit en hel del dueller mellan just dessa två spelare. När man kommer så nära varandra så ofta under en match, undrar man hur snacket går under matchen?
– He, he. Han gillar att säga saker till mig och försöker få mig att tappa koncentrationen. Själv är jag mer tyst och pratar jag är det med lagkamraterna för att pusha oss och så. Men jag gillar när motståndarna lägger energi på att försöka få oss ur fokus. Det betyder att de är rädda för oss.
Text: Per Welinder.
Den här intervjun och mycket mer kan du läsa i matchtidningen Avspark. Ladda ned senaste numret här.
